armén behöfde, och inom kort utgingo öfver sjuttio unga faltskärer från hans skola. Vid 1808 års krig anförtroddes honom samma uppdrag. Då 1807 svenska läkaresällskapet instiftades; var H. en bland stiftarna och skänkte till detsamma 2,000 riksdaler. 1812 upphöjdes han i adligt stånd (han hette före adlandet Hagström och var brorson till provinsialläkaren J. O. Hagström). 1823 tog H. afsked från sin professorsbefattning. Död i Stockholm d. 8 Mars 1830. -- H. var en mycket anlitad läkare. Mot fattiga var han hjelpsam både med råd och dåd. För obemedlade unge män af hans yrke stodo hans bord och hans kassa öppna. Hans föreläsningssätt var klart och bestämdt, aldrig höglärdt. Resultaten af sin praktiska verksamhet nedlade han i en mängd uppsatser, hvilka återfinnas i Vet. Akad:s handl., Sv. läkaresällskapets handlingar och årsberättelser o. s. v. Derjämte verkade han på åtskilliga sätt, såsom genom memorial hos ständerna, genom tidningsartiklar o. s. v., för åstadkommande af en förbättrad helsovård, inrättandet af Karolinska institutet och af garnisonssjukhuset, länslasarettens förbättring, veneriska smittans hämmande m. m. 1821 lät läkarekåren utföra hans byst i marmor och uppställa den i Karolinska institutet. R. T-dt. 2. Hagströmer, Johan Vilhelm, universitetslärare, den föregåendes sonsons son, föddes i Stockholm d. 4 Dec. 1845, blef student i Upsala 1865, juris kandidat 1870 samt docent i svensk allmän lagfarenhet och romersk rätt vid Upsala universitet 1872. Efter att hafva inom juridiska fakulteten bestridt åtskilliga lärareförordnanden, utnämndes han 1877 till e. o. professor i kriminalrätt. Vid universitetets jubelfest s. å. blef han hedersdoktor i juridiska fakulteten. H. har utgifvit: Om aktiebolag enligt svensk rätt (1872), Om frihetsstraffen (i Ups. univers:s årsskrift 1875), Granskning af förslaget till strafflag för storfurstendömet Finland (1879) samt Om rätten till nödvärn (för nordiska juristmötet 1881). Hagtorn, Crataegus, L., bot., ett slägte inom nat. fam. Pomaceae L., kl. Icosandria L., hvilket omfattar högväxta buskar eller lägre träd med tornspetsade qvistar och i flocklika qvastar ordnade blommor, hvilkas fem kronblad äro längre än de tunna, icke köttiga, på insidan glatta foderflikarna. Frukten är en nästan bärlik äpplefrukt (pomum), hvars 1--3 rum hafva hårda väggar. Hagtornsslägtet är utbredt i Europas såväl varmare som kallare tempererade land och uppträder med 2 arter i Sverige (C. oxyacantha L. och C. monogyna Jacq.). Många hagtornsarter finnas för öfrigt i norra Amerika och i Asiens tempererade trakter. De svenska arterna hafva vackra hvita blommor, men flere utländska hafva rosenröda blommor. I våra trädgårdar odlas många arter, af hvilka finnas särdeles vackra varieteter med dubbla blommor, liknande små törnrosor. Veden är mycket hård och nyttjas till snickeriarbeten, som fordra hårdhet och styrka. Af C. oxyacantha L. hafva blad, blommor och frukter ("Folia, Flores, Baccae Spinae albae l. oxyacanthae") fordom varit officinella och användts mot diarré. Flere arter hafva syrliga, ätbara frukter. O. T. S. Hagtornsfjärilen, Aporia Crataegi L., zool., är en vacker fjärilart, som träffas tämligen allmänt å ängsmarker i södra och mellersta Sverige, i synnerhet i grannskapet af vatten. Antennerna äro svarta, med i spetsen hvitgula klubbor, hufvud och ryggsköld gråludna, bakkroppens öfversida svart, undersidan hvitaktig, bröstet hvitgult och ludet, fötterna svarta, med längsefter gående hvitgråa strimmor, vingarna enfärgadt hvita, genomdragna af svarta ribbor ("nerver") och bakvingarna undertill dragande åt gult. O. T. S. Hagunda. 1. Härad och tingslag i Upsala läns Mellersta domsaga och Andra fögderi, omfattar socknarna Gryta, Balingsta, Hagby, Ramsta, Vesteråker, Dalby, Tible, Åland, största delen af Järlåsa och en liten del af Upsala-Näs. Arealen 34,838 har. 5,211 innev. (1880). -- 2. Kontrakt i Upsala stift. 4,378 innev. (1880). Kontraktet omfattar pastoraten Hagby med Ramsta, Vesteråker med Dalby, Tible med Åland, Balingsta samt Järlåsa. Hahabe l. Ama-hahabe, den ena stora afdelningen af Ama-xosa-stammen, hvilken européer kalla kaffrer (se d. o.). H. A. Hahn, Vincentz Joachim, danske konungen Kristian V:s gunstling, född i Mecklenburg d. 22 Dec. 1632, kom 1638 till Danmark och skickades 1649 af Fredrik III till Sachsen för att studera jagtväsendet samt uppehöll sig der till 1653. 1658--59 gjorde han krigstjenst och steg till major. 1661 blef han öfverjägmästare för konungariket och 1663 tillika för hertigdömena samt utnämndes 1678 till geheimeråd. Död d. 25 Jan. 1680. H. utöfvade stort inflytande på Kristian V, af hvilken han fick rikliga gåfvor, och bidrog i väsentlig mån till Griffenfelds störtande (1676). Hans dotter Sofie Amalie H. (f. 1664, d. 1722) var gift med storkansleren grefve K. Reventlov och moder till Fredrik IV:s andra drottning, Anna Sofie. E. Ebg. Hahn, Petter, finsk universitetslärare, född i Småland, blef student i Åbo 1672, utnämndes 1675 till biblioteksamanuens och promoverades 1679 till filos. magister. 1681 förordnades han till e. o. professor vid filos. fakulteten, med skyldighet att föreläsa i fysik, och blef 1683 ordinarie professor i nämnda vetenskap samt 1690 derjämte universitetsbibliotekarie. Såsom naturforskare eger H. en viss betydelse i Finlands andliga utveckling. Han bidrog med sina till ej mindre än 101 uppgående akademiska afhandlingar i högst väsentlig grad till att i Finland införa den nya tidens sätt att betrakta naturen och att ur det allmänna medvetandet undantränga de dittills nära nog allena herskande skolastiska begreppen. I flere af sina skrifter, hvilka behandla såväl rent fysikaliska som zoologiska, botaniska och fysiologiska ämnen, ställde han sig fullkomligt på den nya naturforskningens ståndpunkt. Derjämte framträda i dem de nya från Cartesius härrörande filosofiska tankarna, hvilka några år före H. hade väckt stort motstånd hos de ledande männen vid Åbo akademi, men nu, instuckna i naturvetenskapliga afhandlingar, icke