och sysslande med astronomiska studier. Han dog i Köpenhamn d. 25 Aug. 1860. C. R. 3. Heiberg, Johanne Louise, dansk skådespelerska, den föregåendes maka, föddes i Köpenhamn d. 22 Nov. 1812 och hette före sitt giftermål (1831) Pætges. 1820 antogs hon till elev vid kungliga teaterns dansskola, hvarest man inom kort i henne såg en blifvande solodansös, men sitt första uppträdande på scenen gjorde hon i en barnrol i Öhlenschlägers "Correggio" (1823). Under de följande åren uppträdde hon flere gånger dels i danser, dels i barnroller, och 1826 visade hon som Trine i P. Möllers dialog "Hans og Trine" en så öfverraskande talang, att Heiberg för henne skref vådevillen "Aprilsnarrene", i hvilken hon som Trine Rar hänförde publiken. Året derefter uppträdde hon med samma bifall i två liknande roller, hvilka han diktat för henne, samt 1828 som Agnete i hans romantiska drama "Elverhöj" och som Julie "i Romeo og Julie", hvarefter hon 1829 blef kunglig skådespelerska. Med två års afbrott (1857--59) tjenstgjorde fru H. vid den kungliga teatern ända till 1864 och utförde under denna långa tid (från 1826) tillsammans 250 roller af högst olika art, från uppsluppna flickroller i lustspel och vådeviller (t. ex. Sofie i Heibergs "Nej", som hon spelade från 1836 ända till 1863) till de mest allvarliga karaktersroller i dramat och tragedien (Kong Renés datter, Ragnhild i "Svend Dyrings hus", Ninon, Dina, Ofelia i "Hamlet", Lady Macbeth, Marie Stuart). Äfven i det högre skådespelet var hon mästerlig, liksom ock i vissa komiska roller. I Holbergs "Den vägelsindede", som förut ej spelats mer än 11 gånger på 120 år, uppträdde hon med glänsande framgång 44 gånger. Fru H. har onekligen varit en af de största konstnärinnor, som den danska teatern egt, och i högre mått än någon annan åtnjutit publikens bevågenhet. Sedan hon lemnat scenen, var hon i elfva år (1864--75) instruktris för det reciterande skådespelet vid den kungliga teatern. Hon har utgifvit Peter Andreas Heiberg og Thomasine Gyllembourg. En beretning stöttet på efterladte breve (1882). E. Ebg. Heiberg. 1. Christen H., norsk läkare, född i Bergen d. 28 Nov. 1799, blef student 1817 och med. kandidat 1822. Sedan han en kort tid praktiserat i Bergen, begaf han sig 1823 till Danmark och derifrån till Tyskland för att studera kirurgi och oftalmiatrik. Efter hemkomsten tjenstgjorde han någon tid som stadsfysikus och läkare vid Bergens civila sjukhus, anställdes 1826 som reservläkare vid "det norske rigshospitals" hufvudafdelning och tog året derefter licentiatgraden i medicin. 1830 erhöll han för sin afhandling De coremorphosi doktorsgraden. 1828 utnämndes han till lektor och 1836 till professor i medicin vid Kristiania universitet, hvarest han hufvudsakligen föreläste kirurgi och oftalmiatrik. 1836 blef han tillika öfverkirurg vid rigshospitalet. Död i Kristiania d. 18 Mars 1872. Norska och utländska medicinska tidskrifter innehålla flere lärda afhandlingar af H. -- 2. Johan Fritzner H., norsk läkare, den föregåendes broder, född i Bergen d. 11 Juni 1805, blef 1825 student och 1832 med. kandidat. Från 1829 var han under en lång följd af år prosektor vid universitetet, blef 1837 med. licentiat, företog derefter med statsunderstöd en utländsk studieresa samt utnämndes 1841 till brigadläkare vid artilleriet och 1853 till generalkirurg vid norska armén. 1842 --45 utgaf H. "Ugeskrift for medicin og farmaci". -- 3. Hjalmar H., norsk läkare, son till H. 1, född i Kristiania d. 27 Sept. 1837, blef student 1855 och med. kandidat 1862, hvarefter han i utlandet studerade mikroskopi och oftalmiatrik. 1866--69 var han assistent hos prosektorn vid rigshospitalet samt uppehöll sig sedermera i Würzburg och Wien, hvarest han studerade patologisk anatomi. 1870 blef han professor i medicin vid Kristiania universitet. I norska och utländska tidskrifter har H. offentliggjort flere vetenskapliga afhandlingar. O. A. Ö. Heid. Fornnord. Heiðr. Se Hed. Heiðdraupnir. Se Heddröpne. Heide, stad i preussiska prov. Schleswig-Holstein, kretsen Norder-Dithmarschen. 7,485 innev. (1880). Tobaks- och läderindustri samt stora hästmarknader. H. var sedan 1447 hufvudstad i bonderepubliken Ditmarsken. Fältslag 1559, hvarigenom landet underkastades Danmark. S. A. L. Heideck, Karl Wilhelm von, kallad Heidegger, friherre, bajersk generalmajor och målare, f. 1788, d. 1861, gjorde både sina militära och konstnärliga studier i München, deltog 1810--13 i Spaniens kamp mot Napoleon och 1814--15 i Tysklands frihetskrig samt begaf sig 1826 som filhellén till Grekland, der han 1828--29 var guvernör i Argos. H:s målningar (landskap och krigsscener) utmärka sig för korrekt teckning, särdeles i fråga om staffaget, men äro något torra och oharmoniska i färgen. Heidegger, Johann Heinrich, schweizisk reformert teolog, f. 1633, förestod 1659--65 en teologisk professur i Steinfurt och utnämndes 1667 till teologie professor i Zürich, der han inom kort förvärfvade sig stort anseende såsom dogmatiker. H. uppsatte den sedan af andra öfverarbetade Formula consensus helvetici, som åren 1675--1715 var gällande trosbekännelse i Basel, Bern, Schaffhausen och Zürich. Den evangeliska kyrkan försvarade han mot katolikernas angrepp i sin Historia papatus. Död 1698. Heidegger, K. W. Se Heideck. Heideken, Per Gustaf von, landskapsmålare, föddes i Stockholm d. 2 Mars 1781 och blef vid unga år elev vid målareakademien, der han länge idkade studier. 1807 inskrefs han som konduktör vid k. museum och fortfor att utöfva sin konst, i hvilken han allt mer tog Fahlcrantz och de gamle holländarna till mönster, i det han något öfverdref deras mörka ton och gaf denna en dragning åt blåviolett, som ibland är rent af odräglig, trots den aktningsvärda talang konstnären onekligen utvecklar. 1814 blef H. akademiens agré och utnämndes 1825 till hennes resepensionär. Han ställde då färden genom Tyskland öfver Frankrike till Italien, der han en längre tid uppehöll sig. Man kan dock icke märka någon betydligare skilnad