- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
547-548

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halifax, Sir George Savile - Halifax, Charles Montague - Halifax, Sir Charles Wood - Halikarnassos - Halikko - Halkett, Hugh von - Halyone (Alcyone) - Hall (sal)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och historiskt innehåll, af hvilka den anonyma flygskriften On the character of a trimmer väckte största uppseendet. V. K-r. Halifax [hallifäx], Charles Montague, earl af H., engelsk statsman och skald, f. 1661, ämnade till en början träda i kyrkans tjenst och studerade i Cambridge, der han gjorde bekantskap med bl. a. Prior. Tillsammans med denne författade han Town and country mouse (1687), en lyckad parodi på Drydens "Hind and panther". Genom earlens af Dorset inflytande erhöll H. en plats i underhuset (1688), i hvilket han slöt sig till whigs och inom kort, på grund af sin förmåga såsom talare och sina insigter i finansiella frågor, förvärfvade sig stort inflytande. 1692 utnämndes han till skattkammarekoinmissarie samt genomdref s. å. upptagandet af det första engelska fonderade statslånet och 1694 grundandet af Englands bank. Till belöning för dessa tjenster befordrades han s. å. till skattkammarekansler och 1697 till "first lord of the treasury", (finansminister). Hans popularitet inom whig-partiet nådde sin höjd 1698, då han föreslog inrättandet af ett nytt ostindiskt kompani. Men genom egenkärlek och fåfänga förlorade han inom kort folkgunsten; och då han lät hålla en af de mest inkomstbringande sinekurer -- en revisorsplats i skattkammaren -- öppen för sig, blef han så föraktfullt behandlad i underhuset, att han 1699 såg sig nödsakad att lemna sina tjenster. 1701 upphöjdes han till lord Halifax (han hette förut Montague), utsågs 1706 till medlem af den komité, som skulle uppgöra förslag till en realunion mellan England och Skotland, och upphöjdes till earl af H. och viscount Sunbury samt kallades 1714 å nyo till first lord of the treasury. Död 1715. H. var en af sin tids yppersta statsmän: hans administrativa, framför allt finansiella, förmåga hade ej sin like i England, och i parlamentarisk vältalighet kunde bland samtida endast Somers täfla med honom. Men den hastiga framgången berusade honom och gjorde honom i hög grad fåfäng och högdragen. Man sade -- måhända dock med någon öfverdrift -- att "en omåttlig sjelfbelåtenhet, parad med förakt för andra, röjde sig i alla hans rörelser och stod att läsa i hvarje drag i hans ansigte". -- H:s poetiska skrifter höja sig ej öfver medelmåttan, men hafva likväl flere gånger utgifvits. H. var en af sin tids störste mecenater. V. K-r. Halifax [hällifäx], Sir Charles Wood, viscount, engelsk statsman, f. 1800, blef 1826 medlem af underhuset, 1832 skattkammaresekreterare och 1835 amiralitetssekreterare samt inträdde 1846 i lord Russels ministèr såsom skattkammarekansler. Derefter blef han president of the board of control i Aberdeens kabinett (1852) och var förste amiralitetslord i Palmerstons koalitionsministèr (1855--58), statssekreterare för Indien och president i indiska rådet (1859--66) i Palmerstons andra ministèr samt lord privy seal i Gladstones första kabinett (1870--74). För sin lysande karrièr har H. haft att tacka dels sina familjeförbindelser, dels sin kännedom om den parlamentariska rutinen. Halikarnassos, i forntiden en blomstrande, starkt befäst handelsstad i landskapet Karien, på Mindre Asiens kust, vid Keramiska viken. Den var anlagd af dorer från Troizen och Argos samt tillhörde en tid det doriska stadsförbundet (Hexapolis). På persiska krigens tid och senare styrdes staden af envåldsherskare, bl. a. Mausolos, hvars syster och maka, Artemisia (352--350 f. Kr.), öfver sin broder och make lät uppföra den präktiga grafvård, Mausoleum, som räknades bland "verldens sju underverk". Alexander den store intog och förstörde en del af staden (334 f. Kr.), som sedan ej återhemtade sig. Af Johannitriddarna uppfördes der i början af 1400-talet ett åt den hel. Petrus egnadt citadell, Petronion, hvaraf det nuvarande namnet Budrun uppstått. Halikko. 1. Socken i Åbo och Björneborgs län, Finland, vid ån och hafsviken H., bildar jämte Angelniemi kapellförsamling ett patronelt pastorat af 2:dra kl., hörande till Bjärnå prosteri af Åbo ärkestift. Patronatsrätten tillhör innehafvaren af Åminne gård, fideikommiss inom grefliga armfeltska ätten. Areal, inberäknadt Angelniemi, 227,8 qvkm. Folkmängd 4,142, kapellförsamlingen medräknad 4,985 (1880). -- 2. Härad i ofvannämnda län, består af 15 administrativa församlingar. Areal 2,633 qvkm. 36,789 innev. (1880). -- 3. Domsaga i ofvannämnda län, omfattar 11 församlingar, fördelade på 3 tingslag. Areal 2,001 qvkm. 26,278 innev. (1880). O. I. Halkett [hällket], Hugh von, friherre, hannoversk general, född i Musselburgh vid Edinburgh 1783, tjenade 1798--1801 vid hären i Ostindien, blef 1805 major vid "Kings german legion" (se Engelsk-tyska legionen) och åtföljde denna på hennes expeditioner till Rügen och Köpenhamn (1807) samt Sverige (1808). 1808--11 deltog han i de spanska fälttågen och 1815 kämpade han såsom öfverste för en hannoversk brigad i slaget vid Waterloo samt tog der i egen person franska gardets chef, general Cambronne, till fånga. 1834 utnämndes H. till generalmajor. I 1848 års schleswig-holsteinska uppror mot Danmark anförde han 10:de tyska armékåren och slog danska arriergardet d. 24 April s. å. vid Oversö samt befordrades derefter till general af infanteriet och efter fälttågets slut till infanteriinspektör. 1862 upphöjdes han i ärftligt friherrligt stånd. Död 1863. Halkyone (Lat. Alcyone), Grek. mytol., dotter till Aiolos och gemål till konung Keyx i Tracien. Då hon erfor, att denne omkommit vid ett skeppsbrott, störtade äfven hon sig i hafvet. Rörda af en sådan kärlek, förvandlade gudarna dem båda till isfoglar, hvilka antogos bo på öppna hafvet. När hon under åtta dagars tid (i December) rufvar sina ägg, låter Aiolos alla vindar hvila. Hall (T. halle, Isl. höll eller hall) betydde fordom en stor sal, t. ex. i ett tempel eller i ett slott, och fick sedermera betydelsen af ett rum för manufaktur- och fabriksvarors besigtning och stämpling (deraf hallordning, hallrätt, hallstämpling o. s. v.). Numera förstår man med hall (saluhall) ett större rum eller en byggnad, der varor (i synnerhet näringsmedel) hållas till salu. De mest betydande hallar af detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 10 02:10:39 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free