771,875 innev. (1872), hvaraf omkr. hälften hinduer. -- 2. Hufvudstad i nämnda distrikt. 11,050 innev. (1872). Hazebrouck [asbrouck], stad i franska depart. Nord, vid den kanaliserade Bourre. Omkr. 6,500 innev. Tillverkning af linneväfnader och tråd m. m. 1. Hazelius, Johan August, militär, publicist, riksdagsman, född i Stockholm d. 18 April 1797, intogs 1810 vid krigsakademien på Karlberg och konstituerades 1814 till kompaniofficer derstädes. S. å. blef han underlöjtnant vid d. v. fältmätningsbrigaden af ingeniörkåren, hvarest han 1821 befordrades till löjtnant. 1823 erhöll han pris för ett till krigsvetenskapsakademien inlemnadt svar på frågan Om lämpligaste sättet för officerares bildande m. m. och kallades till akad:s ledamot samt var hennes sekreterare 1843--68. 1829 befordrades han till kapten i kåren samt förordnades att förestå föreläsningarna i taktik och strategi vid ingeniörkårens läroverk. 1830 inrättades för H. en lärareplats vid högre artilleriläroverket på Marieberg i taktik, strategi och krigshistoria, hvilken han innehade i 27 år. 1831 inrättade han i Stockholm en läroanstalt för unga officerares bildande, hvilken han förestod till 1856. Han författade sjelf alla läroböcker för densamma. H. hade stor andel i den för arméns bildning vigtiga författningen 1835, enligt hvilken studentexamen uppställdes såsom vilkor för antagande till officer samt efter studentexamen en militärexamen inför en examenskommission i militärdistrikten. 1836--56 var han medlem af denna kommission i 4:de militärdistriktet. Under 1830-talet utvecklade H. vid sidan af sin dubbla lärareverksamhet ett flitigt militärt författareskap. Såsom förut omtalats, utarbetade han läroböcker i krigskonstens särskilda delar såväl för den högre undervisningen vid Marieberg som för den allmänna officerskursen, hvarjämte han 1836 vann ett högsta pris i krigsvetenskapsakademien för en skrift: Om stående härar ock folkbeväpning, i hvilken han uppträdde mot den enligt hans åsigt vådliga läran om möjligheten att ersätta yrkesarméer med folkbeväpning, och s. å. blef H. utnämnd till major i armén. Vid denna tid började äfven hans politiska skriftställareverksamhet, hufvudsakligen i tidningarna. -- 1839--41 gjorde H., med understöd af ståtsmedel, resor i nästan alla europeiska land för att studera deras militärinrättningar, särdeles krigsundervisningsanstalter och topografiska arbeten. Efter återkomsten utgaf han i krigsvetenskapsakademiens handlingar utförliga underrättelser om resultaten af sin resa. 1843 blef H. öfverstelöjtnant i armén samt 1844 major i topografiska kåren och adjutant hos konung Oskar I, 1848 öfverstelöjtnant i topografiska kåren och 1850 öfverste i armén. S. å. tog han afsked ur konungens stab, emedan hans ställning såsom konungens adjutant lade hinder i vägen för hans publicistiska verksamhet, och började i Dec. 1851 utgifvandet under eget namn af "Svenska tidningen", ett publicistiskt organ, som, till sin hufvudriktning konservativt, dock i flere afseenden hyllade liberala tendenser, och hvars största företräde bestod i en särdeles liflig och korrekt stil. När H. 1856 utnämndes till chef för topografiska kåren, upphörde han att vara tidningens synlige utgifvare, men behöll dock ledningen af densamma till 1859, då den till följd af bristande uppmuntran måste nedläggas. H. föreslog utgifvandet af topografiska kårens förut af politisk skuggrädsla hemlighållna kartverk samt utvidgade genom utverkande af större anslag kårens verksamhet. 1861 förordnades han till ledamot i landtförsvarskomitén och utnämndes 1862 till generalmajor. -- H. var jämväl lifligt intresserad för en reform af elementarundervisningen i riktning al de lefvande språkens tidiga begynnande i skolan, de dödas framflyttning, ämnesläsning, fri flyttning m. m. Sina åsigter på detta område förfäktade han varmt i tvänne skrifter, Om studentexamen och elementarläroverkens brister etc. (1843) och Om läroverksfrågorna etc. (1846), af hvilka den senare utgör ett genmäle på F. F. Carlsons broschyr "Om svenska elementarläroverken och deras förbättring" (1843). Till följd af sina pedagogiska åsigter invaldes han 1846 i Nya elementarskolans direktion (hvilken de med honom liktänkande Lefrén och Hartmansdorff då tillhörde) samt blef 1862 ordförande i denna direktion, 1868 valdes han af Vesterbottens läns landsting till riksdagsman i första kammaren. Död i Stockholm d. 28 April 1871. -- Utom redan nämnda arbeten utgaf H. bl. a. Lärobok i artilleriet etc. (1833; 4:de uppl. 1866), Lärobok i befästningskonsten etc. (1836; 3:dje uppl. 1864), Om en ministerstyrelses lämplighet för Sverige (1836), Om ståndsval och allmänna val etc, (1844) och Kriget emellan Tyskland och Frankrike (1870; ny uppl. s. å.). H. var en synnerligen liflig natur, varmt intresserad för en mängd frågor, rörande hvilka han aldrig skydde att säga sitt ord. Med samma värme, hvarmed han förfäktade sina egna idéer, uppträdde han äfven till understöd för andras åsigter, då de syntes honom goda och nyttiga. För den svenska officersbildningen egde han en banbrytande betydelse och utöfvade äfven såsom lärare och författare ett stort inflytande på densamma. Som publicist intog han ett aktadt rum och anses för en af skolreformernas mest framstående målsmän. 2. Hazelius, Artur Immanuel, språkforskare, Nordiska museets grundläggare, den föregåendes son, föddes i Stockholm d. 30 Nov. 1833, blef student i Upsala 1854 och promoverades 1860 till filos. doktor, efter att hafva försvarat af handlingen Inledning till Hávamál (1860). S. å. utnämndes H. till hufvudlärare i modersmålet vid Nya elementarskolan i Stockholm och blef 1864 lektor i svenska språket och literaturhistoria vid Seminarium för bildande af lärarinnor derstädes. Han deltog i redaktionen af den genom ecklesiastikdepartementets försorg utgifna "Läsebok för folkskolan", och hans önskan att i ett dylikt arbete hafva fullt fria händer förmådde honom att utgifva Fosterländsk läsning för barn och ungdom (1868; ny uppl. 1869). Samtidigt offentliggjorde han i "Svensk literaturtidskrift" (1868)