beläget i s. och utgöres dels af de vestliga utlöparna af Harz, hvilkas höjd ingenstädes öfverstiger 1,000 m., dels af Wesers bergland, med Sollingerwald, samt längst i v. af Teutoburgerwald. Till stor del äro bergen klädda af skog, hvilken inalles upptager 16 proc. af hela arealen. Låglandet tillhör den stora nordtyska slätten och är till sin naturbeskaffenhet mycket olika. Floddalarna och strandbältet innesluta de bördiga marschlanden, hvilka utbreda sig öfver 2,420 qvkm. samt genom uppslamning af flod- och hafsgyttja ständigt utvidgas. Denna landvinning är i synnerhet märkbar vid den stora hafsviken Dollart. Medan marschlanden äro säte för ett intensivt jordbruk och en högt uppdrifven boskapsskötsel, visar deras närmaste granskap en helt annan prägel. Stora vattensjuka trakter, omfattande öfver 6,000 qvkm., äro ännu föga berörda af odlingen. Starkast framträda de på ömse sidor om Ems (Bourtangermoor och Hümmlingermoor), der endast undantagsvis en menniskoboning träffas, men förekomma äfven i närheten af Weser och på båda sidor om Aller. Med torrläggningen af kärr och mossar har man mångenstädes gripit sig kraftigt an. Sedan gammalt pågår den i Ostfriesland, der Treckschuitenkanalen och flere andra dessutom vunnit en icke ringa betydelse som farleder. I nyare tid äro kanalen mellan Ems och Vechte samt den Hadelnska, som i förening med den lilla Geestefloden sammanbinder Elbe- och Wesermynningarna, de mest anmärkningsvärda. Den kultur, som sålunda alltmer inkräktar på mossarnas område, möter deremot svåra och på många ställen oöfverstigliga hinder på de stora hedarna ("sandgeest"), hvilka äro af ojämförligt mycket större utsträckning, 21,500 qvkm., och utgöras af nakna sandfält eller stenbundna slätter, der hvarje arbete af plogen är fåfängt. Lüneburgheden, som upptager nära 1/7 af provinsens hela areal, lemnar på stora sträckor ett knappt foder åt de hjordar af grofulliga får ("heidschnucken"), som der underhållas. -- H. eger ansenliga vattendrag i sina floder, hvilka äro väl försedda med tillflöden och vid sitt utlopp bilda rymliga vikar. Elbe, som skapar nästan hela gränsen i n. ö., emottager från v. Ilmenau. Seeve, Este och Schwinge. Weser har i H. ett lopp af 220 km. Dess förnämsta biflod, Aller, är segelbar från Celle. Ems genomflyter provinsen på en sträcka af 150 km., hela vägen segelbar, och upptager från h. Haase och Leda. Dessutom märkas Oste, som faller ut vid Elbemynningen, och Vechte i v., som likväl endast på en kort sträcka faller inom H. Sjöarna äro få. Vid gränsen mot Schaumburg-Lippe träffas Steinhudermeer, vid södra spetsen af Oldenburg Dummersee och på Harz Oderteich, 700 m. öfver hafvet. Åkerbruket lemnar uppehälle åt mer än hälften af befolkningen. Marschlanden frambringa mycket säd, i synnerhet råg, dernäst hvete, korn och raps. På den mera vattenfattiga jordmånen odlas företrädesvis bokhvete samt hafre. I s. omvexla frukt- och sädesodlingen. Andra kulturväxter äro lin, tämligen allmänt, hampa kring Bremen, tobak och potates. Boskapsskötseln står högt och förfogar öfver vidsträckta ängs- (10 proc.) och betesmarker (35 proc.), de senare dock inneslutande de magra hedarna. Förträffliga hästar uppfödas i mängd, och stuteriet i Celle är vidt bekant. Får underhållas icke till så stort antal som förr, deremot hafva nötkreaturen ökats. Af de sistnämnda har Ostfriesland de största hjordarna och den bästa rasen. Öfver kreatursstocken föreligga inga senare uppgifter än för 1873, utvisande ett antal af 190,000 hästar, 894,000 nötkreatur, 511,000 svin, 1,857,000 får och 173,000 getter. Dertill komma en omfattande biskötsel på Lüneburgheden och uppfödning af gäss i marschlanden. Bergsbruket lemnade 1880 en afkastning af 414,500 tons (å 1,000 kg.) stenkol (vid Osnabrück m. fl. ställen), 385,800 tons jernmalm (på Harz) och 80,400 tons salt (kring städerna Hannover och Lüneburg). Äfven fås brunkol, koppar och något silfver, gips, kalk och skiffer. Torf, som i n. bildar det vanliga bränslet, exporteras i stor myckenhet. Vid Celle har man funnit petroleum. Industrien är mest hemma i s., der den omfattar allahanda jernartiklar och maskiner. Väfnadsindustrien har flere anläggningar af verldsrykte och företrädes ännu starkare genom den på landsbygden allmänna hemslöjden. Hvitbetssocker tillverkas vid 20 fabriker, tobak förarbetas i stor skala. Många bryggerier och brännerier. Flere af hamnplatserna drifva stort skeppsbyggen. Fisket, såväl vid kusten som i floderna, är ganska betydande. Öarna Borkum och Norderney äro bekanta badorter. Befolkningen uppgick 1880 till 2,120,168 pers. och visar sedan 1875 en årlig tillväxt af nära 1 proc. Af innevånarna lefva omkr. 28 proc. i städerna. Folkmängdstätheten är 55,2 per qvkm. 87,2 proc. äro lutheraner, resten katoliker jämte ett fåtal reformerta och judar. -- Jämte ett stort antal folkskolor har provinsen ett universitet (i Göttingen), 19 gymnasier, 1 progymnasium, 10 realskolor af första klassen samt högre borgareskolor och seminarier. För den tekniska bildningen finnas polytekniska skolan i staden H., bergsakademien i Klausthal, skogsakademien i Münden o. s. v. Större offentliga bibliotek finnas i Göttingen och hufvudstaden. För administrationen är provinsen indelad i 6 regeringsområden, hvilka ännu bära det gamla namnet "landdrostei" och lyda under en öfverpresident. Regeringsområdena sönderfalla i kretsar, af hvilka staden H. omfattar 1 och landsbygden 36. H. åtnjuter i sin förvaltning större sjelf ständighet än öfriga provinser i riket. Provinsialständerna, som inrättades 1867 och utgöras af såväl ärftliga som valda medlemmar, sammanträda årligen under presidium af en landtdagsmarskalk, utsedd af regeringen. De ega, ehuru under regeringens kontroll, att besluta öfver kommunala angelägenheter, underhåll af stiftelser, offentliga samlingar, tag ar o. s. v., hvartill årligen af statsmedel utgå 1,335,000 kr. I preussiska deputeradekammaren har H. 36, på tyska riksdagen 19 representanter. --