Helepolis (af Grek. helein, aor. till hairein, taga, och polis, stad), krigsv., kallades hos grekerna ett flyttbart trätorn, som nyttjades vid belägringar, och som de stormande förde till murarna för att på en mot krönen nerfäld stormbro öfvergå dessa. Dessa torn inneslöto skyttar och kastpjeser, ofta en stormbock för att stöta bresch i muren, samt, i nedersta delen, hästar eller andra hjelpmedel för deras fortskaffande. H. W. W. Helferich, Johann Alfons Renatus von, tysk (schweizisk) nationalekonom, f. 1817 i Schweiz, blef 1844 e. o. och 1847 ord. professor vid universitetet i Freiburg, hvarifrån han 1849 förflyttades till Tübingen, 1860 till Göttingen och 1869 till München. Han är en bland utgifvarna af "Zeitschrift für die gesammte staatswissenschaft" och har der offentliggjort en serie klassiska arbeten, särskildt öfver den österrikiska valutan sedan 1848, öfver hagelförsäkringsväsendet och öfver reformen af de direkta skatterna i Bajern. På 1860-talet var han medlem af den af Napoleon III föranstaltade mynt- och kredit-kongressen. Helfert, Joseph Alexander von, friherre, österrikisk jurist och statsman, f. 1820, blef 1847 lärare i romersk och kanonisk rätt vid universitetet i Krakov och 1848 medlem af österrikiska riksdagen samt var 1848--63 understatssekreterare i undervisningsministeriet. 1854 erhöll han friherrlig värdighet. H. är en inflytelserik medlem af de ultramontana centralisternas parti. Bland hans många skrifter märkas Huss und Hieronymus (1853), Ueber nationalgeschichte und deren pflege in Oesterreich (1854), Geschichte Oesterreichs vom ausgang des Wiener Oktoberaufstands 1848 (1869--75) och Karoline von Neapel und Sicilien im kampf gegen die französische weltherrschaft (1878). Helfranskt band. Se Halffranskt band. Helfri tull, Helfrihet. Se Halffri. Helg kallas den tid, under hvilken någon af de stora kyrkofesterna firas. Den räknas från aftonen före den första högtidsdagen. Julhelgen räknas från julaftonen till och med trettondedagen, med inbegrepp äfven af mellanliggande söckendagar. Helgabrud l. Hölgabrud kallades Torgerd, dotter af en mytisk konung Hölge eller Helge, efter hvilken Helgoland (Hålogaland) äfven säges vara uppkalladt. Grafhögen öfver konung Helge berättas hafva varit uppförd med omskiftande lager af jord, guld och silfver. Både Helge och Torgerd samt hennes syster Irpa synas hafva åtnjutit gudomlig dyrkan i Helgeland eller åtminstone inom Håkan Jarls ätt. I hans tempel på Lade fanns jämte andra gudabilder äfven en af Torgerd Helgabrud. Till henne offrade Håkan jarl sin egen son i slaget mot Jomsvikingarna, och sagan berättar, att straxt derefter kommo Torgerd och Irpa i synlig måtto till stridsplatsen och fördrefvo Håkans fiender. Th. W. Helgafell, gård på Island, vid Bredefjord, på norra sidan af Snæfellsness, tillhörde under sagoperioden Snorre Gode och Gudrun Osvifsdotter, som dog der. Senare var der ett nunnekloster. C. R. Helga lekama dag, gammal benämning på Kristi lekamens fest. Helga lekamens gillet i Stockholm, det största och bäst kända af de andligt sociala gillena i Sverige (se Gille), bestod af medlemmar af bägge könen och af alla stånd -- från konungen till handtverkaren -- samt från alla rikets delar. De flesta medlemmarna voro från Stockholm och Norrland. Enligt en stadga af 1395 ålåg det Stockholms prester att vara medlemmar af gillet. Dess förnämsta uppgift var firandet af Helga lekamens dag (Torsdagen efter Trefaldighetssöndag), då gudstjenst och en storartad procession anordnades. Äfven Torsdagarna näst före Påsk och i den veckan, då den helige Mikaels fest (d. 29 Sept.) firades, högtidlighöllos med processioner. Gillets egentliga högtidsdag var den på Helga lekamens dag följande söndagen, men dessutom firade det äfven söndagarna efter Jungfru Marias födelsedag (d. 8 Sept.), efter den helige Martins dag (d. 11 Nov.) och Trettondedag jul. Gillets presterliga medlemmar skulle dagligen eller nästan dagligen hålla mässor i gillets kor samt upprätthålla gudstjensten i Själagården och i den helige Andreas kor i Storkyrkan. Åldermannen -- hvilken alltid var prest -- samt tvänne bisittare handhade gillets styrelse, och under dem lydde en talrik tjenareskara: kaplaner, organist, klockare, djeknar, skaffare, gillesven, dörrvärd, badstuguqvinna m. fl. När gillet stiftades är obekant; sin blomstring nådde det i slutet af 1400- och början af 1500-talet. 1454 införlifvades med detsamma "Vår fru gilde svenska manna". Det upphörde 1527, då Gustaf Vasa öfvertog all dess fasta, till 5,590 mark värderade egendom. Gillets handlingar (9 häften i smal, hög folio) finnas ännu i behåll. Jfr H. Hildebrand: "Medeltidsgillena i Sverige". Helga manna samfund, de heligas samfund, den kristna kyrkan, betraktad såsom samfundet af alla rätt troende. Jfr Kyrka. E. J. Ö. Helgarö, socken i Södermanlands län, Åkers härad, på vestra sidan af Fogdön. Areal 4,080 har. 538 innev. (1880). Annex till Fogdö, Strengnäs stift, domprosteriet. Helgasjön, insjö i mellersta Småland, 6 km. n. om staden Vexiö, tillhörande Kinnevalds, Norrvidinge och Allbo härad af Kronobergs län. Höjd öfver hafvet 162,6 m. Areal 5,000 har. I sjön, som har mycket oregelbunden form, och hvars vikar skjuta långt in i landet, ligga ön Helgö (Öjaby socken) samt flere holmar, hvilka äro skogbevuxna liksom stränderna. H. mottager vattnet från Madkroken, Örken, Innaren, Asasjön och Tolgsjön samt har genom Heligeå aflopp till Salen och Åsnen, hvilka sjöars slutliga aflopp till Östersjön är Mörrumsån. Helgason, Arni, isländsk prest, f. 1777, d. 1870, en bland de förnämste representanterna för den s. k. rationalistiska riktningen inom det isländska presterskapet. Hans vigtigaste arbete är en på Island ännu mycket läst predikosamling, Helgedaga-prédikanir (1839). H. var god vän till Rask, hvilken under sitt besök på Island (1814--15) jämte H. uppgjorde planen till Isländska literatursällskapet ("Hit islenzka