haveri hafva egarna af föremål, som deraf träffats, att vidkännas enskildt och hvar för sig. Hafva dock kostnader, som icke kunna hänföras till gemensamt haveri, blifvit gjorda å både fartyg och last, skola de efter billighet fördelas å de föremål, till hvilkas nytta de användts, hvilket kunde benämnas "ett oegentligt gemensamt haveri". -- Slitning af fartygs redskap, skeppsumgälder i hamn och andra vanliga utgifter på resa m. m. kallades förr litet l. ordinärt haveri, men räknas i nyare lagstiftningar ej mera till haveri, emedan sådana utgifter rätteligen utgöra kostnader, som rederiet genom befraktningsaftalet är pligtigt vidkännas, och hvilka skola betäckas med frakten. -- Genom sjöförsäkring beredes skydd mot förluster till följd af haveri, och meddelas af försäkringsgifvaren ersättning derför efter lagens föreskrifter och särskilda vilkor, som vid försäkringens ingående aftalas (jfr Dispache). Den svenska privata sjörätten är utförligt framställd dels af C. F. Hambro, "Den privata sjörätten enligt svensk lagstiftning" (2:dra uppl. 1881), dels af J. N. Dahlström, "Den svenska privata sjörätten" (1882). Bland teoretiska framställningar af sjörätten i de öfriga skandinaviska landen må nämnas norrmännen G. F. Hallager, "Den norske söret" (3:dje uppl. 1881), och F. P. Brandt, "Om söforsikring, et tilläg til söretten" (1876), samt dansken F. T. J. Gram, "Den private söret efter dansk lovgivning" (1851). Samtliga dessa verk redogöra fullständigt för läran om haveri. W. d'A-é. Hawick [håick], stad i skotska grefskapet Roxburgh, vid Teviot, en biflod till Tweed. Omkr. 15,000 innev. Tillverkning af ylleväfnåder (till ett värde af omkr. 36 mill. kr.), strumpor, filtar, sjalar och handskar. Havila, enligt den mosaiska skapelseurkunden, det land, som omkringflöts af Pison, en af de fyra floder, i hvilka den i Eden upprinnande strömmen delade sig (1 Moseb. 2: 11, 12). I detta land fanns rent guld samt bdellion och en ädelsten, hvilkens namn (Hebr. sjoham) i allmänhet återgifves med onyx. Flere bibeltolkare hafva ansett, att detta land var Indien; andra förlägga det till södra Arabien (jfr 1 Moseb. 10 och 25 kap.). Hawke [håk], Edward, baron, engelsk amiral, f. 1705, blef 1733 "commander" och 1747 konteramiral. Han lyckades d. 14 Okt. s. å. nära ön Aix bemäktiga sig sex franska linieskepp, som utgjorde en del af konvojen åt en till Vestindien bestämd handelsflotta. 1748 blef han viceamiral och 1755 amiral samt efterträdde 1756 amiral Byng i befälet öfver Medelhafsflottan, men kom för sent för att kunna bispringa Minorca. Såsom befälhafvare för kanalflottan angrep han d. 20 Nov. 1759 den franska flottan der amiral Conflans på höjden af Quiberon, och trots storm, klippor och sandreflar förföljde han henne nära inpå kusten samt förstörde eller tog mer än hälften af fartygen. För denna lysande seger erhöll han en tacksägelseadress af underhuset och en pension af 1,500 pund. 1765 blef han förste lord af amiralitetet och upphöjdes 1776 till peer. Död 1781. A. B. B. Hawkins [håkins]. 1. Sir John H., engelsk sjöfarande, född 1532, eger den tvetydiga äran att hafva varit den förste engelsman, som med negrer, stulna på Guineakusten, dref slafhandel på Vestindien (1562, 1564 och, i sällskap med Drake, 1567). 1572 blef H. ledamot af underhuset och 1573 skattmästare samt kontrollör för flottan. Såsom viceamiral kämpade han med sådan utmärkelse mot den stora "armadan" 1588, att han af drottningen blef slagen till riddare. 1594 företog han med Drake en expedition till syd-amerikanska farvatten, hufvudsakligen i syfte att befria sin son Richard, som fallit i spaniorernas våld, samt afled under denna på höjden af Portorico 1595. Tillsammans med Drake grundade han 1588 "The chest at Chatham", en föregångare till det hem för gamla sjömän, som varit förlagdt vid Greenwich. -- 2. Sir Richard H., engelsk sjöfarande, den föregåendes son, f. 1560, tjenade en tid under sin faders befäl och slogs vid flere tillfällen mot spaniorerna. 1593 utrustade han på egen bekostnad en eskader af tre fartyg för att hemsöka spa-niorerna på Sy d-Amerikas kuster. Han seglade längs Chiles och Perus kuster, plundrande och bortsnappande fartyg. I en förtviflad strid i viken vid Catamez blef hans skepp taget och han sjelf fången samt förd till Spanien, men snart frigifven. Efter hemkomsten utnämndes han till medlem af "privy council". Död 1622. Han utgaf The observations of Sir R. H. knight, in his voyage into the South Sea (1622). A. B. B. Hawkins [håkins], John, engelsk musikhistoriker, f. 1719, d. 1789, studerade juridik och blef advolvat, men fördjupade sig tillika i musikhistoriska studier, hvilka han nedlade i sitt berömda arbete General history of the science and practice of music (1776), en frukt af sexton års arbete. Detta verk, i början tillbakasatt för Burneys samtidigt utkommande musikhistoria, upplefde 1875 en ny upplaga. H. var, ehuru en bland stiftarna af "Madrigal society" (1741), egentligen ingen musiker, utan måste anlita biträde af fackmän, såsom Boyce, Cooke m. fl.; men hans förtjenst är det flitiga och noggranna samlandet af citat, hvarigenom hans arbete blifvit en rik materialkälla. A. L. Havre, Le [lö avör], ursprungl. Havre de Gâce, stad och, näst Marseille, den vigtigaste sjöhandelsplatsen i Frankrike, belägen i depart. Seine-inférieure, på en slätt vid norra stranden af Seine-mynningen. 105,867 innev. (1881). Staden försvaras af flere fästen; de gamla befästningarna nedrefvos 1856 och hafva förvandlats till bulevarder. Staden har ett tribunal af första instans, en handelskammare och en handelsdomstol, en hydrografisk skola och en marin-arsenal. Hamnen, som anses vara ett af de utmärktaste verk i vattenbyggnadskonst, består af åtta särskilda bassänger och skall ytterligare utvidgas samt är befäst såsom krigshamn och flottstation, under Cherbourgs prefektur. Det gynsamma läget vid mynningen af den stora vattenvägen till och från Paris samt den förträffliga hamnen (utom Cherbourg den enda vid hela vestkusten, som är fullt