till Gaëta. I Sept. 1849 lemnade han det politiska lifvet. Död 1865. -- 3. Hippolyte Marie Bernard d'H., f. 1821, blef 1851 sändebud vid hofven i Karlsruhe och Stuttgart. Efter kejsaredömets störtande 1871 erhöll han det svåra uppdraget att representera Frankrike vid påfvestolen. 1872 blef han franskt sändebud i London, 1873 i Wien och 1875 å nyo i London. I Febr. 1879 lemnade han denna plats. Harcourt [harkört], Sir William George Granville Vernon, engelsk jurist och statsman, f. 1827, blef 1854 advokat i London. 1868 fick han plats i underhuset och slöt sig der genast till det liberala partiet samt gjorde sig snart känd såsom en af dettas mest begåfvade och sjelfständige talare. Gladstone kallade honom 1873 till solicitor-general, men denna plats förlorade han redan i början af följande året vid det liberala kabinettets fall. Vid Gladstones tillträde till makten 1880 blef H. inrikesstatssekreterare. H. är sedan 1869 professor i folkrätt vid universitetet i Cambridge och har varit medlem af kommissionerna för reviderandet af neutralitets- och naturalisationslagarna. Han har varit en flitig medarbetare i "Saturday review" och har under signaturen "Historicus" i "Times" skrifvit politiska bref, hvilka genom den träffande skärpan i omdömet väckt stort uppseende. Hard. Se Hörd. Hardanger, landskap i Söndre Bergenhus amt, i Norge, berömdt för sin romantiska natur och ofta besjunget af norska skalder, utgör tillsammans med Voss i ecklesiastikt afseende ett prosteri och i administrativt ett fögderi. Arealen 6,026,40 qvkm. Innevånarna, de genom sina nationella egendomligheter märklige haringarna, uppgingo 1875 till ett antal af 14,946. O. A. Ö. Hardangerfjorden, en för sin storartade naturskönhet berömd fjord i Söndre Bergenhus amt, i Norge. Längd öfver 100 km. Den del af fjorden, som ligger utanför Teröen, kallas vanligen Bömmelfjorden. Innanför nämnda ö befinner sig Hardangerfjorden (i inskr. bem.). Olika delar af denna fjord hafva särskilda namn, såsom Kvindherredfjorden, Hisfjorden, Samlenfjorden och Utnefjorden. I det inre af Hardanger utsänder den två armar, den ena åt n., den andra åt s., af hvilka den förra, Eidfjorden, delar sig i tre grenar, Osefjorden, Ulviksfjorden och den egentliga Eidfjorden, och den senare, Sörfjorden, tränger djupare in i landet än någon annan del af H. Bland Sörfjordens omgifningar märkes den väldiga glacieren Folgefonnen. O. A. Ö. Hardangerjökeln. Se Hallingjökeln. Hardangervidda, fjällplatå mellan Hardanger, Hallingdalen, Numedalen och Telemarken (Norge), har en utsträckning af 90--100 km. i längd och bredd samt en medelhöjd af 1,250 m. öfver hafvet. Det är ett mycket enformigt, af små och stora sjöar uppfyldt landskap. O. A. Ö. Hardeberga, socken i Malmöhus län, Torna härad. Arealen 2,027 har. 799 innev. (1880). H. bildar jämte Sandby ett regalt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift, Torna kontrakt. Hardegg, Julius von, tysk militärskriftställare, f. 1810, blef 1828 löjtnant i würtembergsk tjenst och 1855 generalmajor. 1859 erhöll han befälet öfver den würtembergska infanteridivisionen, men måste till följd af sjukdom inom kort lemna den aktiva krigstjensten. Död 1875. Hans förnämsta verk är Vorlesungen über kriegsgeschichte (1852--69; 2:dra, af von Troschke delvis omarbetade uppl. 1868 o. f.), hvilket gifver en öfversigt af alla tiders och folks krig samt af uppkomsten och utvecklingen af krigsvetenskapens och krigskonstens olika grenar. Andra arbeten af honom äro Grundzüge einer anleitung zum studium der kriegsgeschichte (1851; 2:dra uppl. 1868), Skizze eines vortrags über generalstabswissenschaften (1854) och Die belagerung von Sebastopol (1857). Hardeknut, danska konungar. Namnet härledes i sjelfva källskrifterna från Harthe eller Hard syssel i Jylland, hvarest den äldre H. var född. -- 1. H., son af Sigurd Snogöje och fader till Gorm den gamle, var konung öfver de danska öarna (Leirekonung) i 9:de årh. -- 2. H., son af Knut den store och drottning Emma, blef redan i faderns lifstid, då Danmark under dennes frånvaro hotades med anfall från Norge och Sverige (1028), uppsatt på tronen af modern och Ulf jarl, men måste vid Knuts hemkomst träda tillbaka. 1035 efterträdde han sin fader i Danmark, under det att Harald Harfot fick Englands rike. Då H:s halfbroder Sven (Alfivason) blifvit fördrifven från Norge (1036) af bönderna, hvilka tagit Magnus Olofsson ("den gode") till konung, sökte H. att återeröfra Norge. Men då de båda konungarna i spetsen för sina trupper möttes vid Göta elf, lyckades det Danmarks och Norges höfdingar att mäkla fred mellan dem, hvarvid öfverenskoms. att den, som lefde längst, skulle vara den andres efterträdare. Samtidigt med sin halfbroder Harald Harfots död (1040) hade H. dragit till England, hvars konung han då blef. Men han dog redan 1042, hvarefter Englands och Danmarks kronor för alltid skildes åt. H. var den siste manlige afkomlingen af den äldsta historiska danska konungaätten ("Knytlingarna"). C. R. Hardemo. 1. Härad och tingslag i Örebro län, Vesternerikes domsaga och fögderi. Arealen 8,316 har. 2,820 innev. (1880). Häradet omfattar Kräklinge socken och största delen af Hardemo socken. -- 2. Socken i Örebro län, till största delen i Hardemo härad och till en mindre del, den s. k. Öja fjerding, i Grimstens härad. Arealen 5,485 har, deraf 4,402 har i Hardemo och 1,083 har i Grimstens härad. 1,878 innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Strengnäs stift, Kumla kontrakt. Hardenberg, dansk adlig slägt. 1. Eiler H. till Mattrup, slägtens märkligaste man, föddes 1505. Han erhöll 1530 i förläning den biskopliga borgen Dragsholm, hvilken han 1535 tappert försvarade, och blef 1543 riksråd. 1544--51 var han "lensmand" på Gotland och senare på Dragsholm samt blef kort derefter hofmästare hos prins Fredrik (sedermera kon. Fredrik II). Då denne 1559 blef konung, vardt H. rikshofmästare och afgick i spetsen för en