sjelf nedskurit liket. Detta väckte stor anstöt bland det okunniga folket och förorsakade hans anklagelse först infor konsistorium och derefter inför häradsrätten, der han dömdes tjensten förlustig, derför att han fallit bödeln i ämbetet och förnedrat sitt presterliga kall. Han återfick väl af kunglig nåd heder och ära, men hans bemödanden att återfå någon presterlig tjenst voro fruktlösa. Under sina sista år bodde han i en gränd å Norrmalm, hvilken efter honom fick namn af "Mäster Samuels gränd". Han dog i Stockholm 1665. Hammarkind. 1. Härad i Östergötlands län, Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga. Areal 101,804 har. 19,243 innev. (1880). Häradet bildar med Skärkind ett fögderi och omfattar två tingslag: Hammarkinds härads tingslag och Stegeborgs skärgårds tingslag, samt följande socknar och sockendelar: Skinberga, Ringarum med största delen af Valdemarsviks köping, Mogata, Börrum, Gryt, Skällvik och S:t Anna, större delarna af Vestra Husby och Drothem och en mindre del af Yxnerum. -- 2. Kontrakti Linköpings stift. 21,079 innev. (1880). Det omfattar följande pastorat: Söderköping med Skinberga, Mogata med Börrum, Skällvik med S:t Anna kapell, Gryt, Ringarum, Drothem och Vestra Husby. Hammarlag, samtliga de smeder, som arbeta vid en stångjernshammare. Vid vallonsmidet (se Härdsmide), der smältning och räckning försiggå vid olika härdar, utgöres hammarlaget af smältaremästare, mästersven och smältaredrängar vid smältarehärden samt mästerräckare, räckaredrängar och gujarer, eller koldrängar, vid räckarehärden. Vid tysk- och franchecomté-smidena utgöras räckarlagen af mästare, mästersvenner och kolpojkar, hvilka ombesörja både räckningen och smältningen. Vid lancashire-smidet åter utföres smältningen af mästare med deras drängar, hvaremot vid vällugnen, der räckningen försiggår, utom räckare äfven måste finnas en vällare, som sköter jernet i ugnen. Vid stångjernsvalsverk har benämningen räckare blifvit utbytt mot valsare. C. A. D. Hammarland, socken på Åland, af Ålands härad och domsaga. Areal, jämte Eckerö, som förut var kapell under H., 220,9 qvkm. 1,669 innev. (1880). Utgör ett imperielt pastorat af 2:dra kl., Åbo ärkestift, Ålands prosteri. O. I. Hammarlunda, socken i Malmöhus län, Frosta härad. Arealen 2,444 har. 1,370 innev, (1880). Annex till Harlösa, Lunds stift, Frosta kontrakt. Hammarlöf, socken i Malmöhus län, Skytts härad. Arealen 1,053 har. 758 innev. (1880). H. bildar med Vemmerlöf ett regalt pastorat af 1:sta kl., Lunds stift, Skytts kontrakt. Hammarskatt, kamer., afgift till staten, lagd på smidestillverkningen. Hammarverken taxerades på 1600-talet för viss årlig tillverkning. År 1695 skedde ny uppskattning af tillverkningen och bestämdes hammarskattens belopp till 1 proc. af tillverkningen. 1803 fördubblades den för nya härdar, men 1846 återgick man till 1 proc.; 1857 nedsattes hammarskatten med hälften, och 1860 upphäfdes densamma helt och hållet. Kbg. Hammarskifte. Se Egoskifte. Hammarskiöld--Risellschöldska stipendiefonden, en af lagmannen Kristian Kristofer Risellschölds enka, Vendela Hammarskiöld, stiftad fond på 40,000 kronor, ur hvilken stipendier, till sammanlagdt årligt belopp af 1500--1700 kr., utdelas till officerare, som begagna undervisningen vid krigshögskolan samt vid artilleri- och ingeniör-högskolan. De första stadgarna för stipendiefonden utgåfvos d. 25 Nov. 1851. De nu gällande stadgarna äro af d. 23 Maj 1879. Fonden förvaltas af en direktion af fyra personer, hvilka förordnas af K. M:t på förslag af inspektören för militärläroverken. C. O. N. Hammarskjöld, svensk adlig ätt, härstammar från krigaren Per Mikaelsson (se H. 1), som 1610 adlades med namnet H. 1. Hammarskjöld, Per Mikaelsson, krigare, utnämndes 1611 till ståthållare på Borgholm och öfverbefälhafvare på Öland samt lyckades tvänne gånger omintetgöra danskarnas försök att bemäktiga sig ön (Febr. 1612), men måste i Juni 1612, sedan fienden nedskjutit befästningarna, uppgifva slottet och ön. 1621 blef H. ståthållare på Kalmar slott och 1622 öfverste på Borgholm och Öland, men lemnade s. å. sistnämnda befattning. Död d. 12 April 1646. 2. Hammarskjöld, Lorenzo (egentl. Lars. Han skref sig sjelf Hammarsköld), literatur- och konsthistoriker, kritiker, den föregåendes ättling i 5:te led, föddes på Tuna gård i Tuna socken, Kalmar län, d. 7 April 1785. 1801 blef han student i Upsala och 1805 filos. kand. samt disputerade 1806 för graden. Redan dessförinnan hade han begynt en författarebana, som både genom sin omfattning och sin inre halt skulle blifva af verklig betydenhet för den svenska literaturen. Hans första offentliggjorda uppsats om den nyare tyska literaturen, införd i "Linköpingsbladet" 1804, bebådade den nya riktning, som snart skulle göra sitt intåg i Sveriges vitterhet, i det nämligen Tieck och Novalis, nyromantikernas målsmän, der närmare omtalas. 1803 hade bland några studenter, mest östgötar, uppstått ett sällskap, "Vitterhetens vänner" (V. V.) hvars verksamhet i hufvudsaklig mån främjades af H. Utom honom voro V. G. Lagus, Rääf, Livijn, Hallström (sedermera biskop) m. fl. deltagare i detsamma. Mest utpräglade voro redan då Livijn och H., hvilkas bekantskap begynt vid denna tid och ledde till en ungdomlig brefvexling (1803--10), som helt nyligen blifvit offentliggjord af R. Hjärne i "Dagen före drabbningen" (1882). Till följd af ett för litet antal betyg måste H. afstå från att promoveras 1806 och begaf sig i stället till Stockholm, der han på hösten s. å. inskrefs som e. o. amanuens i k. biblioteket. Det var nu han med full kraft egnade sig åt vitterheten och kritiken. Tätt på hvarandra följde hans Öfversättningar och imitationer efter äldre och nyare skalder (1806), Försök öfver konsten att öfversätta poemer, efter Horatius (1807), Försök till en kritik öfver Fr. Schiller (1808) och dessutom i den periodiska pressen åtskilliga uppsatser af blandadt