båda förstnämnda bergskedjorna i Vega real, en af de fruktbaraste dalar i verlden, 220 km. lång, samt i sydöstra delen af ön, hvarest träffas slätterna kring Neiba och Azua samt de gräsrika llanos. Af de många vattendragen må nämnas, på norra sidan af ön, Yaqui och Yuna, hvilka båda vattna Vega real och vid sina mynningar visa stark deltabildning. Den förra är segelbar under halfva sitt lopp. På södra kusten utmynnar ännu en flod med namnet Yaqui och på den vestra Artibonite, öns längsta flod (omkr. 400 km.), men segelbar endast på en kort sträcka. Klimatet är varmt och fuktigt samt till och med vid kusten, der hettan mildras af hafsvindarna, föga lämpligt för européer. Gula febern är ingen sällsynt gäst. I de högre liggande trakterna råder en evig vår. Årstiderna äro som vanligt inom tropikerna endast två; öfvergången mellan dem utmärkes af våldsamma stormar. Orkaner äro dock mindre vanliga än på de öfriga Antillerna. Verksamma vulkaner finnas icke, men jordbäfningar hafva ofta hemsökt ön, sist 1842. På några ställen träffas varma källor. Jorden, som nästan öfverallt består af djup växtmylla, är utomordentligt fruktbar, och ända upp till bergstopparna belönas odlingen rikt. Produkterna äro mångfaldiga: kaffe, kakao, socker, indigo, bomull och tobak, ris, majs, oranger, drufvor och fikon. Odlingen har likväl gått mycket tillbaka, i synnerhet i östra delen af ön. Af kaffe t. ex. utskeppas nu icke hälften så mycket som för 100 år sedan. I utförseln väga råprodukterna allt tyngre, särskildt timmer, hvarpå tillgången är ofantlig genom de vidsträckta skogarna af mahogny, jernek, ceder o. s. v. Mineral äro guld, silfver, koppar, tenn, jern och stenkol, salt, svafvel, jaspis och marmor, men utbytet är ringa. Öns ursprungliga vilda djur äro till stor del försvunna, men ersättas af förvildade nötkreatur och svin, hvilka finnas i mängd. Papegojor och många andra foglar med lysande färger äro talrika. Alligatorn är mycket allmän i de större floderna och sjöarna; sköldpaddor finnas vid kusten. I politiskt hänseende är H. deladt i republikerna H. och San Domingo. -- 2. Republik, omfattar den vestra, mindre delen af ön H. jämte de närliggande öarna Tortuga, Gonave, Cayamite och La Vache. Hela arealen utgör 23,911 qvkm. Befolkningen uppgår till 550,000, hvaraf 9/10 äro negrer och återstoden mulatter. De hvita få endast mot hög afgift slå sig ned i landet och kunna ej förvärfva medborgerliga rättigheter eller besitta jord. Det herskande språket är franska. Industrien är ringa, men handeln har på senare tiden något höjt sig. Införseln uppgick år 1877 till 29,421,000 kr., utförseln till 28,992,000 kr. Ungefär hälften af dessa siffror faller ensamt på Port-au-Prince. Landet afyttrar förnämligast kaffe, mahogny och campècheträ jämte kakao, något bomull honung och vax. Odlingen af kaffe har hållit sig tämligen uppe vid hvad den fordom var, men af socker har den nästan upphört och dermed äfven varans rum i handeln. Det gamla plantageväsendets afskaffande har gifvit en svår stöt åt landets produktion i flere riktningar. Befolkningen har hvarken i ekonomiskt eller socialt hänseende infriat de förhoppningar man gjort sig vid dess frigörelse ur Slafveriet. -- I spetsen för republiken står enligt konstitutionen af den 14 Juni 1867 en president, som väljes för 4 år. Den lagstiftande makten utöfvas af en nationalförsamling, delad i 2 kamrar: senaten och representantkammaren. Statsreligionen är den katolska; dock hafva andra bekännare fri religionsutöfning. Kyrkans högsta ledning tillhör en ärkebiskop. Högsta dömande myndigheten är kassationsdomstolen i Port-au-Prince. Finanserna äro i största oordning och landets skuld ännu icke till sitt belopp fastställd. Före 1872 fanns endast pappersmynt, hvilket, såsom i det närmaste värdelöst, nämnda år måste indragas, utan att dock något metallmynt slogs. I stället hjelpte man sig fram med Förenta staternas mynt. För att afhjelpa dessa olägenheter öppnades d. 1 Okt. 1881 nationalbanken, med ett kapital af omkr. 15 mill. kr., hvilken låtit prägla ett nytt mynt, gourde, i värde lika med 5 frcs, och gjort början till en invexling af de främmande myntsorterna. Deremot har den ännu icke begagnat sin sedelutgifningsrätt, till 3 gånger den metalliska kassan. Någon lättnad i affärerna har icke åstadkommits af det nya penningeinstitutet, hvars verksamhet redan till stor del består i förskottering af medel åt regeringen. -- För undervisningen i landet är på sista tiden sörjdt genom inrättandet af folkskolor. Hären har en effektiv styrka af 6,828 man. Örlogsflottan inskränker sig till 2 ännu icke färdigbyggda fartyg. I administrativt hänseende är republiken delad i 5 departement. Hufvudstad är Port-au-Prince. S. A. L. Historia. H. upptäcktes af Kristoffer Columbus d. 6 Dec. 1492 och kallades af honom Isla Española (Hispaniola). På öns norra kust anlade han ett nybygge, La Navidad, hvilket dock snart förstördes af indianerna. Vid sitt andra besök på ön (1493) grundade Columbus staden Isabela, och något senare byggde Bartolommeo Colon staden San Domingo, Denna ö hade en talrik befolkning, af indianer (1--2 millioner), men då spaniorerna gjorde dem till slafvar, reducerades med stor hastighet deras antal, så att 1532 blott omkr. 4,000 indianer funnos på ön. Negrer måste i stället införas dit. -- Omkr. 1630 besattes H:s vestra, nästan obebodda del af de s. k. flibustiererna, hvilka ställde sig under franskt beskydd. Franska kolonister sändes dit, förgäfves sökte spaniorerna fördrifva dem, och i freden i Rijsswijk 1697 måste Spanien afträda denna del af ön till Frankrike. Under det 18:de århundradet nådde den franska kolonien -- dess namn var Saint Domingue (S:t Domingo) -- en hög blomstring, dess folkmängd steg 1788 till 27,717 hvite, 21,808 frie mulatter och negrer samt 405,564 slafvar. Den försåg en stor del af Europa med kolonialvaror och beredde Frankrike en ofantlig handelsvinst. Äfven den spanska, större andelen af ön uppblomstrade, om än dess utveckling ej kunde komma i jämförelse med den franska delens. Den första franska revolutionen medförde stora hvälfningar i den franska kolonien. Då