H. har gjort resor i Norge, Finland och Ryssland, hufvudsakligen som tecknare för "Ny illustrerad tidning", till Wien 1873, med offentligt anslag, samt till Paris 1878. Såsom bokillustratör har H. förnämligast gjort sig bekant genom en mängd teckningar för det stora arbetet "Sveriges historia" (1875--81) samt för Nordenskiölds "Vegas färd kring Asien och Europa" (1881). Han har dessutom något sysselsatt sig med aqvarellmåleri, hvari han njutit handledning af professor Holm. -rn. Hagn, Louis von, tysk genremålare, f. 1820 i München, var först ämnad till militär, men öfvergick till konsten, sedan han i Berlin gjort bekantskap med flere af hennes utöfvare. Han blef lärjunge vid akademien i München 1841, begaf sig 1847 för sin utbildning till Antwerpen, der han studerade under Wappers, vistades sedan en tid i Bruxelles och reste 1851 till Berlin, der han genom besök i slotten vid Potsdam och Sanssouci drogs öfver till rococo-genren. Åren 1853--55 lefde han i Paris och 1863--65 uti Italien samt bosatte sig sedan i München, af hvars akademi han 1867 blef ledamot. H:s bilder, hvilka oftast hemta sina ämnen från 1600- och 1700-talen, berömmas för "fin och lefvande karakteristik i förening med ett visst lifligt koketteri samt äro i stämning och harmoni poetiska, men i färgen något sammanflytande". Bland hans arbeten må nämnas: Förlustelse i parken (i Neue Pinakothek i München), Romerskt bibliotek (1869; flere gånger reproducerad) och Duell mellan kavaljerer under 1600-talet. -- H:s systrar, Charlotte (f. 1813), Auguste (f. 1818) och Louise, hafva med framgång egnat sig åt skådespelarekonsten, i synnerhet den förstnämnda, som blifvit kallad den tyska Déjazet. Hon lemnade scenen 1846, då hon ingick äktenskap med godsegaren A. v. Oven, från hvilken hon skildes 1851. C. R. N. Hagrida (provincialism: Haugrida och Haurida), socken i Jönköpings län, Norra Vedbo härad. Arealen 3,956 har. 461 innev. (1880). Annex till Vireda, Linköpings stift, Norra Vedbo kontrakt. Hagshult, socken i Jönköpings län, Östbo härad. Arealen 7,002 har. 680 innev. (1880). Annex till Fryele, Vexiö stift, Östbo kontrakt. Hagström, Johan Otto, läkare, föddes på Frösön d. 24 Juni 1716, blef 1737 student i Upsala, lifnärde sig sedan en tid framåt genom privat undervisning och blef 1749 medicine doktor. S. å. företog han med offentligt understöd en resa genom Jämtland och dess lappmarker, öfver hvilka han 1751 utgaf en beskrifning (Beskrifning öfver Jemtland). 1752 förestod han lektorstjensten i matematik i Hernösand, var derefter läkare hos presidenten frih. Broman och utnämndes 1754 till provinsialläkare i Östergötland. Der började han genast att ej blott med synnerligt nit uppfylla sina åligganden såsom läkare, utan sträckte äfven sin uppmärksamhet till landskapets allmänna hushållning samt afgaf deröfver 1757 en värdefull berättelse till sundhetskommissionen. Ledd af kärlek till naturalhistorien, undervisade han vid Linköpings gymnasium utan betalning i detta ämne och sysselsatte sig sjelf med egna forskningar i naturens rike. För sina afhandlingar om biskötsel (Pan Apum, 1768; 2:dra uppl. 1774, Svar på Vet. Akad:s fråga om bi skötsel, 1773 m. fl.) erhöll han tvänne gånger pris af Vetenskapsakademien. Utom dessa arbeten offentliggjorde H. i Vet. Akad:s handl. äfvensom i särskilda tidningar ett antal naturhistoriska rön. Han tog afsked från sin tjenst 1785 och dog d. 12 Mars 1792. R. T-dt. Hagström, Erik, mekaniker, född d. 2 Dec. 1760 i Stora Tuna socken i Dalarna, visade under sin vistelse i Upsala ovanliga mekaniska anlag och antogs 1787, utan föregående examen, till auskultant i Bergskollegium och till e. o. kanslist i k. kontrollverket samt erhöll 1788 uppdrag att anlägga och förvalta ett porfyrverk i Elfdalen. Trots stora svårigheter utförde han det honom anförtrodda värfvet så, att anläggningen 1802 var i full gång och sysselsatte omkr. 50 personer. 1793 erhöll H. geschworners namn, heder och värdighet. 1811 antogs han till undermekanikus och 1815 till öfvermekanikus vid Göta kanalbyggnad, hvarest han bl. a. uppförde kajdamsbyggnåder. 1820 kallades H. till styresman öfver Avesta bruk och uppgjorde 1823 plan för en kanalbyggnad vid Grådafallen i Dalarna, öfver hvilken kanalbyggnad han sedan hade öfverinseendet. Död i Avesta d. 15 Dec. 1827. H. var så godt som autodidakt, men jämnbördig med sin samtids bästa mekanici. 1. Hagströmer, Anders Johan, läkare, föddes d. 8 Sept. 1753 på Länna bruk i Södermanland, blef 1762 student i Upsala, men måste 1769, på grund af faderns iråkade medellöshet, afbryta sina akademiska studier och inskrefs som lärling hos regementsfältskären Lilljenwald. 1772 placerades han som kompanifältskär vid Nerikes och Värmlands regemente samt fick 1773 en dylik anställning vid k. Lifgardet. 1775 blef han underläkare vid Serafimerlasarettet i Stockholm. Redan året förut hade H. vunnit Vetenskapsakademiens andra pris för besvarandet af dess fråga om rötfebrars förekommande och botande (Hvilka äro de bästa förvarings- och botemedel för maligna sjukdomar, fläckfebrar och rötfebrar?, 1774). Vid samma tid började H. att studera botanik och biträdde prof. Bergius vid förarbetena till dennes "Materia medica" (1778). 1776 undergick han kirurgie magister-examen och blef sedan sjelf examinator vid de kirurgiska examina. Ehuru han mer och mer förvärfvade anseende såsom praktisk läkare, vinnlade han sig oförtröttadt om vetenskapliga forskningar; ett bevis derpå var "Veckoskrift för läkare och naturforskare", som han jämte Kraak 1781 började utgifva. 1781 kreerades H. af universitetet i Åbo till medicine doktor, blef s. å. läkare vid Danviken, 1782 derjämte prosektor vid läroverket i Stockholm, 1785 e. o. och 1793 ordinarie anatomie och kirurgie professor derstädes, 1795 öfverdirektör öfver kirurgien i riket, 1796 medlem af Collegium medicum, 1808 generaldirektör öfver lasaretten samt 1816 medicinalråd och inspektor vid Karolinska institutet. Vid finska krigets utbrott 1788 erhöll H. befallning att undervisa den läkarekår, som