förstnämnda egenskap genomförde han flere förbättringar på alla marinens och sjöväsendets områden. Död i Karlsbad d. 28 Maj 1859. H. författade: Om chronometret og dets anvendelse til söes (1840), Lärebog i sö-artilleriet for de norske söcadetter (1847) och Lärebog i sö-artilleriet til brug ved den sömilitäre corpsskole (1848). O. A. Ö. Haggai (Hebr., "festlig"), en af de s. k. mindre profeterna i Gamla testamentet. Han uppträdde såsom profet i Darius Hystaspis' andra regeringsår, således 520 eller 519 f. Kr., på fursten Serubbabels och öfverstepresten Josuas tid. För öfrigt är intet med visshet kändt om hans lefnadsförhållanden. Enligt sägnen föddes han i Babylon och var medlem af den s. k. stora synagogan. H:s bok innehåller fyra profetiska tal, i hvilka han 1) uppmanar till större ifver i tempelbyggnaden, som fördröjts dels genom samariternas fientligheter, dels genom folkets tröghet (kap. 1); 2) tröstar de öfver det nya templets oansenlighet nedslagna dermed att dess härlighet skulle blifva större än det gamlas -- en på Kristi uppträdande syftande profetia (2: 1--9); 3) bestraffar folkets verkhelighet (2: 10--19); 4) gifver rika löften åt Serubbabel (2: 20--23). H:s stil är i allmänhet enkel och utan retoriska prydnader. Hans profetiska verksamhet sammanfaller både till tiden och till syftemålet med Sakarjas. I alexandrinska bibelöfversättningen, i "Versio vulgata" och i "Peschito" bära åtskilliga psalmer i Psaltaren dessa tvänne profeters namn till öfverskrift, hvilket möjligen antyder, att dessa psalmer genom dem införts till bruk vid tempelgudstjensten. E. J. Ö. Hagge, Jernbruk i Norrbärke socken, Kopparbergs län, vid det vattendrag, som förenar sjön Haggen med Nedre Hillen. Bruket skall vara anlagdt 1649. Tillverkning af jernmanufakturvaror och smältstycken. De senare utvalsas vid Smedjebackens valsverk, hvari H. eger en fjerdedel. Taxeringsvärdet af bruket jämte qvarn, såg och jordegendom utgör något öfver 200,000 kronor. Haghe [heg], Louis, engelsk (belgisk) aqvarellmålare, född i Tournay i Belgien 1802, var först ämnad till arkitekt, men öfvergick till landskapsmåleriet och flyttade tidigt (1823) till London, der han först uppträdde som litograf med arkitektoniska utsigter. Sedermera vände han sig uteslutande till aqvarellmåleriet. 1835 vardt han ledamot af, senare äfven president för de engelska aqvarellisternas sällskap och har varit en af dettas verksammaste medlemmar. H. är mycket uppburen i England. Föremål för hans framställning hafva varit de pittoreska städerna i hans fädernesland, flandriska interiörer med staffage från 1500- eller 1600-talet, och särskildt berömda äro: Hôtel de ville i Courtray (1839) och kyrkan St. Gomer, utställd vid verldsexpositionen i Paris 1867. C. R. N. Hagiasma, Ny-Grek., vigvatten, helig källa. Hagiografa (af Grek. hagios, helig, och grafe, skrift) l. ketubim (Hebr., skrifter) "heliga skrifter", kallas med ett gemensamt namn de böcker, som utgöra den tredje och sista afdelningen af Gamla testamentets grundtext, den hebreiska bibeln. Då efter babyloniska fångenskapens (605--536 f. Kr.) slut hos judarna uppstod en samling heliga skrifter, hvilka erkändes såsom kanoniska, indelades dessa i tora (lagen l. läran, de 5 Moseböckerna), nebiim (profeterna, till hvilka äfven räknades de historiska böckerna) samt ketubim l. hagiografa (bland hvilka sådana skrifter upptogos, som icke kunde hänföras till någondera af de andra afdelningarna. Till hagiografa hörde i första rummet Psalmerna, Ordspråksboken, Predikaren och Job. Sedermera räknade man äfven dit sådana historiska böcker af senare datum, som antingen behandlade folkets historia efter återkomsten från Babel (Esra, Nehemja) eller de i utlandet qvarblifnes öden (Esther) eller voro blott ett senare upprepande af i äldre skrifter redan skildrade tilldragelser (Krönikeböckerna), äfvensom smärre skrifter, hvilka ursprungligen varit bihang till större (Ruth och Klagovisorna, som ännu af Josefus räknades den förra till Domareboken, den senare till Jeremias). Slutligen upptogos i denna samling äfven Höga visan och den apokalyptiska boken Daniel. -- Den gamla grekiska öfversättningen af Gamla test. (Septuaginta) upptog dessa skrifter i en helt annan ordning. De utgjorde i denna icke någon särskild afdelning. Krönikeböckerna, Esra, Nehemja och Esther infördes omedelbart efter de äldre historiska böckerna. Job, Psalmerna, Ordspråksboken, Predikaren och Höga visan insattes emellan de historiska böckerna och profeterna. Ruth insattes efter Domareboken och Klagovisorna efter Jeremias' profetiska bok. Daniel upptogs bland de större profeterna såsom den fjerde. Samma ordning följdes i Vulgata och senare öfversättningar samt i den svenska bibeln. Hagios, Grek., helig. Ordet förekommer mycket ofta i nygrekiska geografiska namn (motsvarande det latinska sanctus). Hagios Elias, namn på flere olika bergstoppar (i allmänhet de högsta i en bergkedja) i Grekland, t. ex. Peloponnesos' högsta topp (2,409 m). Äfven i Asien och Nord-Amerika bära åtskilliga bergstoppar namnet Hagios Elias. (Jfr Elias och Hagios). Haglund, Robert Ludvig, tecknare och illustratör, föddes i Stockholm d. 5 Mars 1844, var 1861--64 elev hos Ahlgrensson och begaf sig sedan till Finland, der han tillsammans med nuv. dekoratören vid k. teatern K. Janson utförde dekorationer för Åbo teater. Återkommen 1865, tjenstgjorde H. fortfarande vid k. teaterns dekorationsatelier under ett par år, samtidigt med att han såsom elev vid konstakademien genomgick dess skolor och särskildt deltog i landskapsskolans öfningar under E. Bergh. Från året 1867, då han blef konstnärlig medarbetare i "Ny illustrerad tidning", daterar sig H:s egentliga framträdande som tecknare. I denna egenskap har han lemnat en betydlig mängd afbildningar, byggnadsutsigter, landskap, scener för dagen m. m. till nämnda tidning, till "Le monde illustré" i Paris (H. är dess artistiske korrespondent sedan 1874), "Illustrated London news", "Ueber land und meer" och "Simirnaja illustriscia" i Petersburg.