till olika delar af detsamma, anvisa tjenlig ankarplats eller tilläggningsplats m. m. Hamnlots tillhör ej lotsverket, utan antages i allmänhet af hamnkaptenen. R. N. Hamnordning, sjöv., för en sjöstad af vederbörande myndighet fastställd författning till sjöfarandes efterrättelse. Ehuru föreskrifterna för olika hamnar äro ganska skiljaktiga, öfverensstämma de dock väsentligen deruti att fartyg ej får ankra eller förtöja på annan plats än den hamnbefälet anvisar, att befälhafvare om fartygets ankomst och afsegling skall göra anmälan å hamnkontoret, ej i hamnen utkasta något, som kan förorsaka uppgrundning, icke utan tillstånd lossa skott eller hafva eld och krut ombord, anmäla om smittosam sjukdom finnes ombord o. s. v. Hamnordningen, som vanligen är tryckt på olika språk, tillställes befälhafvaren vid fartygets ankomst. Jfr Hamnkapten, Hamnfogde och Hamnlots. R. N. Hamnpenningar. Se Hamnafgift. Hamnservis. Se Hamnbetjening. Hamnskär, holme bland Paternosterskären utanför Marstrand. På holmen är uppförd en fyr, kallad Pater noster ("fader vår"). Hamntaxa. Se Hamnafgift. Hamntid, den tid, hvarmed i någon viss hamn floden inträffar senare än månens meridianpassage. Jfr Ebb och flod. Hamnumgälder. Se Hamnafgift. Hamnvakt, sjöv., den del af en skeppsbesättning, som nattetid fördelas till vaktgöring i hamn, eller då fartyget ligger till ankars. R. N. Hamon [amång], Jean Louis, fransk målare, f. 1821, var i sin ungdom bestämd för det presterliga ståndet, men visade så stora anlag för målning, att han 1840 skickades till Paris för att helt och hållet få följa sin böjelse. Der studerade han först under Paul Delaroche och, då denne vistades i Rom, hos Gleyre. I slutet af 1840-talet utställde han flere arbeten, af hvilka Kristi graf nu finnes i museum i Marseille, och utförde för porslinsfabriken i Sèvres flere kompositioner å vaser, hvilka voro synliga vid de första verldsutställningarna i London och Paris. Det lätta dekorativa manér, som naturligen sammanhängde med denna porslinsmålning, förblef sedan en egenhet hos H., ty hans figurer äro alla lätt och luftigt antydda endast såsom förbisväfvande fantasiskuggor. Men 1852 lemnade han Sèvres och egnade sig på nytt åt oljemåleriet, hvarvid han sällade sig till den af Gérome grundlagda neogrekiska riktningen, och i 1853 års salon utställde han sin bekanta idyll: "Min syster är icke här". Likaså uppträdde han vid 1855 års verldsexposition med flere taflor i samma anda, hvilka väckte mycket uppseende, och som för öfrigt, ehuru de ville antyda grekiskt lif, dock hade föga med den verkliga antiken att göra. Efter en resa i östern 1856 fortsatte H. med mycken flit att måla i samma stil. Han var i det hela en bland de trognaste anhängarna af den neogrekiska riktningen, hvilken han icke utbytte mot någon annan. Han afled i södra Frankrike 1874. C. R. N. Hampa, Cannabis, Tourn., bot., ett slägte hörande till nat. fam. Cannabineae Endl. (afsöndrad från Urticaceae l. Urticeae Juss.), kl. Dioecia L. -- Vanliga hampan, C. sativa, är en ettårig ört, med upprätt, styf stjelk och motsatta eller spiralställda, 5--9-fingradt delade blad; hanblommorna i nästan enkla, glesa, hängelika, vipplikt förenade ax; honblommorna parvis sittande i öfre bladvecken, med slidlik, klufven kalk; blommorna grönaktiga. Frukten består af en plattadt äggrund nöt, med glatt, glänsande grått l. gröngrått skal, som lätt delas i två hälfter, inneslutande en hvit, oljerik, af två hjertblad och en liten brodd bestående kärna, som är omgifven af en grönaktig hinna. Frukten är officinel under namnet Fructus cannabis, "hampfrön", och nyttjas på grund af sin halt af olja och fröhvita till en likaledes officinel emulsion, emulsio cannabina, hvilken ofta nyttjas i urinvägarnas sjukdomar. Den ur frukten pressade feta oljan är gröngul, men blir med tiden brungul; den nyttjas för tekniskt behof. "Hampfrön" är en vanlig föda åt burfoglar. Om den narkotiska hampörtens användning se Hasjisch. "Hampa" är föröfrigt det allmänna kollektiva namnet för de långa, starka och sega fibrer (bastceller), som genom särskilda åtgärder ("rötning" och "bråkning") frigöras ur hampörtens stjelkar och användas till gröfre tyger samt företrädesvis till finare eller gröfre snören, rep och kablar. Hampväxten härstammar från Persien och Ostindien samt odlas nu i såväl kallare tempererade som tropiska land. O. T. S. Hampden [hämdön], John, engelsk patriot, kusin till Cromvell, f. 1594, studerade i Oxford och invaldes 1621 till ledamot af underhuset samt var derefter ända till sin död medlem af parlamentet. Han framstod ingalunda såsom talare, men synes hafva utvecklat mycken duglighet såsom komitéledamot. 1626 tog han verksam del i uppsättandet af anklagelsen mot konungagunstlingen Buckingham, men 1627 blef han kastad i fängelse för sin vägran att betala en af regeringen utskrifven skatt under form af tvångslån, och tio år derefter förvärfvade han åt sitt namn dess stora glans genom sitt motstånd mot betalningen af en annan olaga skatt, de s. k. skeppspenningarna. Han dömdes väl att betala och blef dessutom pliktfälld, men folket eggades derigenom till motstånd mot konungamaktens missbruk. H. framstår såsom medelpunkten i engelska revolutionens tidigare historia och undanskymmer de i sjelfva verket långt inflytelserikare oppositionsmännen Eliot och Pym. I det "långa parlamentet" (1640--53) utvecklade han en outtröttlig verksamhet i komitéerna och följde för öfrigt Pym såsom sin ledare. Han gjorde domarena ansvariga för de misshandlingar, som hade utöfvats till följd af vägran att betala skeppspenningarna; han tillhörde den komité, som uppsatte anklagelseakten mot earl Strafford; han var en af upphofsmännen till den föreställning rörande rikets tillstånd, som underhuset i Nov. 1641 afgaf, och hvars syftemål väl förnämligast var att varna folket att sätta för mycken tillit till konungens uppriktighet. H. var en af de fem underhusledamöter, som konungen i Januari 1642 ville häkta i underhusets sessionsrum. Efter brytningen med konungen insattes han i det