slag i Europa äro Halles centrales i Paris. -- Om hallen i det gammalnordiska boningshuset se Bostad, sp. 943. Hall, socken i Gotlands läns Norra härad, Forsa ting. Arealen 3,170 har. 297 inv. (1880). Annex till Hangvar, Visby stifts Norra kontrakt. Hall, egendom i Stockholms län, Öknebo härad, Östertelge socken, vid Hallsfjärden, 5 km. s. om Södertelge, utgör 2 mtl säteri, 2 mtl rå och rör samt 1 mtl frälse, tillsammans taxeradt till 175,000 kr. (1881). Arealen 806 har, hvaraf 218 har åker samt 563 har skogs- och hagmark. Egendomen tillhör sedan 1875 Föreningen till minne af konung Oskar I och drottning Josefina (se d. o.), hvilken der anordnat en förbättringsanstalt för unga brottslingar från alla delar af riket, en s. k. åkerbrukskoloni, med den ryktbara franska åkerbrukskolonien Mettray såsom mönster. För nära 90,000 kr. äro hittills (1882) för sådant ändamål vid H. uppförda tre större stenhusbyggnader, inrymmande sof-, skol-, mat- och verkstadsrum för 125 ynglingar, som under vistelsen vid kolonien benämnas elever. Elev kan vid kolonien intagas från 10 till 15 års ålder och, om så nödigt pröfvas, qvarhållas derstädes till uppnådda 20 år. Från anstaltens öppnande, Jan. 1876, till d. 1 Aug. 1882 hafva der upptagits 159 elever, af hvilka 70 voro från Stockholm, 57 från andra städer och 32 från landsorten. Till sistnämnda dag hafva 35, de flesta efter vunnen stadga och arbetsskicklighet, blifvit från kolonien utskrifna; af dessa hafva 2 återfallit i brott. Eleverna åtnjuta vid kolonien skolundervisning och sysselsättas föröfrigt hufvudsakligen med jordbruksarbeten, ladugårdsskötsel och tegelbruksarbete, men äfven i diverse yrken, såsom smide, slöjd, träsnideri, skrädderi, skomakeri, borstbinderi, korgflätning m. m. 1880-- 82 har kolonien, genom K. M:ts medgifvande, af fångvårdsanstalternas besparingskassemedel åtnjutit ett bidrag af 50 öre om dagen för hvarje elev, som på grund af domstols beslut (enl. 5 kap. 1 § Straffl.) eller efter polis- eller kommunalmyndighets anmälan varit vid kolonien intagen. Vederbörande kommuner betala dessutom till kolonien en årlig afgift af 150 à 200 kr. i regeln t. o. m. det år, hvarunder elev fyller 16 år. Totalomkostnaden för hvarje gosse uppgick 1881 till 338 kr. 51 öre, eller nära 93 öre pr dag. Reglemente för åkerbrukskolonien Hall är af K. M:t faststäldt d. 24 Okt. 1879 och återfinnes i bihang till Sv. Förf.-Saml. n:r 43 s. å. F. Ft. Hall. 1. Stad i Tyrolen, området Innsbruck, vid venstra stranden af Inn. 5,456 innev. (1880). Förnämsta industrien är beredning af salt från det 11 km i n. belägna Salzberg, hvarifrån saltet, upplöst, ledes i rör till H. och der utlakas. Årliga produktionen uppgår till omkr. 16 mill. kg. Saltvattnet begagnas äfven till soolbad, och stället besökes såsom. klimatisk kurort. -- 2. (Schwäbisch H.) Stad i Würtemberg, kretsen Jagst, vid Neckars biflod Kocher. 9,161 innev. (1880). Saltberedning, soolbad och vasslekuranstalt. Hall [hål], Joseph, engelsk biskop, f. 1574, blef 1627 biskop i Exeter, hvarifrån han 1641 erhöll transport till Norwich. Sistnämnda år protesterade han tillika med 11 andra biskopar emot alla lagar, som af parlamentet under biskoparnas förvisning från öfverhuset antogos, och på grund af denna protest anklagades han för högförräderi samt hölls i sex månader inspärrad i Towern (1642). 1643 lade parlamentet beslag på hans egendom. Han sjelf måste lemna sitt biskopssäte och bosätta sig på en liten egendom i Higham (nära Norwich), hvarest han afled 1656. H. är den engelska satirens fader; hans satirer utkommo 1599 under titeln Virgidemiarum sixe bookes. Mest känd är H. genom Contemplations upon the principal passages of the history of the New Testament (1612--15). Bland hans öfriga arbeten märkas Epistles (1608--11) samt den allegoriska romanen Mundus alter et idem (1643). 1. Hall, Peter Adolf, berömd miniatyrmålare, född i Borås d. 23 Febr. 1739, kom 1751 till Upsala, der han begynte med ifver studera ritkonsten, men äfven egnade sig åt vetenskapliga studier. 1755 begaf han sig till Greifswald och 1756 till Berlin, der han lärde emalj- och miniatyrmålning, tills han af krigsoroligheter föranleddes att lemna denna stad. Han reste då till Hamburg, der han fann en skicklig lärare i pastell- och akvarellmålaren Richard. I Stockholm njöt han sedermera flere år Lundbergs särskilda handledning samt gynnades äfven af Adelcrantz och Rehn. Sedan han der i pastell kopierat porträtt efter van Dyck och utfört bl. a. det porträtt af kronprinsen Gustaf, hvilket sändes till Danmark för frieriet till Sofia Magdalena, lemnade han i Maj 1766 fäderneslandet, som han aldrig skulle återse, och ställde färden till Paris. H:s teknik rönte emellertid aldrig något omedelbart inflytande af den samtida franska miniatyrmålningen, utan utbildade sig på fullkomligt sjelfständig grund och med den kraft, som snillet förlänar. Han väckte genast betydande uppseende: redan i Juli 1769 kallade målareakademien honom till sin agré, och kort derefter utnämndes han till kungl. hofmålare. Det var i 1769 års Salon, som H. först uppträdde inför en större allmänhet med porträtt af alla tre prinsarna, hvilka bilder helsades med stort bifall. Den väl underrättade Lidén skrifver i bref 1770, att H. "efter allmänt intyg ej egde sin like i miniatyrmålning och målade alla dauphins porträtt, som skickades till Wien". Äfven den franska pressen instämde i dessa ovanliga loford, så att H:s ställning också i yttre måtto snart var bättre än de fleste konstnärers. Jämväl i Sverige följde man H:s bana med deltagande, hvilket synes bl. a. deraf att han 1773 kallades till ledamot af målare- och bildhuggareakademien. -- Småningom förmörkades dock H:s lefnadshimmel, i sammanhang med de lösbrytande verldshistoriska stormarna. Då nu hans inkomster hotade att alldeles utsina, beslöt han, på inrådan af baron Staël, att uppsöka Gustaf III i Aachen (1791). Denne monark hade vid sitt besök i Paris 1784 visat H. mycken nåd och ifrigt inbjudit honom till hemlandet. Hvad som gjorde, att H. ej kom att återknyta sina förbindelser med Sverige, är obekant. Han vistades