märkas Gräfin Faustine (1841) och Zwei frauen (1845), på svenska fritt öfversatt och bearbetad af friherrinnan S. M. von Knorring under titeln "Två fruar" (1846). Af grefvinnan H.-H:s många reseskildringar förtjena särskildt nämnas: Jenseit der berge (1840), Erinnerwngen aus und an Frankreich (1842), Ein reiseversuch im Norden (1843) samt Orientalische briefe (1844). Dessa skrifter äro spirituella och bländande, men karakteriseras å andra sidan, liksom romanerna, af en ytlighet i omdöme och en aristokratisk suffisans, som skarpt gisslades af Fanny Lewald i romanen "Diogena. Von gräfin Iduna von H.-H." (1847). Grefvinnan H.-H:s af åtskilliga skäl föranledda öfvergång till katolicismen (1850) väckte mycken uppmärksamhet, och såsom en äkta renegat verkade hon derefter med fanatisk ifver för sin nya tro, först genom boken Von Babylon nach Jerusalem (1851), hvilken sökte rättfärdiga det tagna steget, samt vidare genom diktsamlingen Unserer lieben frau (s. å.) samt arbetena: Aus Jerusalem (s. å.; 3:dje uppl. 1856), Die liebhaber des kreuzes (1852), Büchlein vom guten hirten (1853) och Bilder aus der geschichte der kirche (1853--66). 1852 ingick hon såsom novis i ett kloster i Angers och deltog senare i stiftandet af klostret "Zum guten hirten" i Mainz, der hon dog d. 12 Jan. 1880. Under sina senare år författade hon åtskilliga romaner, i hvilka hon gjorde propaganda för sina ultramontana åsigter. En samling af hennes tidigare romaner utgafs 1851 i 21 band. Hahr, August, kartograf, föddes på Ultuna, i Bondkyrka församling, Upsala län, d. 26 Mars 1802, blef underlöjtnant vid Fältmätningskåren 1821 och deltog under de följande åren i de topografiska mätningarna i Vestergötland, Södermanland och Upland. 1828 blef han löjtnant i armén, vistades derefter tvänne år utrikes samt tjenstgjorde 1831--32 vid rekognosceringarna i Östergötland och 1832--34 vid generaladjutants-expeditionen för armén. 1837 tog han afsked ur Topografiska kåren, blef 1838 kapten i armén, var 1842 sysselsatt med rekognosceringar i Halland och 1842--44 anställd vid Generalstabens litografiska anstalt i Stockholm, befordrades 1857 till major i armén och erhöll 1868 på egen begäran afsked ur statens tjenst. Dels med understöd af statsmedel, dels på egen bekostnad har H. utarbetat och utgifvit Geografisk och militär-statistisk karta öfver Sverige och Norge samt Danmark med Slesvig och Holstein (1845; 2:dra uppl. 1848), Karta öfver föreslagna jernvägskommunikationer inom Stockholms, Upsala, Nyköpings, Vesterås, Örebro och Karlstads län (2 blad, 1856), Karta öfver Sverige i 10 blad. Jämte statistik öfver rikets alla socknar samt deras ecklesiastika, administrativa och juridiska indelningar (8 blad, upptagande mellersta och södra Sverige, 1853--60), Statistisk karta öfver mellersta och södra Sverige (8 blad, 1852; 2:dra uppl. 1861), Statistisk tablå öfver länens och socknarnas ecklesiastika, administrativa och juridiska indelningar inom Sverige (1861), Fysisk och politisk karta öfver södra och mellersta Sverige (8 blad, 1868). Karta öfver norra Sverige, upptagande Jämtlands, Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län (2 blad; 1871) och Generalkarta öfver jernvägskommunikationer inom Sverige, Norge och Danmark samt inom angränsande delar af Östersjöländer (6 blad. 1875; 2:dra uppl. 1880). Haiastan, "Hais land", det inhemska namnet på Armenien. H. A. Haidah, en indianstam, som jämte de beslägtade Kaigani (Kyganies) bebor sydligaste delen af Prinsens af Wales ö och drottning Charlottes arkipelag vid Britiska Nord-Amerikas vestra kust. Deras språk bildar jämte sju andra indianska dialekter, af hvilka Thlinket (l. Koloschiska) och Nutka äro de bäst kända, en särskild grupp af de inhemska amerikanska språken, kallad "nordvestkustens språk". H. A. Haidarabad (Eng. Hyderabad). 1. H. l. Nisams rike, den största britiska lydstaten i Hindustan, omfattande södra hälften af det egentliga Dekhan, mellan Centralprovinserna, Madras och Bombay. Areal 233,100 qvkm. 9,167,000 innev. (1881). Landet vattnas af en mängd floder, hvilka hafva sina källor på vestra Ghats eller norra Dekhanplatån och alla rinna mot ö. De största äro Godaveri med Penganga, gränsflod i n., och Kistna med Tungabhadra i s. Jorden är i allmänhet bördig och frambringar en mångfald af produkter: ris, hvete, majs, bomull, indigo, sockerrör, tobak samt många fruktsorter. Den rika skogstillgången tillgodogöres föga, och boskapsskötseln är obetydlig. Deremot fås mycket silke. Både jern- och stenkolslager finnas, men bearbetas blott i ringa mån. Klimatet är sundt och de varma vindarna mindre tryckande genom frånvaron af torra, nakna öcknar. Af befolkningen är flertalet hinduer, hvilka utgöra den åkerbrukande och industriidkande klassen och till stor del lefva i knappa vilkor. Araberna, som inträngde i landet omkr. år 1300, hafva slagit under sig handeln och äro de styrande. Utförseln består af ofvannämnda landtmannaprodukter samt af guldstickade tyger från Aurengabad och ciselerade smiden; införseln omfattar salt, jern- och stålvaror samt allahanda europeiskt kram. Genom sydvestra delen af H. löper jernvägen Bombay-Madras. -- H. lydde under stormoguln af Delhi ända till 1713, då Asaf Djah utnämndes till "nisam-ul-mulk" (statens ordnare), gjorde sig oberoende och grundlade den ännu herskande dynastien. Under fransmännens och engelsmännens strider i Ostindien fick nisam stort inflytande, och H. blef vid freden i Paris 1763 förklaradt för konungarike. Kort derefter började engelsmännens inkräktningar. 1761 afträddes till dem området kring Godaveris mynning. Genom fördragen 1853 och 1860 pantsattes prov. Berar åt engelsmännen för lemnad krigshjelp och kan numera, sedan äfven den 1874 aflidne nisams stora skuld af dem öfvertagits, anses såsom faktisk engelsk besittning. Under den nuvarande minderårige tronföljarens uppfostran, som engelsmännen tagit om hand, skötes förmyndarestyrelsen af Salar Djang. H:s ställning till England har namn af en subsidieallians, hvarvid nisam betalar årligen omkr.