som helt och hållet okända, beslöt H. att blifva den, som skulle sprida ljus öfver detta ämne. Hvarken resans längd eller hans eget svaga bröst eller de ekonomiska svårigheterna förmådde honom att afstå från detta beslut. Med seg envishet förstod han att undanrödja alla hinder, och i Augusti 1749 afreste han med levantiska kompaniets skepp till Smyrna, sedan han på våren s. å. aflagt medicine licentiatexamen och disputerat för doktorsgraden (Theses medicae inaugurales, praes. Rosén). Den 26 November 1749 ankom H. till Smyrna och öfvervintrade derstädes. I Mars månad följande år begaf han sig inåt landet till Magnesia, besåg berget Sipulus och for sedan tillbaka till Smyrna. Derefter reste han genom Alexandria och Rosette till Kairo samt dröjde der ett år, under hvilken tid han underrättade sig om Egyptens klimat, besåg pyramiderna, studerade noggrannare än någon före honom Nilens ebb och flod samt gjorde rika skördar af naturalster. Sedan till resans fortsättande penningar insamlats i Sverige, begaf han sig i Mars 1751 till Jaffa och det heliga landet samt återvände genom Tyrus, Sidon, Cypern, Rhodus och Chio i Augusti till Smyrna med rika samlingar af naturalier af alla slag. Derifrån ärnade han besöka Libanon; men hans gamla bröstlidande utbröt nu med våldsam kraft; inga försökta botemedel hjelpte, och d. 9 Febr. 1752 dog han i byn Bodga utanför Smyrna. Efter hans död lade hans kreditorer beslag på alla hans samlingar och manuskript; på förslag af Linné och arkiatern Bäck inköptes de kort derefter af drottning Lovisa Ulrika för 14,000 daler k:mt och införlifvades med naturaliesamlingarna på Drottningholm. Vid åsynen af så många oerhörda saker på en gång hisnade Linné, såsom han sjelf säger. H. hade under sin resa till Vetenskapsakademien i Stockholm äfvensom till Vetenskapssocieteten i Upsala och "Lärda tidningar" sändt en mängd resebref, iakttagelser o. s. v. De förvärfvade honom kallelse till ledamot af bägge dessa lärda samfund (1750,1751), och till adjunkt i medicinska fakulteten i Upsala utnämndes han 1751. Linné utgaf 1757 hans Iter palaestinum eller Resa till Heliga landet 1749--1752. R. T-dt. 1. Hasselrot, Mattias, prest, född i Lidköping d. 29 Jan. 1769, blef 1791 student i Lund och 1793 filos. doktor samt förordnades 1797 till vice rektor vid Lidköpings skola, men måste inom kort fly ur riket, emedan han till svenskan öfversatt den franska frihetssången "La marseillaise". Efter någon tids vistelse i Greifswald återkom han till Sverige och utnämndes till rektor vid Lidköpings skola (1800). Sedan han i Upsala aflagt teologie kandidatexamen (1806) och i Göteborg blifvit prestvigd (1809), befordrades han efter hvart annat till konsistorie-notarie i Skara (1810). lektor i matematik vid gymnasium derstädes (1811) och kyrkoherde i Ving (1812), hvarifrån han 1818 erhöll transport till Särestad. 1824 fick han professors titel och blef 1830 teol. doktor. Död d. 28 Okt. 1839. Vid riksdagarna 1815, 1818, 1823, 1828 och 1834 var han ledamot af presteståndet. H. öfversatte Campes "Theophron, eller den erfarne rådgifvaren för den oförfarna ungdomen" (1794; 3:dje uppl. 1851) och v. Asps "Resa i Levanten år 1796" (1805). 2. Hasselrot, Karl, jurist, riksdagsman, den föregåendes son, född i Skara d. 6 Jan. 1812, blef student i Upsala 1831 och aflade 1833 hofrättsexamen. Efter att hafva tjenstgjort i justitie-revisions-expeditionen blef han 1849 borgmästare i Alingsås och utnämndes 1858 till häradshöfding i Ås och Gäsene härad af Elfsborgs län samt förflyttades 1872 till Vestra Värends domsaga i Kronobergs län. H., som vid 1840 års riksdag var notarie i lagutskottet och sekreterare i sammansatta banko- och lagutskottet samt 1844 sekreterare i sammansatta lag- och ekonomiutskottet, var under riksdagarna 1853--54 och 1856--58 ledamot af borgareståndet samt under de nio första riksdagarna efter representationsförändringen riksdagsman i Första kammaren för Elfsborgs län. Vid dessa nio riksdagar liksom vid riksdagen 1856--58 var han ledamot af lagutskottet, och han har under hela sin offentliga bana varit en ifrig förkämpe för större humanitet inom lagstiftningen. Spöstraffets och allmänna kyrkopliktens afskaffande skedde på hans initiativ, likasom äfven husagans utstrykande ur lagen. Hans motion om dödsstraffets afskaffande antogs 1868 af Andra kammaren, men föll i Första kammaren på en enda röst. H. har utgifvit: Minnesblad (1875; tryckt som manuskript), utgörande en bild af hans offentliga verksamhet, samt Om frihetsstraffen och deras verkställighet (1876). Hasselrörs tingslag är en del af Vadsbo härad i Skaraborgs län och bildar jämte Hofva tingslag Norra Vadsbo domsaga. Hasselt, hufvudstad i belgiska prov. Limburg, vid Demer. 11,361 innev. (1876). Tillverkning af linnevaror, spetsar, tobak och bränvin. Den 6 Aug. 1831 vunno holländarna under prinsen af Oranien en seger vid H. öfver belgerna, anförda af general Daine. Hasselö, en liten ö i Guldborgsund (Danmark) mellan Låland och Falster, hvilken genom uppdämning gjorts landfast med sistnämnda ö. Innevånarna härstamma från holländska kolonister på Amager, hvilka i slutet af 16:de årh. bosatte sig på H., samt äro ännu i klädedrägt och seder betydligt olika Falsterborna. De sysselsätta sig mycket med odling af köksväxter. E. Ebg. Hasselört. Se Asarum. Hassenfratz [assenfrats], Jean Henri, fransk kemist, f. 1755, började sin bana såsom timmerman i Paris, men kastade sig sedan på studiet af matematik och geografi samt blef 1780 ingénieur-géographe. 1783 studerade han, på uppdrag af regeringen, i Steyermark och andra delar af österrikiska monarkien jern- och stålfabrikationen samt fick efter hemkomsten anställning hos Lavoisier. Sedan revolutionen utbrutit (1789), slöt han sig med hänförelse till republikanerna och inträdde i jakobinklubben, men försökte efter förmåga mildra skräckväldets (1793--94) fasor. Så t. ex. genomdref han, att den till natten d. 30 Maj 1793 beslutna häktningen af girondisterna uppsköts till följande morgon och räddade sålunda mångas lif och frihet.