och erhöll 1807 anställning i hofkansliet i Wien. 1811 blef han kejserligt råd och hoftolk samt 1817 verkligt hofråd och 1835 friherre. 1847--49 var han president i vetenskapsakademien i Wien. Död 1856. Hans mångsidiga, ehuru ytliga insigter i de österländska språken i förening med hans ovanligt stora arbetskraft gjorde det möjligt för honom att blifva en af sin tids produktivaste författare. Bland hans skrifter märkas: Encyklopädische übersicht der wissenschaften des orients (1804), Rosenöl, oder sagen und kunden des morgenlands (1813), Des osmanischen reichs staatsverfassung und staatsverwaltung (1816), Geschichte der schönen redekünste Persiens (1818), Geschichte der assassinen (s. å.), Geschichte des osmanischen reichs (1827--35; 2:dra uppl. 1835--36), Geschichte der osmanischen dichtkunst (1836--38), Gemäldesaal moslimischer herrscher (1837--39), Geschichte der Ilchane (1843) och Geschichte der chane der Krim (1856). Dessutom utgaf han en mängd öfversättningar från turkiska, arabiska och persiska språken. Hammerschmidt, Andreas, tysk tonsättare, född i Böhmen 1611, blef organist i Freiberg 1635 och i Zittau 1639. Död 1675. Han var en af de mest betydande kyrkliga tonsättare i Tyskland under 1600-talet, så till vida att han var ej blott en skicklig efterhärmare, utan en medveten skapare af nya tonformer. Händels oratorium och Bachs passionsmusik hafva i H:s "Dialoger" en af sina starkaste rötter. I viss mån kan H. betraktas såsom en efterföljare till H. Schütz. Han skref en stor mängd mässor, motetter, konserter, dansar m. m. A. L. Hammershaimb, Venceslaus Ulricus, dansk prest, föddes på Färöarna och var äfven en tid prest derstädes. Sedan 1874 är han kyrkoherde i Lyderslev, i Sydsjälland. H. intager ett framstående rum som samlare och utgifvare af färöiska folkvisor. Hans vigtigaste, särskildt utgifna samlingar äro "Sjurðar kvæði" (1851) og "Färöiske kvæder" (1855). Derjämte har han offentliggjort åtskilliga visor i vetenskapliga tidskrifter, och till S. Grundtvigs "Danmarks gamle folkeviser" har han meddelat många bidrag, C. R. Hammershus, en väl befäst borg, som Lunds ärkebiskopar under medeltiden (från 12:te årh.) innehade på Bornholm. Den låg på öns nord-vestra udde, nära Hammeren. Under stridigheterna mellan ärkebiskoparna och konungarna intogs H. flere gånger af de senare, t. ex. 1259, 1265, 1319 och 1325. 1521 innehades det af Kristian II, och den fyenske biskopen Jens Andersen Beldenak hölls då der fången, men s. å. intogs det af lybeckarna. 1658 låg en svensk besättning i H., men öns innevånare gjorde uppror och tvang densamma att gifva sig. 1660--61 sutto Korfitz Ulfeld och hans hustru fängslade på H., hvilket äfven senare nyttjades till statsfängelse. Omkr. 1750 nedrefs borgen till en del, och nu återstå af densamma endast ruiner. E. Ebg. Hammers museum har blifvit benämningen på en af juveleraren Christian Hammer i Stockholm bildad samling af konstföremål och fornsaker af alla slag, den största enskilda i norden. Bildandet begynte omkr. 1848 och har fortgått till närvarande tid. Enligt de senaste tryckta uppgifterna utgjorde samlingen 1874 mer än 120,000 nummer, fördelade på åtta hufvudafdelningar, men detta antal torde numera vara betydligt ökadt. De nämda afdelningarna voro: fornsaker och jordfynd (mest svenska föremål); skulpturföremål, bland dem åtskilliga af Byströms arbeten; vapen och pinoredskap; målningar, handteckningar och gravyrer, bland dem mer än 900 oljemålningar; konstindustriafdelningen, inom hvilken handtverksskrånas tillhörigheter bilda en särdeles vigtig grupp; föremål för andaktsbruk; handskrifter och tryckta böcker samt föremål af blandad art. Öfver samlingen, som förvaras dels i adelsvärdska huset vid Rosenbad, dels i Hammers (f. d. Byströms) villa å Djurgården, finnas utförliga beskrifningar och kortare öfversigter utgifna på svenska, franska, tyska och engelska (1870--76). Den innehåller en stor mängd dyrbara, intressanta och för konsthistorien vigtiga föremål, synnerligast inom den egentliga konstafdelningen och den för konstindustri, samt erbjuder på flere områden serier af prof, hvilka endast sällan träffas i sådan talrikhet och fullständighet. I Okt. 1871 hembjöd egaren samlingen i dess helhet till inlösen af svenska staten, men detta anbud ledde icke till någon åtgärd från K. M:ts sida. Lika liten framgång hade en vid riksdagen 1874 väckt motion om samlingens inlösen för en summa af 120,000 pund sterling (1 p. st. ungefär = 18 kr.), hvilken lösesumma betingades deraf att egaren då sålt det hela till en engelsman. Denne brast emellertid i fullgörandet af liqviden, och köpet återgick. Den literatur, som detta anbud framkallade ("Handlingar rörande Hammers museum", 7 häften, "Ifrågasatt konstindustrimuseum", 3 häften, m. m.) riktade inom Sverige uppmärksamheten på vigten af att samlingar för slöjdens och kulturhistoriens behof uppstode, och derigenom förmedlades otvifvelaktigt uppkomsten af såväl Svenska slöjdföreningens museum som det nuvarande Nordiska museum. -rn. Hammond [hämmönd], William Alexander, amerikansk läkare, f. 1828, blef medicine doktor 1848 och inträdde året derefter såsom läkare i Förenta staternas armé. 1860 utnämndes han till professor i anatomi och fysiologi vid universitetet i Maryland. Vid inbördeskrigets början (1861) tog han å nyo anställning såsom militärläkare och blef snart (April 1862) arméns öfverläkare. I denna egenskap inlade han synnerligen stora förtjenster. Men han hade sårat några af sina förmän i krigsdepartementet och genom sin hastiga befordran uppväckt sina äldre kamraters afund; några fel vid uppgörande af kontrakter framdrogos emot honom, och han afsattes från sin tjenst 1864. Kort derefter blef han öfverläkare vid hospitalet för nervsjukdomar i New York. Han har bl. a. utgifvit: Military hygiene (1863); Sleep, and its nervous derangements (1869); A treatise on diseases of the nervous system (1871); Insanity in its relations to crime (1873) och Over mental work (1878). Derjämte har han redigerat "The Journal of psychological medicine".