bókmentafélag"), som stiftades 1816. H. var i många år ordförande för detta sällskaps afdelning i Reykjavik. C. R. Helga Torstensdotter, kallad H. den fagra, en af hufvudpersonerna i sagan om Gunnlög Ormtunga (se d. o.). Helga trefaldighets dag. Se Trefaldighetssöndag. Helga trefaldighets församling. Se Bondkyrka. Helgdagar. 1. Se Helgedag. -- 2. Sjöv., de bara ställen, som vid målning l. tjärning blifvit förbigångna. Jfr Fridagar. R. N. Helge, ett i forntiden särdeles omtyckt namn, har burits af många i de gamla sagorna omnämnda konungar och hjeltar. Bland de ryktbaraste af dessa torde vara de män, som besjungas i den äldre Eddans Helgesånger. Det första af dessa qväden handlar om Helge Hjärvardsson, som blef gift med valkyrjan Svåfva, konung Ölimes dotter. De två andra Helgesångerna handla om konung Sigmunds son Helge, med tillnamnet Hundingsbane, och hans kärlek till valkyrjan Sigrun, konung Högnes dotter. Enligt de gamles tro på en själavandring sägas Helge Hjärvardsson och Svåfva hafva blifvit födda på nytt i Helge Hundingsbane och Sigrun, liksom dessa senare ännu en gång blifvit återfödda, såsom Helge Haddingaskate och Kåra, Halfdans dotter, hvilkas lefnadsöden skildrats i de numera förlorade Kåra-sångerna. Helgekvidorna höra till Eddans yppersta hjeltesånger, och särskildt är andra qvädet om Helge Hundingsbane af högt värde för sin gripande skildring af Helges och Sigruns lidelsefulla kärlek. Th. W. Helgeandsholmen, en af de holmar, på hvilka Stockholms stad är byggd, är belägen i Norrström (Mälarens utlopp i Östersjön) mellan stadsdelarna Norrmalm och Staden. Den har uppstått genom förening af ursprungligen tre holmar: Stora Stockholmen (i söder) och Lilla Stockholmen (i norr) samt Barkareholmen (nu Strömparterren) och fått sitt namn efter ett å en af Stockholmarna redan under den äldre medeltiden befintligt helgeandshus (se d. o.). Magnus Ladulås tillbytte sig (d. 22 Maj 1286) af ärkebiskopen, utom annan jord, nämnda hospitals mark, med undantag af sjelfva tomten, å hvilken hospitalet stått, samt gaf den (d. 17 Okt. s. å.) åt Klara nunneorden att å densamma uppföra en klosterbyggnad. Orden fick dock ej hela holmen, ty delar af densamma omtalas såsom tillhöriga ärkebiskop Peter i Upsala och priorn Godefrid i Eskilstuna. Enligt Vesterås riksdagsbeslut 1527 indrogs H. till kronan och 1531 förordnade Gustaf I, att gråbrödraklostret å Riddarholmen skulle inrättas till ett helgeandshus i stället för det, som legat å H. Bland öfriga märkligare byggnader å H. i forna tider må nämnas mynthuset, bergskollegiets hus och riksrådet Flemings, som nedrefvos 1673 för att lemna plats för ett hofstall. Sedan detta 1696 nedbrunnit, uppfördes af Nic. Tessin d. y. det nuv. hofstallet. Å norra änden af H. uppbyggde grefve Per Brahe d. y. 1648 ett hus, som efter reduktionen nyttjades än till riksbibliotek, riksarkiv, af Vet. Akad. och af borgrätten, än till husgerådskammare, bostad för hofstallmästaren m. m. -- H. var förenad med staden inom broarna och Norrmalm medelst Gamla Norrbro, som gick från Mynttorget till sydöstra hörnet af Arfprinsens palats, längs den gata å holmen, som ännu bär namnet Gamla Norrbro och som utgör gräns mellan Klara församling, i v., och Jakobs, i ö. Denna bro refs sedan nuv. Norrbro fullbordats, 1807. Mellan H. och Mynttorget lades 1843 en gångbro, som 1879 utbyttes mot en jernbro med körbana. Platsen för basarbyggnaden, som 1838 uppfördes af ett enskildt bolag, tillhör staten, som ock eger hofstallet samt egendomarna Gamla Norrbro 1--3. Den återstående delen af holmen eger konungen enskildt, ehuru denna del i sin tid köptes af "K. M:t och kronan" för ryska understödsmedel (den s. k. rubelfonden). Strömparterren, hvars egenskap af förlustelseställe räknar sitt upphof från 1832, tillhör Stockholms stad. Bland märkligare historiska tilldragelser, som timat på H., må nämnas afrättningen d. 28 Okt. 1320 af konung Birgers son Magnus samt det nederlag, som uppländingarna der ledo d. 21 Aug. 1463, då de tågat till hufvudstaden för att befria den af Kristian I fängslade ärkebiskopen Jöns Bengtsson Oxenstierna. B. S. Helgeandsholms beslut kallas en förfalskad akt, enligt hvilken ständerna vid ett möte på Helgeandsholmen i Stockholm år 1282 skulle hafva tillerkänt kronan de s. k. grundregalen (se d. o.) och tillika samtyckt till den första skattläggningen af Sveriges jord samt infört allmogens dagsverksskyldighet till kronan. Intet af detta leder sin upprinnelse från den ofvan angifna tiden. Skattläggningen är äldre, grundregalen och dagsverksskyldigheten betydligt yngre. Sjelfva mötet är ock efter all sannolikhet uppdiktadt. Den falska berättelsen uppgjordes för Johan III:s räkning och för att vinna hans gunst af den adelige godsegaren Palne Eriksson till Rafvenäs (af en slägt, som sedermera kallades Rosenstråle) och inlemnades till konungen vid hans besök i Norrköping d. 30 Juli 1587. Samme Palne Eriksson har i våra dagar blifvit beslagen med åtskilliga andra förfalskningar, hvadan han med rätta af Erik Sparre kallas en "hufvudljugare". N. H. Helgeandshus (Lat. Domus Sancti spiritus) kallades under medeltiden vissa af helgeandsorden (se. d. o.) stiftade klosterliga inrättningar, vanligen i förening med kyrka eller kapell, som på en gång voro fattighus och herberge för resande. Dylika helgeandshus funnos i Arboga (1531 anslaget till rådhus), Vesterås, Jönköping, Kalmar ("Helgha gaest"), Linköping, Lund ("Helgegesthus"), Nyköping, Skara, Skeninge, Stockholm (jfr Helgeandsholmen), Söderköping, Upsala (stiftadt 1302), Vadstena, Vexiö, Visby (med den för sitt åttkantiga, i två etager fördelade skepp ryktbara kyrkan) och Åbo m. fl. ställen. Helgeandsorden existerar under olika former, särskildt i Frankrike och Italien, der den vunnit en icke obetydlig utbredning under namn af