Pentamera, med femledade tarser. Kroppen är mycket kullrig, hufvudet indraget under halsskölden, antennerna 11-ledade, från 4: de leden småningom förtjockade; äfven benen äro indragbara i gropar. B. pilula L. har äggformig, svart kropp och täckvingarna försedda med 4 längsgående svarta sammetsludna strimmor. Den förekommer mest å torra, solvarma ställen och träffas om våren ofta nedfallen i sandgropar. O. T. S. Hagelberg, socken i Skaraborgs län, Kåkinds härad. Arealen 1,028 har. 281 innev. (1880). Annex till Sköfde, Skara stift, Billings kontrakt. Hagelberg, ort i preussiska prov. Brandenburg, 30 km. norr om Wittenberg, var d. 27 Aug. 1813 skådeplats för en ytterst förbittrad strid mellan franska divisionen Girard och preussiska divisionen Hirschfeld i förening med 600 kosaker under general Tjernitjev. Fransmännen blefvo slagna och sökte sin räddning under Wittenbergs murar. C. O. N. Hagelberg, Niklas, målare, född 1767, besökte först målare- och bildhuggareakademien i Stockholm, men kom sedan till Köpenhamn och blef der elev af konstakademien 1794. Efter några år återkom han till fäderneslandet och var en flitig utställare i konstakademien under åren 1800--04. Han uppträdde med såväl historiemålningar och genrer som landskap och porträtt, de senare i både olja och miniatyr. I synnerhet i egenskap af porträttmålare i miniatyr synes han ådragit sig uppmärksamhet och vunnit ett visst anseende hos beställarna. Emellertid återfinna vi honom 1807 å nyo i Köpenhamn, hvilken stad han lemnade först 1815. Enligt en samtidas vittnesbörd delade han sin tid och sin verksamhet mellan Köpenhamn och Skåne. På en konstnärsresa i Småland afled han d. 5 Nov. 1818 i Hvittaryds prestgård. Hans arbeten äro i öfre Sverige tämligen sällsynta. Några miniatyrer, af en fast och god teckning, men något tunga i färgen, torde utgöra det förnämsta af hans konstnärliga qvarlåtenskap. -rn. Hagelby. Se By, sjöv. Hagelmalm, geol., en art sjömalm, hos hvilken de särskilda små kornen (gul och brun jernockra) äro af hagels form och storlek. Se Sjömalm. E. E. Hagelsatt, metallurg., kallas ett tackjern, hvars brottyta utvisar en hufvudmassa af hvitt tackjern med insprängda korn eller hagel af grått. Man brukar äfven kalla ett sådant tackjern för hagelsatt, der de hvita och gråa partierna förekomma i ungefär lika stor mängd, men äro jämnt fördelade öfver hela brottytan, såsom förhållandet plägar vara med kanontackjern. C. A. D. Hagelskott, artill., var under 1600-talet den vanliga benämningen på karteschen. Hagelskott skötos ur "stenbyssor" och "mörsare" samt bestodo af kiselstenar (af ett äggs eller en knytnäfves storlek), jernskrot eller spikhufvud. Genom en träspegel skildes de från krutladdningen och inlades mellan hvarf af lera ända till pjesens mynning. Som laddandet gick ytterst långsamt, nyttjades hagelskott endast i fästningskriget. H. W. W. Hagelsrum, gods i Målilla socken, Aspelands härad, Kalmar län, beläget vid slutet af Mörlunda och Målilla slättland. 3 1/8 mtl. Taxeringsvärde 112,000 kr. (1880). Till godset höra färgeri med stamp, qvarn, såg, tegelbruk och ölbryggeri, tillsammans värderade till 11,500 kr. Den djerfve partigängaren och fältöfversten Knut Håkansson (Hand), som stupade vid Axtorna 1565, erhöll af Erik XIV H. till evärdelig ego. Han var gift med Märta Drake. Deras son, Arvid Knutsson, upptog sin moders namn, men bibehöll sitt fädernevapen, hvarefter ätten kallades Drake af Hagelsrum (se Drake, sp. 1430). Denne Arvid hade en sonson, sjöröfvaren Gustaf Drake (se d. o.), från hvilkens arfvingar godset vid reduktionen indrogs till kronan. 1748 fick dåv. egaren af H., majoren V. M. Pauli, privilegium att anlägga en masugn till understöd för Sjundevads bruk i Vimmerby socken, och 1771 fick den bekante partigängaren frih. K. F. Pechlin privilegium att vid H. anlägga ett jernmanufakturverk, äfven kalladt "ammunitions-gjuteri". H:s masugn tillhör nu Rosenfors bruk. H. eges f. n. (1882) af L. F. Berglund och P. Hagströms arfvingar. Helt nära gården ligger Hagelsrums jernvägsstation å Nässjö--Oskarshamn-banan. B. S. Hagelstam, Otto Julius, finsk-svensk krigare, kartograf, ekonomisk författare, föddes i Nagu socken i Finland d. 11 Mars 1785. Vid femton års ålder ingick H. i kronans tjenst såsom extra qvartersman vid skeppsbyggeriet på Sveaborg, utnämndes 1801 till fänrik i arméns flotta, då han antog namnet H. (han hette förut Hagelberg), och befordrades 1808 till löjtnant. Med stort mannamod deltog han under 1808 års krig i flottans strider och utmärkte sig bl. a. vid Lemo, Sandö, Grönviks sund och Kahiluoto-ön; i sistnämnda fäktning besegrades den 4 gånger talrikare ryska truppen förnämligast genom H:s insigtsfulla stridsplan. Efter fredsslutet stannade H. qvar i svensk tjenst, blef 1810 kapten vid Sjömätningskåren och utförde under de följande åren en mängd sjömätningar. Resultaten af dessa och andra kartografiska arbeten föreligga bl. a. i hans Karta öfver skärgårdskrigsteatern (1814), Karta öfver Norge (1815) och Karta öfver Sverige (1817--18). 1820 utgaf han en Karta öfver Sverige och Norge, af hvilken tre stora upplagor inom några år utsåldes. Vid flottornas sammanslagning 1824 befordrades han till öfverste och ställdes på indragningsstat. Bland H:s senare kartografiska arbeten må nämnas Karta öfver Helsingfors (1836) och Krigskarta för efterkommande sjöförsvarare (1852). 1818 blef H. adlad. Såsom hufvudman för sin ätt deltog han med intresse i riksdagsarbetet och var 1828, 1834 och 1840 ledamot af statsutskottet; särskildt intresserade han sig för skärgårdsförsvaret och för bränvinslagstiftningen. I bägge dessa ämnen utgaf han brochyrer, af hvilka den mot husbehofsbränningen riktade (Faktiska upplysningar etc., 1853) gratis i 45,000 exemplar utdelades omkring hela landet och kraftigt bidrog till den förändring i bränvinslagstiftningen, som medförde husbehofsbränningens afskaffande. H. dog i Stockholm d. 28