Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handfältslanga, krigsv., ett eldvapen från 14:de årh. - Handfästning. Se Konungaförsäkran - Handgemäng (T. handgemenge), krigsv., strid med blanka vapen - Handgevärseld, krigsv., eld med handgevär - Handgranat l. handkula, krigsv., en 9-12 cm. granat, fylld med krut, hvilken kastades med handen - Handgranatmörsare l. Handmörsare, krigsv., äfven efter uppfinnaren, M. Coehoorn, benämnd Coehoorns mörsare - Handgrepp, krigsv., kanonservisens olika förrättningar vid pjesens användning - Handgrepp, krigsv., kommandoord, som uttrycker, att handgrepp skola öfvas - Handgöling. Se Göling - Handharmonika. Se Accordion - Handhäst, ridhäst, som en beriden karl förer vid handen bredvid sin egen - Handhäst, krigsv., spannhäst, som ej rides - Handicap, Eng., sportt., ett slags kapplöpning, der utsigterna till seger göras så lika som möjligt för de täflande hästarna, derigenom att större bördor påläggas de starkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Handfältslanga, krigsv., ett eldvapen från 14:de
årh., som sköttes af en eller två man. Det liknade en
kanon af små dimensioner (det vägde stundom endast
4,2 kg.), var medelst remmar fäst vid ett underlag
af trä samt affyrades medelst lunta. Kavalleriet
var stundom försedt med detta vapen, som då
affyrades hvilande i en gaffel (se Gaffel).
H. W. W.
Handfästning. Se Konungaförsäkran.
Handgemäng (T. handgemenge), krigsv., strid med blanka
vapen. Före eldvapnens införande och under deras
första tid afgjordes striderna med handgemäng,
hvarvid den besegrade icke sällan helt och hållet
nedgjordes. I samma mån eldvapnen förbättrats, blef
handgemänget allt sällsyntare. Numera förekommer
det vanligen endast vid strid om bebyggda orter
och om enskilda terrängföremål samt vid öfverfall,
oaktadt hvarje allvarligt menadt anfall slutar med
en framryckning till strid med blanka vapen, till
handgemäng, fastän sådant endast undantagsvis
kommer till stånd (rysk-turkiska kriget 1877–
78). Kavalleriet skrider efter inrusningen i fiendens
led till handgemäng, hvarför styrka och skicklighet
i vapnens förande äro af stor vigt för ryttaren.
C. O. N.
Handgevärseld, krigsv., eld med handgevär, börjas mot
batterier, större kavalleri- och infanterimassor på
omkr. 1,500 m. och fortsättes till ungefär 900 m.,
då linie-eld eller hastig eld begynnes. Mellan 700
m. och 500 m. afgifvas skyttesalvor och skytteeld, som
fortsättes ända till omkr. 200 à 150 m., då snabbelden
begynner för att förbereda bajonettanfallet. Eld
från sluten trupp afgifves antingen som linieeld
(salva) eller hastig eld och från skyttelinie dels
såsom skyttesalvor och enskild skytteeld, dels såsom
snabbeld. På 700 m. afstånd anses alla mål kunna
beskjutas. Anfallande kavalleri mötes numera med
hastig eld från 4-ledig uppställning. – Linieeld
såsom honnör kallas generalsalva. H.W.W.
Handgranat l. handkula, krigsv., en 9–12 cm. granat,
fylld med krut, hvilken kastades med handen. Redan
i slutet af 14:de årh. fanns ett slags handgranater,
hvilkas uppfinnare berättas hafva varit furst Pandolfo
Malatesta af Rimini. Under 17:de årh. blef deras
bruk allmänt. De tillverkades då af metall eller
jern, stundom äfven af glas. Handgranaterna vägde
0.8–1.3 kg. och spredo skärfvor på till och med 50
stegs afstånd. De voro försedda med en långsamt
brinnande tändsats och nyttjades endast der, hvarest
egna trupper genom bröstvärn eller en fartygsreling
voro skyddade för deras skärfvor. Numera begagnas de
ej. Jfr Granat, krigsv., och Grenadier. H. W. W.
Handgranatmörsare l. Handmörsare, krigsv., äfven
efter uppfinnaren, M. Coehoorn, benämnd Coehoorns
mörsare, var en liten, mörsare ämnad till kastning
ät handgranater. Den fästes på ett litet block,
som af grenadieren stöddes antingen mot bröstvärnet
eller mot axeln, eller hvilade på ett slags trefot. I
Sverige nyttjades 3- och 6-pundiga handmörsare. (1682
fanns i Sverige en kanon, på hvars mynning en dylik
mörsare var fastskrufvad.
Mycket små metallmörsare förekommo äfven
fästa vid mynningen af kavalleriets karbiner.)
![]() |
![]() |
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>