ande -- skulle yttra sig i en rättrådig, from och kärleksfull vandel i alla menskliga förhållanden. Skilnaden mellan en högre sedlighet (för prester, munkar och nunnor) och en lägre (för det öfriga kristna folket) bortföll helt och hållet. I den protestantiska teologien framställdes för första gången en särskild dogm om helgelsen, hvilken här strängt skildes från rättfärdiggörelsen. Den sistnämnda betraktas såsom endast och allenast ett verk af Gud; i den förra deremot framträder äfven menniskans sjelfverksamhet. Rättfärdiggörelsen är någonting, som sker blott en gång, helgelsen deremot någonting småningom fortskridande. Det genom tron verkade nya lifvet blifver, sedan Kristi rättfärdighet (i rättfärdiggörelsen) tillräknats menniskan, (i helgelsen) princip för en hel utvecklingsserie, som fortgår till helighetens mål. Den katolska kyrkans lära, sådan hon formulerats af det tridentinska konciliet, skiljer deremot icke mellan rättfärdiggörelsen och helgelsen, utan låter den senare ingå såsom ett moment i den förra. Rättfärdiggörelsen är nämligen enligt det tridentinska mötet icke blott ett förklarande för, utan ett görande till rättfärdig. Hon innefattar icke blott syndernas förlåtelse utan äfven den inre menniskans helgande och förnyande. Schleiermacher definierar helgelsen sålunda: "I lifsgemenskapen med Kristus blifva de pånyttföddas naturliga krafter tillegnade honom (Kristus) till bruk, hvarigenom uppstår ett med hans (Kristi) fullkomlighet och salighet beslägtadt lif, som kallas helgelsens tillstånd". Helgenäs, den mellersta och längst utskjutande af de tre små halföarna på södra kusten af Mols härad i Nörrejylland (Danmark). H. är uppfyldt af höjder och endast genom en smal landtunga förenadt med fasta landet. Den högsta punkten är Ellemandsbjerg (93 m.). H. utgör en socken och har omkr. 700 innev. I medeltiden skall det hafva varit befäst och tjenat som tillflyktsort åt Marsk Stig och de öfrige "konungamördarna". I Juni 1849 drog general O. Rye sig tillbaka till H., som befästes, och hvarest den danska hären (omkr. 7,000 man) höll sig, till dess den natten mellan d. 3 och d. 4 Juli, utan att tyskarna märkte det, fördes öfver till Fyen för att derifrån undsätta det belägrade Fredericia. C. R. Helgesen, Hans, dansk officer, född d. 4 Okt. 1793 i Oslo (Norge), var 1813--14 löjtnant i norska armén, men tog vid Norges skilsmässa från Danmark (1814) afsked, bevistade 1815 som preussisk officer slaget vid Waterloo och gjorde derefter (till 1818) tjenst vid den danska ockupationskåren i Frankrike, der han sedan var bosatt till 1838. 1840 bosatte han sig i södra Slesvig, hvarest han lefde af en liten pension, som Kristian VIII gaf honom. Då upproret utbröt 1848, inträdde H. genast i danska armén och tjenstgjorde i sin vän Schleppegrells stab, bl. a. vid Slesvig och Dybböl. 1849 anförde han en bataljon vid Fredericia och deltog äfven i slaget vid Isted 1850. Derefter fick han ledningen af den expedition, som d. 7 Aug. besatte Frederiksstad, blef kommendant der och befäste skyndsamt staden, hvarefter han, då schleswig- holsteinarna d. 29 Sept.--d. 4 Okt. 1850 bombarderade och slutligen stormade densamma, med glänsande tapperhet försvarade sig mot en betydlig öfvermakt. Till belöning derför blef H. öfverstelöjtnant och 1851 kommendant i staden Slesvig. 1852 förflyttades han till Rendsborg, hvarest han dog d. 28 Febr. 1858. E. Ebg. Helgeseter, norskt augustinkloster, söder om Nidaros, på andra sidan af Nidelfven. Troligen grundlades det omkr. 1160 af ärkebiskop Eystein, som gaf stora skänker till detsamma och lät ditflytta den äldre Mariakyrkan med Harald Hårdrådes lik. Klostret stod i närmaste beroende af ärkebiskopen i Nidaros, hvilken betraktades som dess abbot. Då upprorsmakaren hertig Skule (1240) fått fristad der, blef klostret antändt af innevånarna i Trondhjem och lagdt i aska. Någon tid derefter uppbyggdes det å nyo. H:s historia är föga känd. Vid reformationen sekulariserades det tillika med öfriga kyrkogods; jorden lades under kronan, och sjelfva klostret, som fortfarande behöll sin asylrätt, gafs åt biskopen samt sedermera åt länsherren. 1564 nedrefs byggnaden, och hvarje spår af H. är numera för länge sedan försvunnet. O. A. Ö. Helgessön, P. Se Eliesen. Helgesta, socken i Södermanlands län, Villåttinge härad. Arealen 7,293 har. 1,081 innev. (1880). H. bildar med Hyltinge ett alternerande konsistorielt och till egaren af Sparre-holms säteri patronelt pastorat af 3:dje kl., Strengnäs stift, Villåttinge kontrakt. Helge Torsdag, gammalt namn på Kristi himmelsfärdsdag. Helgeå förekommer såsom namn på åtskilliga vattendrag i riket. Den största och allmännast bekanta är den Helgeå, som upprinner i sydligaste delen af Jönköpings län och utfaller i Hanöbukten af Östersjön. Källorna återfinnas i Rydaholms socken vid en höjd af fullt 200 m. öfver hafvet. Efter att hafva med en längd af omkring 11 km. genomgått Jönköpings län banar sig ån väg genom Kronobergs län vid pass 72 km., hvarunder sjön Möckeln genomflytes, och inträder i Kristianstads län, i hvilket dess väglängd är omkring 110 km, under hvilket lopp ån genomgår åtskilliga sjöar, såsom Osby-, Araslöfs-, Helge- och Yngsjöarna, i hvilken sistnämnda ån grenar sig till två utlopp, löpande det ena i åns hufvudriktning, s. s. ö., det andra i nordvest, utmynnande vid Åhus. Helgeån, hvilket namn vattendraget får efter utträdet ur sjön Möckeln, har sålunda en längd af omkr. 193 km, men rätliniga afståndet från den första källan till utloppet är blott vid pass 120 km. Vid skånska gränsen har ån sänkt sig till 89 m. öfver hafvet och har der en bredd af 18--30 m. Den sänker sig ytterligare under halfva loppet inom Kristianstads län med 77 m., med en medelbredd af omkring 60 m., och har i det återstående loppet, med en sänkning af 12 m., hvaraf Torsebrofallet bildar 10 m., en bredd af 60--100 m. Bland Helgeåns många tillflöden må särskildt nämnas Alma- och Köpingeåar, båda tillströmmande å åns högra sida i dess nedre lopp. K. S.