af Hjelm och Swedman. Äfven ett och annat landskap lemnade under de närmaste åren H:s atelier. Han föll dock tämligen snart (omkr. 1809) i djupt svårmod, som slutligen urartade till fullständig sinnesrubbning och derigenom för alltid afbröt hans konstnärsbana. Han afled i Stockholm d. 27 Mars 1814. -- H:s arbeten äro ganska talrika och dels utförda i ren streckgravyr, dels i "maniére pointillée" (punkteringsmanér) samt i aqvatinta. Såsom aqvatintagravör är han jämte J. Fr. Martin Sveriges förnämste, och särskildt i figurgravyr och figurteckning är han dennes öfverman. Han behandlar aqvatintan med stor mjukhet och finhet samt förstår lyckligt att mildra dess enformighet och tyngd. Bland H:s efter egna teckningar utförda blad må nämnas: Ph. Lailson (konstberidare), fru Casagli (dansös), båda i hel figur, flere karikatyrer, utsigter af Slottsbacken och Kungsträdgården (1801), Utsigt af kappkörningsbanan på Brunsviken (ett intressant genreblad) o. s. v. Bland hans öfriga arbeten kunna, utom de ofvan omtalade, nämnas Caffe-beslaget (efter Nordqvist), Eldsvådan på Riddarholmen 1802 (efter Ulmgren), Utsigt af Höganäs' stenkolsgrufva (efter Billqvist), porträtt (af Gustaf IV Adolf, dennes drottning och flere berömde läkare) samt bokillustrationer. -rn. Heland, Frans Isak von, tonsättare, född i Stockholm d. 11 Juni 1843, löjtnant vid Svea lifgarde 1864, kapten 1876, började studera musik för Gille 1865 och för Berens 1868. Han har utgifvit 4 häften sånger, bland hvilka en del blifvit populära, samt på Nya, Mindre eller Djurgårds-teatrarna fått uppförda operetterna Regementstrumslagaren (1870), Löjtnanten och hans kalfaktor (1874), Det var jag (1879), Rekryten (1881) och Foglarne (1882). Dessutom skref han festmarscher till kronprinsessan Lovisas förmälning (1868) och konungaparets silfverbröllop (1882). A. L. Helassonans. Se Assonans. Helbad. Se Bad. Helblinde, Nord. mytol., Lokes broder, var son af jätten Fårböte och hans maka Löfö. Ordet förekommer ock bland Odens namn. Th. W. Held, Friedrich Wilhelm Alexander, tysk skriftställare, f. 1813, var 1831--35 officer vid ett preussiskt infanteriregemente, derefter skådespelare och literatör. Tillsammans med O. J. B. von Corvin utgaf han från 1843 i Leipzig tidningen "Die lokomotive", och efter dess indragning blef han 1848 redaktör för "Volksblatt" i Berlin, der han äfven såsom radikal folktalare spelade en ganska betydande rol under revolutionstiden. Sedan lugnet återinträdt i den preussiska hufvudstaden, blef H. regeringens man och fick 1850 en befattning i statens tjenst. Efter någon tid lemnade han denna och sysselsatte sig endast med tidningsskrifveri. 1863 blef han redaktör för "Staatsbürger-zeitung", och sedan han blifvit oense med sin förläggare, uppsatte han 1871 tidningen "Alte staatsbürger-zeitung". Död 1872. H. utgaf Illustrirte weltgeschichte (i förening med Corvin, 1844--51; "Illustrerad verldshistoria", 1846--55), Deutschlands lehrjahre 1848--60 (1859) m. m. Heldenbuch ("hjelteboken"), titel på en samling episka, till tyska hjeltesagan hörande dikter, hvilka trycktes under tiden från slutet af 1400-talet till 1590. Heldenbuch innehåller Ortnit, Wolfdietrich, Hugdietrich, Der grosse rosengarten och Der kleine rosengarten (l. "König Laurin"). Neue H., af Kaspar von der Röhn (1820), härrör från 1470-talet och innehåller de nämnda sagorna jämte åtskilliara andra, men i en poesi- och smaklös bearbetning. En senare samling af gamla tyska hjeltedikter under namnet heldenbuch är utgifven af F. H. v. d. Hagen (1855), hvarförutom märkes Simrocks "Neudeutsche bearbeitung" af Heldenbuch (2:dra uppl. 1851). Helder l. den Helder, befäst sjöstad i nederländska prov. Nord-Holland, är belägen på yttersta spetsen af fastlandet midt emot ön Texel och skild från denna genom det 4 km. breda Marsdiep. H. var vid 1800-talets början endast en obetydlig fiskareby, men är nu en blomstrande handelsstad med 19,676 innev. (1879). Till stadens höjande har framför allt bidragit den vigtiga nord-holländska kanalen, med hvilken den sammanbindes genom Helder-kanalen, och hvars mynning, Nieuwediep, bildar dess egentliga hamn, med skeppsvarf, slussar, magasin och starka fästen. Den yttre hamnen rymmer beqvämt 300 skepp och är station för en del af nederländska flottan. Marinetablissementet Willemsord har en stor docka, kaserner, sjukhus, ett meteorologiskt observatorium och ett ansedt marininstitut. Fästningsverken, som påbörjades 1811 af Napoleon I, blefvo färdiga 1830 och utgöras nu af en rad fort och kustbatterier samt en utmed hafvet uppförd 8 km. lång granitvall, Helderdeich, som vid sin fot har Nederländernas enda kustdjup. I krigstid kan H. som befäst läger upptaga ända till 30,000 man. Utanför det starka fortet Kijkduin segrade holländarna under de Ruyter och Tromp öfver engelsmännen d. 21 Aug. 1673 (slaget vid Helders udde). Vid H. landsteg d. 27 Aug. 1799, under Abercromby och hertigen af York, en engelsk armékår, som i förening med 13,000 ryssar trängde fransmännen tillbaka, hvarefter franska flottan, som nyss utlupit från H., gaf sig åt engelsmännen. S. A. L. Helena (Grek. Helene), Grek. hjeltes., dotter af Zevs och Leda eller af Leda och hennes jordiske gemål, konung Tyndareos i Lakedaimon, prisades af sagorna enstämmigt såsom den skönaste bland qvinnor, hvarför äfven en stor mängd af furstar och ädlingar eftersträfvade hennes hand. Sedan Tyndareos låtit alla friarna edligen förbinda sig att samfäldt bistå och skydda den, som blefve utsedd till hennes gemål, förmälde han henne med Menelaos. Då H. sedermera af den trojanske konungasonen Paris (Alexandros) lockades att öfvergifva sin make och medfölja till Troja, gaf detta anledning till det trojanska kriget. H:s oförlikneliga skönhet tillvann henne äfven trojanernas hjertan, så att de trots all den ofärd, som kriget bragt öfver dem, voro henne väl bevågna. Sjelf ångrade hon dock sitt lättsinne och längtade tillbaka till sitt fädernesland och sina forna