- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
581-582

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallon - Hallonskalbagge - Hallordning - Hallörer - Hallr Thorarinsson - Hallr Thorsteinsson - Hallrätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fruktämnets spets. Frukten -- hallon, hjortron, åkerbär -- är bildad af en stor mängd stenfruktsartade, spiralställda och med hvarandra sammanhängande karpeller, sittande på ett kägellikt eller platt, icke köttigt fäste (jfr Smultron). De flesta rubus-arter äro refviga, några upprätta, taggväpnade buskar, hvilkas stammar årligen förnyas, i det den stam, som uppskjuter från roten under ena året, först det andra bär frukt och sedan bortdör. Bladen äro hos de flesta 3--7-fingrade, mera sällan parbladiga och hos de örtartade (t. ex. hjortron) mera enkla. De vanliga svenska hallonen hafva trinda årsstammar, väpnade med borstlika taggar; bladen äro oftast parbladiga och utgöras af fem nästan oskaftade, äggrunda, lansettlika, tunna, under hvitludna småblad. Blommorna, som äro mindre än hos öfriga arter, sitta i qvastlika klasar; kronbladen äro hvita, aflånga, uppstående; frukten är fint luden, röd, eller hos vissa odlade varieteter, gul. Genom odling hafva flere hallonsorter, "trädgårdshallon", uppkommit, hvilka utmärka sig genom sina stora, saftiga frukter. Frukterna, hallonen - af allmänheten ansedda såsom "bär" -- innehålla växtsyror, socker, pektin och en egen flyktig olja, hvaraf deras behagliga smak och lukt härrör; de förtäras i sitt naturliga friska tillstånd, ofta med mjölk eller grädde, såsom en smaklig rätt. För öfrigt användas de till sylt, saft och syrup. Af de nämnda beredningarna är hallonsyrupen, Syrupus Rubi Idaei, upptagen i Sv. farmakopén (likasom i de flesta lands) och begagnas mycket ofta till att förbättra smaken å mixturer. Hallonsaft med vatten är en vanlig uppfriskande sommardryck, och hallonsyltet fortäres såsom ett tillägg till åtskilliga rätter, oftast till s. k. efterrätter. O. T. S. Hallonskalbagge, Dasytes niger, zool., tillhör afdelningen Pentamera (med femledade tarser) af Coleoptera bland insekterna samt gruppen Malacoderma, de mjukvingade (emedan täckvingarna äro mjuka och böjliga), hvilken grupp tillhör familjen Serricornia, som har i de flesta fall sågade eller kamlika antenner. Slägtet Dasytes har långsträckt kropp, utan blåslika sidobihang; antennerna äro fästa vid ögats framkant och längre än torax samt trubbsågade; klorna äro försedda med 2 tunna membraner. Hallonskalbaggen är svart och ragghårig samt lefver som larv å hallon. Slägtet omfattar flere arter. O. T. S. Hallordning. Genom 1700-talets lagstiftning blef en skilnad gjord emellan handtverk å ena sidan och fabriker och manufakturer å den andra, i det en större frihet medgafs för bedrifvandet af de båda sistnämnda (jfr Fabrikslagstiftning). De bestämmelser, genom hvilka denna skilnad grundades, blefvo till allra största delen intagna i en s. k. hallordning, som utfärdades d. 21 Maj 1739. Denna innehöll först bestämmandet af en myndighet, hallrätten (eller, der hallrätter ej funnos, magistraten), under hvilken de förutnämnda verkstäderna skulle lyda; föreskrifter om den befattning denna myndighet egde att taga med ärenden, som angingo dem, de vilkor, under hvilka någon egde att blifva gesäll eller mästare vid manufakturer och fabriker, arbetarnas förhållande till arbetsgifvarna, arbetarnas skyldigheter vid arbetet och ordningen vid förlags gifvande och tagande samt slutligen föreskrifter om de tillverkade varornas besigtning och stämpling (se Hallstämpling). En ny hallordning utfärdades d. 2 April 1770, hvilken dock ej synnerligen afvek ifrån den äldre. Genom Fabriks- och handtverksordningen d. 22 Dec. 1846 upphörde hallordningen att vara gällande i sina flesta stycken, i det att rättigheten att idka manufaktur- och fabriksrörelse blef beroende af helt andra än de i hallordningen bestämda vilkor och äfven förhållandet emellan arbetsgifvarna och arbetstagarna ordnades på annat sätt. Th. R. Hallorer, arbetare i saltverken i Halle. Se Halle. Hallr Thorarinsson. Se Haukadal-ätten. Hallr Thorsteinsson, kallad Siðu-Hallr, bodde först på Å, i östra delen af Island, hvarest han mottog Thangbrand, då denne missionär först kom till ön, och lät döpa sig och sitt hus i den förbiflytande ån, som derefter kallades "Tvottå". Sedermera flyttade han till Siða, i öns södra del -- deraf hans tillnamn -- och spelade en framstående rol i flere slägtfejder, bl. a. i den stora strid, som uppstod sedan Njål blifvit innebränd. C. R. Hallrätt. I sammanhang med den särskilda ordning, som 1739 stadgades för rättighet att tillverka varor vid manufakturer och fabriker bildades en särskild myndighet att taga befattning med åtskilliga ärenden rörande dessa verkstäder och tillverkningen vid dem. Denna myndighet kallades hallrätt. Den skulle egentligen finnas i alla städer, der fabriker voro upprättade; men der allenast fanns en eller annan fabrik, handlades hallrätternas göromål af magistraterna. Ordföranden skulle vara en magistratsperson och, enl. den senare Hallordningen, bisittarna i Stockholm åtta, i andra städer fyra (handlande och fabrikanter). Såväl den förre som de senare valdes af de under hallrätten lydande fabrikanterna. Hallrätternas göromål bestodo i att gifva tillstånd till anläggande af manufakturer och fabriker (manufaktur-privil. d. 29 Maj 1739, ehuru detta ändrades i afseende på fabrikerna genom Resol. å städernas besvär 1752, § 6), att hafva allmän tillsyn öfver de under dem ställda verkstäderna, att upptaga och afdöma vissa ordningsmål, såsom angående arbetets bedrifvande, inteckning af förlag, förhållandet mellan förlagstagare och förlagsgifvare, förhållandet mellan mästare och arbetare, arbetares anställning och afskedande, arbetares oordentlighet och försumlighet vid arbetet, mästares och gesällers godkännande, vissa mindre brottmål, såsom arbetares uppstudsighet emot mästare, skuldfordringsmål emellan mästare och arbetare samt slutligen att utöfva tillsyn öfver tillverkningarnas beskafhet (se Hallstämpling). Besvär öfver hallrätternas utslag gingo dels till magistraterna (i de s. k. ekonomimålen), dels till kommersekollegium (skuldfordringsmål samt politie- och brottmål), dock så, att der summan i ett skuldfordringsmål ej öfversteg 50 daler, besvärsrätt ej egde rum. Kommersekollegiets befattning med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 10 02:10:39 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free