ganska betydlig emigration, är ej stor och har under hela det sista decenniet utgjort blott 6,35 proc. Befolkningstätheten är 27 à 28 personer på qvkm., H. kan derför, enligt svenska förhållanden, kallas ganska tätt befolkadt. Landskapets hufvudnäring är jordbruk och boskapsskötsel. Dess ytvidd består till 0,3 proc. af träd-, humle- och kålgårdar, 24 proc. åker och annan odlad jord, 8 proc. naturlig äng, 13 proc. skogbärande mark samt det öfriga af mer eller mindre oduglig mark. Under den senare tiden har såväl jordbruket som boskapsskötseln uppdrifvits till en betydlig höjd, och bägge lemna numera under ett vanligt år ansenlig tillgång till afsalu utom länet. En god medelskörd af stråsäd kan uppskattas till af hvete 40,000 hl., råg 240,000 hl, korn 100,000 hl., hafre 1,000,000 hl., blandsäd 65,000 hl., och af potates 500,000 hl. Kreatursstocken vid 1880 års slut uppgafs till 20,626 hästar, 75,887 nötkreatur -- deraf 48,296 kor --, 55,978 får och 611 getter samt 15,805 svin. Dessa tal anvisa åt H. en framstående plats bland de öfriga länen i riket i afseende på antalet af underhållna kreatur i förhållande till såväl folkmängden som egovidden. Skogarna äro illa medfarna, och fortfarande afverkas de enskildes bok- och björkskogar utan urskilning och utan tanke på återplantering, men deremot har hos många landtmän vaknat håg för plantering af barrskog. Den ej obetydliga utförsel af trä, som sker från kusten, består icke af halländskt trä (med undantag af något ek- och bokstäfver samt bok- och björkved), utan af virke från Vestergötland och Småland. Hvad fisket beträffar, har åt laxodlingen (i länets fyra större åar) egnats mycken omsorg och mycket penningar, men dessa bemödanden hafva hittills icke krönts med ekonomisk framgång. Hela länets årliga laxfångst uppskattas icke högre än i medeltal till omkr. 30,000 kg. i vigt och 50,000 å 70,000 kr. i värde, Saltsjöfisket gaf år 1880 mer eller mindre sysselsättning åt 2,636 personer, deraf 675 husfäder eller husmödrar, hvilka för fisket använde 26 däckade och 459 öppna båtar, i värde de förra 26,975 kr., de senare 43,014 kr. Ett medelgodt år gifver på saltsjöfisket en inkomst af omkr. 160,000 kr. De större fabrikerna äro Slottsmöllans klädesfabrik (tillverkningsvärde år 1880 omkring 1,380,000 kr.), Anderstorps mekaniska bomullsspinneri (260,000 kr.), två ölbryggerier i Halmstad (130,000 kr.) och Varbergs mekaniska verkstad (70,000 kr.). Derjämte finnas ett gjuteri och en mekanisk verkstad (i Halmstad), ett glasbruk (Steninge) och två stenhuggerier (Varberg och Söndrum). Bränvinsbränningen är ej betydlig, i medeltal 340,000 liter årligen vid 5 brännerier. Sågverksrörelsen är ringa och bergsbruksdriften ingen. Om husslöjden är att märka den betydliga möbeltillverkningen i Lindome socken, hvarest de flesta af allmogen äro möbelsnickare, hvilka på denna husslöjd kunna hafva en årlig inkomst af sammanlagdt 200,000 kr. Mindre betydande är väfnadsindustrien. Inom länet finnas nu två bredspåriga jernvägar: Halmstad--Jönköping jernväg (eller Halmstad--Nässjöbanan), hvaraf 161 km. (till Lindefors) äro öppnade för trafik och omkr. 34 km. (emellan Lindefors och Nässjö) under byggnad, samt Varberg--Borås jernväg, 85 km., öppnad för allmän trafik d. 27 Okt. 1880. Länet är visserligen icke lyckligt lottadt med hamnar, men genom konst hafva städerna Halmstad, Varberg, Falkenberg och Kungsbacka äfvensom några andra platser fått sådana, hvarjämte några naturliga hamnar finnas. Kustfarten är ganska liflig. 1880 egde länet en handelsflotta af 51 segelfartyg om 4,710 tons och 11 ångfartyg om 1,815 tons och 835 hästkrafter. Hemmantalet å landsbygden är litet öfver 2,918 mtl och taxeringsvärdet 59,684,100 kronor; städernas taxeringsvärde är 9,991,000 kr. af hus och tomter samt 1,904,200 kronor af jordar. Af undervisningsanstalter har H. ett högre allmänt läroverk i Halmstad, ett lägre i Varberg och pedagogier i de öfriga städerna, elementarläroverk i Halmstad och Varberg för qvinlig ungdom, en landtbruksskola, en folkhögskola och slöjdskolor m. fl. För läkarevården sörja tre provinsial-, fem stads- och två lasarettsläkare. Jämte de två länslasaretten, i Halmstad och Varberg, finnes en s. k. sjukstuga i Laholm. De mest besökta saltsjöbadorterna äro Varberg och Särö, af hvilka det förra räknar årligen 800 å 900 badgäster. Länet räknade år 1878 91 fattigvårdssamhällen, som hade 5,290 understödstagare och för dessa en kostnad af 179,900 kr. Vid 1878 års slut uppgingo samtliga 91 kommunernas i länet tillgångar till 2,898,717 kr. och skulder till 1,004,010 kr., deras inkomster under året voro 1,021,156 kr. och utgifterna 958,953 kr. Landstingets inkomster voro 66,310 kr. och utgifterna 106,880 kr. H. tillhörde vid medeltidens början Danmark och blef ganska snart derefter deladt i tvänne landskap, Norra och Södra H., af hvilka det förra utgjorde ett län och det senare två, samt hörde omvexlande under Danmark och Sverige, mestadels till Danmark. Under de första århundradena af den nyare tiden var landskapet en tummelplats för de dansk-svenska krigen, hvarunder land och folk ledo mycket. Genom Brömsebro fred (1645) kom H. under Sverige och har sedan dess bildat ett län. Det har förr icke sparats på förklenliga omdömen om hallänningen, särskildt i norra delen af landskapet, och måhända skedde honom då ingen orätt. Men tiderna hafva ändrats till det bättre. Välståndet och upplysningen hafva stigit, och landskapet i sin helhet måste fritagas för de tyvärr ännu förekommande utbrotten af vildhet inom ett idogt och ständigt framåtsträfvande folk. K. S. Folkmålet i norra H. (hufvudsakligen Fjäre, Viske och Himle härad) tillhör de medelsvenska målen och sluter sig närmast till bohuslänskan med tungspets-r, "tjockt" l och dem åtföljande tjocka ersättningsljud (rt, rd, rs, rn o. s. v.) samt förlust af ändelsens n: tösa, tösera, pöjka, lida f. liten o. s. v. Sydhalländskan åter hör till den sydsvenska (danska) gruppen, saknar sålunda de nyss nämnda tjocka