Hardouin [ardouäng] l. Harduinus, Jean, fransk jesuit, en af sin tids lärdaste män, f. 1646, d. 1729, var sedan 1683 bibliotekarie och lärare vid "Collége Louis-le-grand" i Paris. Han studerade ifrigt teologi, klassiska språk, historia och numismatik samt förvärfvade sig ett namn inom den lärda verlden genom sin edition af Plinius' "Historia naturalis" (1685). I Chronologia ex nummis antiquis restituta (1677) och Prolegomena ad censuram veterum scriptorum uppställde och försvarade han med skarpsinne den barocka satsen att alla för gamla ansedda mynt samt de flesta s. k. klassiska arbeten -- utom Ciceros verk och vissa arbeten af Plinius d. ä., Virgilius och Horatius -- äro understuckna. Flere af hans arbeten, bl. a. en kommentar till Nya testamentet, äro upptagna i den påfliga "Index". H:s Opera varia utkommo 1733; hans Opera selecta 1709--19. Hardt l. Hart ("skog") l. Hardtgebirge, ett i bajerska Rhenpfalz beläget skog- och vinrikt bergland, en fortsättning af Vogeserna. Hardtman, Wolfgang, kopparstickare. inkom från Tyskland till Stockholm omkr. 1644. Om hans levnadsomständigheter är intet vidare bekant än att han flitigt arbetade åt såväl svenska som utländska förläggare och afled i Stockholm inemot 1663. Han efterlemnade många och delvis rätt vackra vedermälen af sin konst. Bland dem förtjena nämnas en stor Utsigt af Stockholm, i patentfolio, plåtarna till Keysers sällsynta vapenbok, porträtt af drottning Kristina, Karl X Gustaf, P. De la Gardie m. fl. samt många frontispiser och bokillustrationer. -rn. Hardwar (Hardvar), stad och vallfartsort i kejsaredömet Indien, Nordvest-provinserna, distriktet Saharanpur, vid högra stranden af Ganges. Omkr. 5,000 innev. (jämte de med staden förenade kommunerna nära 20,000). Årligen (i Mars och April) hålles derstädes en stor marknad, till hvilken pilgrimer från alla delar af Indien infinna sig för att bada i Ganges' heliga vatten. Hvart tolfte år återkommer en helig fest, Kumb-mela, då antalet pilgrimer stiger till öfver 2 mill. Sammanhopningen af så stora menniskomassor har flere gånger förorsakat svåra epidemier, särskildt kolera. Hardy, Sir Thomas Duffus, engelsk häfdaforskare och arkivman, f. 1804, anställdes 1819 i riksarkivet ("Public record office"), der han 1861 blef vice riksarkivarie ("deputy keeper"). Död 1878. -- Efter H. Petries död förordnades han att fortsätta utgifvandet af urkundsamlingen "Monumenta historica britannica", till hvilket arbete han författade den allmänna inledningen. Han utgaf dessutom bl. a. Rotuli literarum clausarum in Turri londinensi asservati 1204--27 (1833--44), Rotuli literarum patentium 1201--16, Rotuli Normanniae 1200--09 och Rotuli de oblatis et finibus (1835), Modus tenendi parliamentum (1846), The life of lord Langdall, late master of the rolls och Registrum palatinum dunelmense 1311--16 (1874) samt en beskrifvande katalog öfver källskrifter till Storbritanniens och Irlands historia till slutet af Henrik VII:s re°rering (1871). Hardy, Gathorne, viscount Cranbrook, engelsk statsman, f. 1814, blef 1856 medlem af parlamentet och 1858 understatssekreterare i inrikesdepartementet i lord Derbys toryministèr. Sedan han 1865 valts till parlamentsledamot för Oxfords universitet, ehuru Gladstone var hans motkandidat, intog han en så framstående ställning inom torypartiet, att han vid bildandet af lord Derbys tredje ministèr (1866) utsågs till president i "Poor-law board." 1867--68 innehade han inrikesportföljen, var 1874--78 statssekreterare för krigsärenden och 1878--80 för kolonialärenden i Beaconsfields ministèr. 1878 upphöjdes han till viscount Cranbrook. Harelda (Fuligula). Se Alfogel. Harem l. haram, Arab. 1. I allmänhet något, hvartill tillträdet är förbjudet, något oantastligt, heligt. (Så kallas de båda städerna Mekka och Medina haram-an, "de bägge haram", liksom Jerusalems heliga moské bär det synonyma namnet haram.) -- 2. Såväl den del af en muhammedans boning, som är särskildt anvisad åt hans qvinnor, som ock samtliga qvinnorna i denna del af boningen, då båda delarna äro, enligt regeln, otillgängliga för hvarje annan man. I stället för harem i dessa bägge sista betydelser, som mera tillhör bokspråket, begagna araberna numera vanligen det synonyma ordet harim. De särskilda rum, af hvilka harem består, och hvilkas antal naturligtvis beror af egarens rikedom och mängden af hans qvinnor, hafva i sin anordning intet, som skiljer dem från de åt husets herre och hans gäster bestämda, hvilka med ett gemensamt namn kallas selamlik. Fönstren ligga åt den af huset på alla sidor omgifna gården eller, om möjligt, åt en trädgård och äro i de bättre rummen försedda med en fint förgallrad utbyggning. maschrebijja. Det är dock blott de förmögnare, som ega skilda harem- och selamlik-rum; hos den stora massan af stadsbor begagnas rummen gemensamt, och blott vid besök af män anlägga qvinnorna slöjan eller draga sig undan i något särskildt rum. Tillträdet till harem, der ett särskildt sådant finnes, är förbjudet hvarje man. Icke ens husets slafvar eller eunuker få, utan särskild kallelse, komma längre fram än till haremsdörren, bab-el-harem, der de genom qvinliga tjenare mottaga husfruns befallningar. Blott de allra närmaste slägtingarna, nämligen de, med hvilka äktenskap är förbjudet (fader, svärfader, bröder, far- och morbröder), göra härifrån ett undantag, men deras besök är genom skick och bruk vanligtvis inskränkt till högtidliga tillfällen, såsom bröllop, barns födelse och omskärelse samt bejramsfesterna. Äfven tiden för dessa besök år knappt tillmätt, och enligt regeln äro alltid slafvinnor närvarande. Till och med en läkare får endast i nödfall tillträde till harem, aldrig vid förlossningar; och hvarken puls, tunga eller den lidande kroppsdelen visas för honom ohöljd, om ej allvarsam fara är å färde. Det är dock en lika falsk som vanlig missuppfattning att tro, att detta bud om qvinnans fullkomliga skylande för männens blickar och dermed harems otillgänglighet bero på mannens svartsjuka. Det beror