April 1870. Af sin förmögenhet testamenterade han till stipendiefond åt Helsingfors universitet 25,000 kronor. R. T-dt. Hagen, stad i preussiska regeringsområdet Arnsberg, prov. Westfalen, vid Ennepes utlopp i Volme. 26,295 innev. (1880). H. är en af de mest betydande fabriksstäder i provinsen, har många jern-, stål- och valsverk, pappers-, tobaks- och klädesfabriker, väfverier och kattuntryckerier. I närheten kalkstensbrott och en helsokälla, S. A. L. Hagen, Friedrich Heinrich von der, tysk germanist, f. 1780 i Schmiedeberg i Ukermark, d. 1856 som professor i tyska språket och literaturen i Berlin, utgaf flere gammaltyska diktningar, bl. a. "Nibelungenlied" (1810; 4:de uppl. 1842), "Gottfried von Strassburgs werke" (1823), "Die minnesinger" (1838--56), "Gesammtabenteuer" (1850) och "Das heldenbuch" (1855), samt "Lieder der ältern edda" (1812) och "Altnordische lieder und sagen" (1814). Dessutom författade han en samling berättelser och sagor, en skrift om Faust-sagan m. m. Ehuru hans arbeten nu tillhöra en öfvervunnen ståndpunkt, bidrog han dock i hög grad till att väcka intresse för gammaltysk literatur och var den förste, som införde gammaltyskan i de akademiska studierna. Hagen, Theodor, tysk musiker och skriftställare, föddes i Hamburg 1822. Komprometterad i revolutionen 1848, lefde han i Schweiz, London och sedan 1854 i New York, såsom musiklärare, kritiker och redaktör af "New-York weekly review". Död 1871. Han utgaf sånger, pianosaker samt skrifterna Civilisation und musik (1845) och Musikalische novellen (1848). A. L. Hagen, Theodor Joseph, tysk landskapsmålare, f. 1842, lärjunge af O. Achenbach, blef 1871 professor och 1877 direktor vid konstskolan i Weimar. Han målar med bred pensel och sund realism stora alplandskap, vanligen af allvarlig karakter, och stämningsbilder från Eifeltrakterna. Hagenau (Fr. Haguenau), stad i regeringsområdet Unter-Elsass, tyska rikslandet Elsass-Lothringen, vid Rhens biflod Moder och jernvägeii Strassburg-Weissenburg. 12,688 innev. (1880). Industrien omfattar förnämligast bomulls- och sidenväfnader, porslin och läder. Stor humleodling och handel med spanmål, olja och vin. Skogen (17,000 har) afkastar årligen 750,000 kr. H. var fordom kejserlig riksstad, som erhöll sin författning 1164 af Fredrik Barbarossa. Det af honom befästa slottet, der riksklenoderna en kort tid förvarades, nedbrändes af fransmännen jämte en stor del af staden 1667. I närheten ligger vallfartsorten Marienthal. S. A. L. Hagenbach, Karl Rudolph, schweizisk teolog och kyrkohistoriker, f. i Basel 1801, mottog under sin vistelse vid Berlins universitet intryck af Schleiermacher och Neander. Han fick en djup öfvertygelse om kristendomens förnuftighet, om öfverensstämmelsen mellan Jesu lära och det nittonde århundradets bildnings- och humanitetssträfvanden, då båda rätt fattas. Dock slöt han sig icke till de lärjungar af Schleiermacher, hvilka, med fasthållande af denna läras anda, lemnade bakom sig dess dogmsystem såsom en öfvervunnen ståndpunkt (nyrationalisterna). Han förenade sig fastmera med dem, hvilka i dogmerna sågo en verklig och nödvändig, ehuru ej afslutad eller fullkomlig utveckling af kristendomens innehåll (förmedlingsteologerna). 1829 blef han professor i teologi i Basel. Sedan 1848 valdes han ständigt till medlem af Basels stora råd. Död 1874. H. var en lång tid den förnämste målsmannen i Schweiz för förmedlingsteologien. Med det akademiska lärarekallet förenade han en inflytelserik verksamhet såsom predikant. Dessutom mottog han af sina medborgares förtroende vigtiga politiska uppdrag. H:s talrika skrifter föranleddes dels af hans akademiska lärareverksamhet, dels af hans praktiska religiösa sträfvanden. En vidsträckt användning såsom hjelpredor vid de teologiska universitetsstudierna funno hans Encyklopedie und methodologie der theologischen wissenschaften (1833; 9:de uppl. 1874), Lehrbuch der dogmengeschichte (1840; 5:te uppl. 1867) och Grundzüge der homiletik und liturgik (1863). Ett sammandrag af hans i Basel hållna populära föreläsningar är Kirchengeschichte von der apostolischen zeit bis zum 19:ten jahrhundert (1869--72; "Den kristna kyrkans historia från äldsta tider till 19:e årh.", 1870--74; ny uppl. 1882 o. f.), i hvilken i synnerhet författarens framställning af vexelverkan mellan den kristna kyrkan och den nyeuropeiska odlingen vunnit mycket bifall. För öfrigt utgaf han Predigten (1830--53), hvilka förskaffat honom anseende såsom en bland vår tids bäste predikanter på tyskt språk, samt Glaube und unglaube ("Om tro och otro", 1874). Hager, Hans Hermann Julius, tysk farmacevtisk skriftställare, f. 1816, innehade 1842-- 49 stadsapoteket i Fraustadt, men egnade sig derefter uteslutande åt farmacevtiskt och kemiskt författareskap. H. har såsom redaktör för tidskriften "Pharmaceutische centralhalle" och genom en mängd skrifter verkat för farmaciens utbildning samt bekämpat lönnmedlens användande. Bland hans arbeten märkas: Handbuch der pharmaceutischen receptirkunst (1850; 3:dje uppl. under titeln: Technik der pharmaceutischen receptur, 1875), Manuale pharmaceuticum (1859; 4:de uppl. 1874), Das mikroskop und seine anwendung (5:te uppl. 1875) och Kommentar zur pharmacopaea germanica (1874). Hagerup, Henrik Steffens, norsk sjöofficer, statsråd, föddes i Kalundborg på Själland d. 23 April 1806, blef 1824 sekundlöjtnant i norska marinen och befordrades 1854 till kapten. 1829--32 och 1835--38 var han anställd vid kustmätningen i Nordland och Finmarken. 1841 blef han tygmästare i marinen och var 1841--50 lärare vid sjökadettskolan i Fredriksvärn. H. var äfven en verksam ledamot af flere kungliga komitéer för sjöfarten, lotsväsendet och flottans administration. Som representant för Jarlsbergs og Laurvigs amt var han 1848, 1851 och 1854 medlem af stortinget, hvarest han väckte allmän uppmärksamhet genom sitt sjelfständiga och från all partihänsyn fria uppträdande. 1856 utnämndes H. till statsråd och chef för marindepartementet samt till konter-amiral. I