uppsatsen Det svenska bibelöfversättningsarbetet, hvilken icke blifvit utan inflytande på bibelkommissionens senare verksamhet. 1868 tog H. afsked från sin befattning vid seminariet och egnade sig uteslutande åt literär verksamhet. Han antogs 1869 till sekreterare vid det i Stockholm samlade Nordiska rättstafningsmötet och sysselsattes sedan ett par år af de språkliga frågor, hvilka genom detta möte kallades till lif. Hans båda afhandlingar Om svensk rättstafning (1870--71) innefatta dels den fullständigaste undersökning vår literatur eger Om rättstafningens grunder, dels en Redogörelse för nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i det svenska stafningssättet, en grundligt motiverad och historiskt belyst granskning af dittills brukliga rättstafningsregler, hvilken icke undgick att väcka stort uppseende, i synnerhet som förf. uppträdde i skarp motsats till de åsigter, hvilka förfäktades af samtidens förnämste svenske språkforskare, Rydqvist. Från denna skrift leder, kan man säga, den ännu pågående rättstafningsstriden hufvudsakligen sitt upphof. Hösten 1872 beslöt H. att i hufvudstaden skapa ett etnografiskt museum, afsedt att tillvarataga de materiella lemningarna af de skandinaviska stammarnas äldre odling, den som nu alltmer försvinner för en nyare, mera verldsborgerlig och likformig. 1873 kunde han för allmänheten öppna denna samling, som sedan dess vuxit till ett betydande omfång och njutit mycken framgång. Denna storartade utveckling härleder sig i främsta rummet från H:s ovanliga nit och kraft samt hans förmåga att intressera alla samhällsklasser för sin idé. Den skandinavisk-etnografiska samlingen, hvilken sedan 1879 kallas Nordiska museet, omfattar numera afdelningår för Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island samt innehåller ej blott ett ofantligt stort antal föremål ur allmogelifvet, utan en nästan lika stor samling af prof på de högre ståndens odling under den nyare tiden. I den mån H. funnit ledighet från den trägna sysselsättningen med samlandet, ordnandet och öfriga löpande göromål, har han sökt att genom publikationer göra en större allmänhet bekant med museets innehåll och dess betydelse för det etnografiska och kulturhistoriska studiet. Minnen från Nordiska museet (1:sta häftet utkom 1879) är ämnadt att meddela afbildningar af de mer framstående föremålen jämte beskrifvande text. Ett annat, än mer omfattande företag är Bidrag till vår odlings häfder, af hvilket första bandet och ett par häften af det andra hittills (Nov. 1882) utkommit. Båda dessa arbeten äro författade af andra, men hafva tillkommit genom H:s initiativ och utgifvas af honom. -rn. Hazor (Hebr., "gård, inhägnad"), namn på flere forntida städer i Palestina. 1. Stad på Naftali stams område (Josua 19: 36), förut kanaanitisk konungastad, låg enligt Josefus n. om sjön Merom. Salomo lät befästa den (1 Kon. bok. 9:15). Den intogs af assyriske konungen Tiglath Pileser (2 Kon. bok. 15: 29). -- 2. Stad på Benjamins stams område (Neh. 11: 33), anses hafva legat vid det nuv. Tel Asur. H dur, musikt., den durtonart, som har h till grundton och företecknas med # för f, c, g, d och a. A. L. Head [hädd], Sir Francis Bond, engelsk statsman och författare, f. 1793, deltog i slaget vid Waterloo (1815) och blef 1835 guvernör i Öfre Canada, hvarest han genom okloka mått och steg framkallade revolutionära rörelser. Återkommen till England, sökte han i Narrative of government in Canada (1839) försvara sitt handlingssätt. 1867 blef han medlem af privy council. Död 1875. Bland hans skrifter märkas: Rough notes of a journey across the pampas (1826; 5:te uppl. 1850), Bubbles from the brunnen of Nassau (1833; 7:de uppl. 1866) och A faggot of french sticks, or Paris in 1851 (1852; ny uppl. 1855). Headley [häddli], Joel Tyler, nord-amerikansk historiker och etnolog, f. 1814, blef efter slutade studier pastor i Stockbridge i Massachussetts. 1842--43 företog han en resa i Europa samt utgaf efter sin hemkomst Letters from Italy (1845) och The Alps and the Rhine (s. å.; bägge arbetena utgifna 1849 under den gemensamma titeln: Travels in Italy, the Alps and the Rhine). Han har dessutom bl. a. utgifvit: Napoleon and his marshals (1846; 22:dra uppl. 1859), Washington and his generals (1847), Life of Washington (1854) och The chaplains and the clergy of the revolution (1861). Heat [hit], Eng. (Sv. hets), kapplöpning. -- Dead heat [ded hit], kapplöpning,för hvilken pris utdelas först sedan en häst segrat flere gånger, eller vid hvilken de täflande hästarna samtidigt uppnå målet. C. A. L. Heathfield [hitfild]. Se Elliot, G. A. Heavtognosi (af Grek. heavton, sig sjelf, och gnosis, kunskap), sjelfkännedom. Heavtontimorumenos, Grek. (af heavton, sig sjelf, och timoreisthai, plåga), "sjelfplågaren", namn på ett lustspel af deri grekiske skalden Menandros, af hvilket en efterbildning med samma titel, af romaren Terentius, bevarats till närvarande tid. 1. Hebbe, Vendela, född Åstrand, författarinna, född i Jönköping d. 8 Sept. 1808, har utgifvit romanerna Arabella (1841), Brudarne (1846), Tvillingbrodren (1851) och Lycksökarne (s. å.; öfvers. på tyska, 1852), hvarjämte hon skrifvit åtskilliga noveller i tidningar och tidskrifter. Hon har äfven författat några teaterstycken, af hvilka tal- och sångspelet Dalkullan uppfördes på Djurgårdsteatern (1858), samt utgifvit ett häfte dikter (1845). Dessutom har hon verkställt öfversättningar af flere romaner och teaterpjeser från engelska, franska, tyska och danska språken. Hon har varit gift med G. K. Hebbe (f. 1804; känd som politisk författare under signaturen Junius). 2. Hebbe, Signe Amanda Georgina, operasångerska, den föregåendes dotter, föddes d. 30 Juli 1839 på Näsbyholm i Jönköpings län och följde vid några års ålder sin moder till Stockholm, der hon tidigt mognade under inflytande af dennas literära umgänge. Efter att hafva grundlagt sina musikstudier vid Berlins konservatorium, begaf hon