tillgänglig för stora skepp) göra H. till en vigtig handelsstad. Hamnen besökes årligen af omkr. 6,500 fartyg, och årliga värdet af in- och utförda varor utgör omkr. 2,800 mill. fr. Utom de olika industrigrenar, som stå i samband med skeppsbyggen, eger H. sockerbruk, tobaksfabriker, jerngjuterier, salt- och vitriolverk m. m. Det idkar äfven kabeljo- och sillfiske samt är en mycket besökt badort. -- Till 1516 var H. endast ett fiskläge med ett åt Notre Dame de Grâce helgadt kapell, som gifvit staden dess namn. Frans I började anlägga hamnen och uppförde vid inloppet till densamma en "donjon", hvilken brukades som fyr ända till 1862. Fästningsverken förstärktes ytterligare af Henrik II och Ludvig XIII, och under Ludvig XIV blef staden en vigtig fästning. Napoleon I gjorde den till en första klassens krigshamn. Havrincour [avrängkour], Louis de Cardevac, markis d'H., fransk diplomat, f. 1707, efterträdde de Lanmary såsom minister i Sverige i Juni 1749 och utöfvade under sin trettonåriga vistelse i Stockholm stort inflytande på Sveriges styrelse. Under Pommerska kriget (1757--62) styrkte han rådet i dess missnöje med öfverbefälhafvaren, frih. von Ungern-Sternberg, samt verkade för dennes afskedande och v. Rosens utnämning till öfverbefälhafvare. H. afslöt 1758 års subsidiefördrag mellan Frankrike och Sverige samt räddade vid 1760--62 års riksdag i förening med grefve F. A. von Fersen hattpartiet från undergång derigenom att han förmådde partimannen Pechlin att öfvergifva det mot hattarna fientliga "landtpartiet". När han såg huru hattarna alltmer och mer förlorade sin makt och sitt anseende, begärde han sjelf sin rappell och lemnade Sverige, Okt. 1762. Död 1767. '"Ehuru på det närmaste förbunden med hattarna, bedömde han dock händelser och personer med större opartiskhet än hans företrädare, och hans depescher äro af ganska högt värde för tidens historia" (Malmström). Hawthornden [håtårndön], W. Drummond of. Se Drummond 1. Hawthorne [håtårn], Nathaniel, nord-amerikansk författare, född i staten Massachusetts 1804, innehade 1838--41 tjenst vid tullverket i Boston och deltog derefter i grundandet af en förening, "Brook-farm-community", hvilken försökte att praktiskt utföra F. M. C. Fouriers och R. Owens socialistiska teorier. Företaget misslyckades. Inom årets slut hade H. fått nog af den idylliska sammanlefnaden och drog sig 1842 tillbaka på landet nära Concord, egnande sig åt literära arbeten. Han skildrade lifvet derstädes uti inledningen till sin berättelse Mosses from an old manse (1846). 1846--50 var han tullinspektor vid sin födelsestad Salems hamn. Det gamla tullhuset och dess vördnadsvärda innevånare skildrade han träffande och humoristiskt i romanen The scarlet letter (1850; "Den eldröda bokstafven", 1873). 1851 flyttade H. till Lenox, der han skref sin äfven i Europa med mycket bifall mottagna roman The house of the seven gables (1851; "Huset med de sju gaflarna",1874) och The Blithedale romance (1852), hvari han skildrade det romantiska skedet i sitt lif, vistelsen på Brook farm. Sedan hans gamla skolkamrat F. Pierce 1853 blifvit republikens president, erhöll H. den indrägtiga konsulstjensten i Liverpool, hvilken han miste 1857, hvarefter han ett par år gjorde resor i Europa och författade den fantastiska romanen The marble faun (1860). Efter återkomsten till Amerika (1860) utgaf han Our old home (1863), skisser öfver England och engelsmännen, tecknade med en viss fördom. H. dog 1864. Hans hustru, Sophia Peabody (f. 1810, d. 1871), en skicklig tecknarinna, som illustrerat flere af hans arbeten, utgaf efter hans död, ur hans ganska regelbundet förda anteckningar, en följd af arbeten under titeln Note books (1868--70). Haxo [akså], François Nicolas Bénoît, baron, fransk fortifikationsgeneral, f. 1774, d. 1838, blef 1809 öfverste och generalmajor, 1812 divisionsgeneral och 1830 pär. H. var en af den nyaste tidens mest framstående militäringeniörer. Han deltog i belägringarna af Saragossa (1809) och Lerida äfvensom i slaget vid Wagram (s. å.) och ledde sjelf belägringarna af Mequinenza och Tarragona, der han grundlade sitt stora rykte. Under fälttåget i Ryssland 1812 tjenstgjorde han såsom Napoleons adjutant och förde 1813 befäl öfver ingeniörkåren. Såsom president i fortifikationskomitén ledde han sedermera befästningsarbetena vid Belfort, Sedan, Grenoble och Écluse. Han ledde äfven belägringen af Antwerpen (1832). Det af H. konstruerade s. k. Haxo-batteriet, hvilket vunnit en vidsträckt användning, utgöres af kanonkassematter, hvilkas frontmur skyddas för den fientliga elden genom en jordvall, i hvilken embrasurer äro nedskurna framför kanongluggarna. O. A. B. Haxo-batteri. Se Haxo. Haxthausen, August Franz Ludwig Maria, friherre von H., tysk nationalekonomisk författare, född 1792, död natten till d. 1 Jan. 1867, erhöll, sedan han 1829 offentliggjort ett förtjenstfullt arbete om Nordtysklands agrariska förhållanden, preussiska regeringens uppdrag att undersöka de preussiska provinsernas jordbruksförhållanden. Frukterna af hans undersökningar voro Die ländliche verfassung in der provinzen Ost- und Westpreussen (1839) och Die ländliche verfassung in der provinz Pommern (1861). 1843 företog han, på uppdrag af kejsar Nikolaus, en resa genom Ryssland. Han offentliggjorde sina derunder gjorda forskningar i Studien über die inneren zustände, das volksleben und insbesondere die ländlichen einrichtungen Russlands (1847--52). Hayden [hedön], Ferdinand Vandeveer, nord-amerikansk geolog och upptäcktsresande, f. 1829, gjorde under inbördeskriget tjenst såsom fältläkare, utnämndes 1865 till professor i geologi och mineralogi vid universitetet i Pennsylvania och ställdes 1867 i spetsen för Förenta staternas geologiska undersökning. 1872 afsade han sig sin professorsbefattning för att uteslutande egna sig åt denna undersökning. Under hans ledning hafva stora områden af staterna Kansas, Nebraska och Colorado samt