krita eller flytande hvitt färgämne -- i synnerhet då papperet är af någon mörkare färg --, stundom äfven af guld, vanligen blott å äldre teckningar. Kritteckningen närmar sig pastellen, den färglagda teckningen aqvarellen eller gouachen. -- Handteckningar äro antingen att anse som sjelfständiga konstverk, i hvilket fall de vanligen äro utförda med fullständig noggranhet äfven i detaljer, eller äro de förarbeten för verkligen befintliga eller endast tillämnade större konstverk. Man skiljer i detta senare afseende mellan croquis: det första, hastigt utförda, vanligtvis tämligen orediga och vårdslösa utkastet, skiss, som visar det tillämnade konstverket till alla sina hufvuddrag och med angifvande af åtminstone de väsentligare detaljerna, och studie: en efter naturen eller ur fantasien tecknad detalj, t. ex. en figur eller figurdel, draperi, interiör, möbel, trädparti e. dyl., afsedd att ingå som beståndsdel i en tillämnad fullständigare komposition. Handteckningar blifva derigenom egnade att gifva vigtiga upplysningar om sina mästares utvecklingsgång och arbetssätt liksom om konstverks tillkomst och äkthet. Men de kunna och böra derjämte ega ett sjelfständigt skönhetsvärde. Ty enär deras utförande kräfver jämförelsevis enkla tekniska hjelpmedel, blifva de de omedelbaraste och lydigaste uttrycken af den konstnärliga ingifvelsen, som här kan visa sig i sin ursprungliga renhet, fri från de störande tillfälligheter, som alltid medfölja ett omständligare och svårare framställningssätt. Teckningar af mera framstående konstnärer hafva till följd deraf i alla tider varit högt skattade, och betydande samlingar, offentliga och enskilda, hafva bildats i de flesta europeiska land, oftast i förening med samlingar af gravyrer, jämte dessa belysande och fullständigande tafvelsamlingarna. Till de berömdaste höra Louvre-samlingen i Paris med ett stort antal ständigt utställda blad, Britiska museets samling i London, samlingen i Florens, i Neues museum i Berlin, Albertina-samlingen i Wien o. s. v. -- Sveriges Nationalmuseum eger likaledes en ganska betydande samling, räknande i rund summa omkr. 20,000 nummer, i dem likväl inbegripet ett stort antal arkitektur-, möbel- och kostym-ritningar m. m. Teckningarna af främmande äldre mästare uppgå till omkr. 4,000, med en mängd arbeten af de italienska, nederländska och franska skolornas mästare, till större delen härstammande från grefve Karl Gustaf Tessins i Frankrike bildade samling, hvilken på 1750-talet förvärfvades för den kungl. familjen och sedermera genom nytt köp blef statsegendom. En del blad i denna härstammar åter från Crozats och från Vasaris berömda samlingar. Ett urval af omkr. 300 blad är ständigt utstäldt. Grundstommen i samlingen af svenska konstnärers arbeten är bildad af f. d. öfverintendenten M. G. Anckarsvärd och 1858 skänkt till d. v. Kongl. museum. Den har sedermera erhållit en stark tillökning genom inköp eller gåfvor af spridda blad eller större samlingar, såsom af K. J. Billmarks efterlemnade studier (1868), af en mängd teckningar af J. T. Sergel (1875) och nu senast (1882) af något öfver 1,200 teckningar af F. V. Scholander. Det intresse, hvarmed handteckningar omfattats, har gifvit upphof till flere sätt att reproducera eller rättare facsimilera dem. I äldre tid nyttjades för detta ändamål det s. k. klärobskyrsnittet, senare (på 1700-talet) färgkopparsticket (se Färgtryck). Flere utmärkta samlingar hafva i den vägen åstadkommits af Ploos van Amstel, Mulinari, Scacciati, Zanetti, Chamberlain m. fl. I våra dagar har man i det fotografiskt oföränderliga koltrycket samt i arter af ljustrycket funnit ett förträffligt medel, och facsimileringen af betydande arbeten ur de större samlingarna sker nu i stor skala: Albertina-samlingen i Wien, Berlinsamlingen, de italienska samlingarna i Venezia och Florens, South-Kensingtons publikationer, Brauns publikationer samt nu senast (1882) en ypperlig serie af Louvre-teckningarna, samtliga både för ett teoretiskt och praktiskt konststudium af stor betydelse. Upk. Handtverk, i allmänhet det slag af mensklig verksamhet, hvarigenom, hufvudsakligen medelst handkraft, förstärkt af enklare verktyg, tillverkningar åstadkommas. Vanligen fästes ock vid detta slag af varutillverkning bibegreppet af yrke, d. v. s. en fortgående verksamhet af likartade funktioner, som bedrifves i afsigt att bereda idkarens lifsuppehälle. Vid handtverket förutsattes ock, att den andliga verksamheten är af underordnad betydelse, och att ändamålet med tillverkningen afser den materiella nyttan, hvarigenom handtverket skiljer sig från den konstnärliga verksamheten, som visserligen också företager en ombildning af de yttre föremålen, men icke för att dermed åstadkomma ett för materiell nytta beräknadt ting, utan för att gifva uttryck åt ett andligt innehåll, konstnärens idé, hvarför också handtverks-produkten närmar sig den konstnärliga verksamheten i samma mån som ett andligt innehåll gör sig i den gällande. -- Ursprungligen har väl all varutillverkning haft karakteren af handtverk. Men i samma mån, som kunskapen att tillämpa arbetsfördelningen tillväxer, menniskan gör sig till herre öfver naturkrafterna, behofven ökas och förbrukningen stiger, antager varutillverkningen andra former. Varorna tillverkas då i stora verkstäder och i stora qvantiteter, utan att det enskilda behofvets kraf afbidas eller beräknas. Detta är den stora industrien, som bedrifves i fabriker och manufakturer. Någon bestämd skilnad emellan handtverks- och fabriksindustrien kan ej angifvas. Månget slags varutillverkning, som förut bedrifvits såsom handtverk, skötes med tiden fabriksmässigt; men i allmänhet kan denna skilnad betecknas sålunda, att i handtverken förfärdigas varor med handkraft och enklare verktyg samt på beställning, då deremot inom fabriksindustrien varutillverkningen bedrifves med stor arbetsfördelning, naturkrafternas användning genom sammansatta inrättningar (maskiner) och varornas tillverkning på förhand i stora qvantiteter. Den mångfald af behof civilisationen framkallar ger åt handtverksståndet, hvars uppgift är att tillfredsställa en stor del af dessa, en ökad betydelse. Under antiken, då handtverken drefvos företrädesvis genom slafvar, kunde denna