Handfältslanga, krigsv., ett eldvapen från 14:de årh., som sköttes af en eller två man. Det liknade en kanon af små dimensioner (det vägde stundom endast 4,2 kg.), var medelst remmar fäst vid ett underlag af trä samt affyrades medelst lunta. Kavalleriet var stundom försedt med detta vapen, som då affyrades hvilande i en gaffel (se Gaffel). H. W. W. Handfästning. Se Konungaförsäkran. Handgemäng (T. handgemenge), krigsv., strid med blanka vapen. Före eldvapnens införande och under deras första tid afgjordes striderna med handgemäng, hvarvid den besegrade icke sällan helt och hållet nedgjordes. I samma mån eldvapnen förbättrats, blef handgemänget allt sällsyntare. Numera förekommer det vanligen endast vid strid om bebyggda orter och om enskilda terrängföremål samt vid öfverfall, oaktadt hvarje allvarligt menadt anfall slutar med en framryckning till strid med blanka vapen, till handgemäng, fastän sådant endast undantagsvis kommer till stånd (rysk-turkiska kriget 1877-- 78). Kavalleriet skrider efter inrusningen i fiendens led till handgemäng, hvarför styrka och skicklighet i vapnens förande äro af stor vigt för ryttaren. C. O. N. Handgevärseld, krigsv., eld med handgevär, börjas mot batterier, större kavalleri- och infanterimassor på omkr. 1,500 m. och fortsättes till ungefär 900 m., då linie-eld eller hastig eld begynnes. Mellan 700 m. och 500 m. afgifvas skyttesalvor och skytteeld, som fortsättes ända till omkr. 200 à 150 m., då snabbelden begynner för att förbereda bajonettanfallet. Eld från sluten trupp afgifves antingen som linieeld (salva) eller hastig eld och från skyttelinie dels såsom skyttesalvor och enskild skytteeld, dels såsom snabbeld. På 700 m. afstånd anses alla mål kunna beskjutas. Anfallande kavalleri mötes numera med hastig eld från 4-ledig uppställning. -- Linieeld såsom honnör kallas generalsalva. H.W.W. Handgranat l. handkula, krigsv., en 9--12 cm. granat, fylld med krut, hvilken kastades med handen. Redan i slutet af 14:de årh. fanns ett slags handgranater, hvilkas uppfinnare berättas hafva varit furst Pandolfo Malatesta af Rimini. Under 17:de årh. blef deras bruk allmänt. De tillverkades då af metall eller jern, stundom äfven af glas. Handgranaterna vägde 0.8--1.3 kg. och spredo skärfvor på till och med 50 stegs afstånd. De voro försedda med en långsamt brinnande tändsats och nyttjades endast der, hvarest egna trupper genom bröstvärn eller en fartygsreling voro skyddade för deras skärfvor. Numera begagnas de ej. Jfr Granat, krigsv., och Grenadier. H. W. W. Handgranatmörsare l. Handmörsare, krigsv., äfven efter uppfinnaren, M. Coehoorn, benämnd Coehoorns mörsare, var en liten, mörsare ämnad till kastning ät handgranater. Den fästes på ett litet block, som af grenadieren stöddes antingen mot bröstvärnet eller mot axeln, eller hvilade på ett slags trefot. I Sverige nyttjades 3- och 6-pundiga handmörsare. (1682 fanns i Sverige en kanon, på hvars mynning en dylik mörsare var fastskrufvad. Mycket små metallmörsare förekommo äfven fästa vid mynningen af kavalleriets karbiner.)

Fig. 1. 1705 göts i Sverige en handmörsare (revolverhandmörsare) med flere lopp bredvid hvarandra, en s. k. rapphönsmörsare. Formen på en handmörsare och en handgranatmörsare

Fig. 2. var, såsom figurerna 1 och 2 visa, något olika. Fig. 3 föreställer en 6-pundig handgranatmörsare från 1705, konstruerad af generalfälttygmästaren Sjöblad. Mörsarens bakre del är förlängd och cylindriskt urtagen

Fig. 3. samt försedd med en skruf för att fästas på en påle eller ett löst tappstycke. Handmörsare funnos äfven af björk eller masurträ, med kammaren af metall och fänghålet jernbeslaget. H. W. W. Handgrepp, krigsv. 1. Kanonservisens olika förrättningar vid pjesens användning, eller ett gevärs, en sabels, en fanas öfverförande från en ställning till en annan i och för deras begagnande vid olika tillfällen. Hvarje handgrepp indelas, för att lättare kunna inläras, uti flere "afdelningar" l. "tempo". -- 2. Kommandoord, som uttrycker, att handgrepp skola öfvas samt, ibland, att befälet dervid skall begifva sig bakom ledet och rätta de fel, som göras. H. W. W. Handgöling. Se Göling. Handharmonika. Se Accordion. Handhäst. l. Ridhäst, som en beriden karl förer vid handen bredvid sin egen. -- 2. Krigsv., spannhäst, som ej rides. Stigbyglarna äro på handhästarna upplagda i sadeln. Handtygeln föres vanligtvis i venstra handen. H. W. W. Handicap [händikäp], Eng., sportt., ett slags kapplöpning, der utsigterna till seger göras så lika som möjligt för de täflande hästarna, derigenom att större bördor påläggas de starkare, att de svagare erhålla ett visst försprång o. s. v.