Stor förtjenst inlade han om reorganisationen af militärskolan och om grundandet af École polytechnique, vid hvilken han 1794 utnämndes till professor i fysik. 1797--1814 var han professor vid den nyinrättade bergsskolan. Död 1827. H. utgaf en mängd arbeten, af såväl politiskt och militäriskt, som vetenskapligt innehåll. Bland dessa sistnämnda må framhållas Sidérotechnie, ou l'art de traiter les minéraux de fer (1812) och Dictionnaire physique (1816 --21, i förening med Cassini, Monge och Bertholon.) Hassenpflug. 1. Hans Daniel Ludwig Friedrich H., kurhessisk statsman, f. 1794. blef 1832 chef för justitieministeriet med titeln geheimeråd samt några dagar senare äfven chef för inrikesministeriet. Ultrakonservativ och reaktionär, gjorde han till sin uppgift att "föra den liberala strömningen tillbaka i lydnadens gamla bädd", men väckte genom sin hänsynslöshet allmänt hat och blef t. o. m. föremål för ett åtal för öfverträdelser af författningen. Äfven med kurfursten stötte han sig och måste 1837 lemna den hessiska statstjensten. 1838--39 stod han såsom verkligt geheimekonferensråd i spetsen för Hohenzollern-Sigmaringens styrelse och 1839 såsom civilguvernör för omorganisationen af Luxemburgs förvaltning. 1841--44 var han obertribunalrath i Berlin, 1844--46 medlem af preussiska statsrådet och 1846--50 president i öfverappellationsdomstolen i Greifswald. På kurfursten Fredrik Vilhelms af Hessen kallelse återvände H. 1850 till sitt fädernesland, der han genast trädde i spetsen för styrelsen. Genom sina författningsvidriga åtgärder framkallade han oroligheter, till hvilkas undertryckande tyska förbundsdagen på hans begäran sände förbundstrupper till Hessen. Ett fullständigt militärvälde infördes, 1831 års författning afskaffades, och en ny konstitution utfärdades 1852, till hvilken H. dock ej kunde utverka ständernas bifall. 1855 måste han lemna sin plats. Död 1862. -- 2. Karl H., den föregåendes son, bildhuggare, f. 1824, sedan 1868 professor vid konstakademien i Kassel, biträdde sin lärare Schaller vid modelleringen af Herderstoden i Weimar och har i synnerhet inom idealskulpturens område skapat utmärkta verk: Amor och Psyche, Eros och Anteros, Ariadne m. fl. Hassing, Morten Mortensen, dansk läkare, född i Hobro d. 27 Febr. 1813, blef student 1832, aflade läkare-examen 1838, utnämndes 1849 till docent vid Köpenhamns universitet och var 1855--62 öfverläkare vid Almindeligt hospitals afdelning för syfilis och hudsjukdomar. Död d. 27 Febr. 1863. H. var den förste, hvilken i Danmark gjorde de syfilitiska sjukdomarna till föremål för ett specialstudium. Genom sin ovanliga organisatoriska förmåga utöfvade han betydande inflytande på åtskilliga offentliga företag. Bland hans skrifter må nämnas De syphilide kali hydriojodico tractata (1845) och De colica scortorum (1848). R. T-dt. Hasskarl, Justus Karl, tysk botanist och resande, f. 1811, innehade 1836--46 ledningen af botaniska trädgården i Buitenzorg på ön Java och gjorde under denna tid en mängd utflykter till det inre af landet, var derefter en tid sekreterare i handelskammaren i Düsseldorf och erhöll 1852 af holländska regeringen i uppdrag att från Peru öfverföra kina-träd till Java. Trots många svårigheter (bl. a. förbjödo Perus lagar utförsel af detta träd) lyckades H. föra öfver till Java 40 kraftiga plantor och en låda med frön, hvarigenom kina-odlingen på Java grundlades. 1856 tvangs H. af helsoskäl att återvända till Europa. Han har inlagt stora förtjenster om kännedomen af Ostindiens flora. Utom en mängd smärre afhandlingar har han utgifvit Catalogus plantarum in horto Bogoriensi cultarum (1843), Plantae javanicae rariores (1847), Filices javanicae (1856), Retzia sive observationes botanicae de plantis horti botanici Bogoriensis (1856; 2:dra uppl. 1858--59), Commelinaceae indicae (1870) m. m. Hassler, H. L. von. Se Hasler. Hasslöf, socken i Hallands län, Höks härad. Areal 3,832 har. 966 innev. (1880). H. Bildar jämte Våxtorp ett alternerande regalt och till egaren af säteriet Vallen patronelt pastorat af 2:dra kl., Göteborgs stift, Laholms kontrakt. Hasslösa, socken i Skaraborgs län, Kinnefjerdings härad. Areal 2,171 har. 883 innev. (1880). Annex till Säfvare, Skara stift, Domprosteriet. Hast, Barthold Rudolf, finsk läkare, född i Vasa d. 9 April 1724, blef 1740 student i Åbo, men studerade efter 1744 i Upsala, der han 1747 promoverades till medicine doktor. S. å. blef han provinsialläkare i Helsingfors och var 1749--83 provinsialläkare i Vasa. Död d. 8 Okt. 1784. -- Ända till 1774 var H. den ende läkare i hela Österbotten och förvärfvade sig såsom sådan utmärkt förtroende. Han förrättade ofta svåra kirurgiska operationer och inlade stor omtanke om att dämpa och förekomma kreaturssjukdomar. Genom hans bemödanden inrättades 1760 ett apotek och 1766 ett lasarett i Vasa. Åt koppympningens införande egnade H. synnerlig omsorg, och under åren 1768--84 ympades till följd af hans ansträngningar 15,848 barn i Österbotten. R. T-dt. Hasta, Lat., var hos romarna en lans af omkr. 2 à 3 m. längd (för de lättbeväpnade något kortare) ursprungligen använd såsom stötvapen l. pik (se fig.). Såsom belöning för utmärkelse i krig utdelades en s. k. hasta pura, "ren lans", d. v. s. ett

lansskaft utan jern (cuspis) hvilket äfven omtalas såsom begagnadt af gudar, konungar m. fl. till spira. Hasta gällde såsom en sinnebild af eganderätt och begagnades i denna egenskap vid auktioner m. fl. handlingar af rättslig natur. R. Tdh. Hastati. Se Legio. Hastenbeek, by i preussiska landdrosteiet Hannover, s. ö. om Hameln. Vid H. vunno 74,000 fransmän under marskalk d'Estrées en seger (d. 26 Juli 1757) öfver 36,000 braunschweigare, hessare och hannoveraner under hertigen, af Cumberland.