kikaren ser den i ena spegeln reflekterade solbilden, så kommer den andra spegeln att återkasta strålarna i förlängningen af kikarens axel, således till den punkt, mot hvilken han är inriktad. Till följd af solljusets stora intensitet kan en sådan signal vid klar luft iakttagas på flere mils afstånd. Heliotropen konstruerades ursprungligen för användning vid geodetiska mätningar, men har i senare tider börjat användas för krigsbruk. (Under engelsmännens fälttåg i Afganistan och Zululandet 1879 kunde till följd af luftens klarhet depescher, afsända med heliotrop, afläsas på inemot 200 km. afstånd.) Om man framför den reflekterade strålen sätter en lätt rörlig skärm, hvarmed ljusstrålen kan hastigt afbrytas och återställas, så är det möjligt att genom omvexlande långa och korta ljusblinkar, motsvarande streck och punkter i det telegrafiska Morse-alfabetet, sända fullt begripliga depescher af hvad innehåll som hälst. Instrumentet brukar äfven kallas heliograf. -- 2. Miner., en af inmängd klorit mörkgrön, med röda jaspisgnistor uppblandad kalcedonvarietet, som kommer från Egypten. Central-Asien och Indien samt användes till juvelerarearbeten. Orsaken till namnet är den att, enligt Plinius' berättelse, heliotropen under vatten utsatt för solljus återkastar rödt ljus. 1. L. A. F. 2. P. T. C. Heliotropium Tourn., bot., ett örtslägte inom nat. fam. Boragineae Adans., kl. Pentandria L. Till följd af blommornas egendomliga mandelartade, behagliga lukt odlas flere arter i våra trädgårdar och boningsrum. H. europaeum L., var af de gamle grekerna använd såsom medel mot ormbett, likaså den i södra Europa och norra Afrika växande H. supinum L. Mest välluktande är H. peruvianum L., hvilken art allmännast odlas. Den begagnas i parfymberedning. O. T. S. Helix, zool., ett synnerligen artrikt slägte inom fam. Helicidae af kl. Gastropoda. Skalet är spiralformigt, med eller utan nafvel, och kan helt och hållet upptaga djuret. Mynningen är sned, icke utskuren, med tillbakaböjd, vanligen tandlös kant. Bland de många i Sverige förekommande arterna är H. Pomatia L., vinbergssnäckan, den största. Denna är införd till Sverige, sannolikt af munkarna, och finnes nu i flere trakter ganska ymnigt, i synnerhet i Stockholms omgifningar. Snäckan blir nära 5 cm. i genomskärning och har gråaktigt skal, som drager något åt rödaktigt, med tämligen otydliga tvärband. Vinbergssnäckan är ätlig, men fortäres antagligen aldrig i Sverige. H. hortensis L., trädgårdssnäckan, är gulaktig, med bruna tvärband och hvit munsöm. H. nemoralis L., lundsnäckan, liknar den föregående, men har brun munsöm. Bägge arterna förekomma ofta i trädgårdar och ängar. Åtskilliga arter äro mycket små, såsom H. pygmaea. O. T. S. Hêljand. Se Heliand. Hel kadens. Se Kadens. Helkologi (af grek. helkos, sår, och logos, lära), med., läran om sår. Hell, Theodor, psevdonym för den tyske författaren K. G. Th. Winkler. Hellada l. Alamani (de gamles Spercheios), ström i Grekland (Ftiotis), upprinner på Veluchiberget, genomflyter i östlig riktning en bred och fruktbar dal samt utmynnar n. om Thermopyle-passet i Zituniviken. I forntiden låg dess mynning längre in åt land. S. A. L. Helland, Amund Theodor, norsk geolog, född i Bergen d. 11 Okt. 1846, blef student 1864, aflade 1868 mineralogisk ämbetsexamen och blef 1874 universitetsstipendiat i geologi. H:s studier omfatta dels Norges grufvor, dels istidens formationer i norra Europa. Genom vidsträckta resor och noggranna undersökningar, hvilkas resultat han framlagt för allmänheten i en följd af vetenskapliga och populära skrifter, intager han en mycket hög rang bland sitt lands vetenskapsmän på detta område. Bland hans populära skrifter märkes i synnerhet Om jordklodens bygning (1876). O. A. Ö. Hellant, Anders, astronom, född i Torneå 1717, blef extra kanslist i Vesterbotten 1735, deltog 1736--37 under Maupertuis i gradmätningen i Lappland och blef 1737 auskultant i Kommersekollegium. Under A. Celsius' presidium utgaf han 1738 i Upsala en afhandling på latin och svenska rörande Et nyt sätt at fiska i the norländska elfwer, men afbröt sedermera sina akademiska studier. H. blef 1741 vice häradshöfding och bosatte sig i Torneå, der han egnade sig åt praktisk verksamhet. Han deltog emellertid 1748--49 såsom astronomisk observatör i den svenska gränskommissionen, blef 1750 ledamot af Vetenskapsakademien, 1756 ekonomie-direktör i Lappmarken och sysselsatte sig på lediga stunder fortfarande med astronomiska observationer. Död 1789. -- H. var en af de förste, som observerade den svenska vallens höjning. Såsom astronom utförde han bl. a. åtskilliga longitudbestämningar. Bland hans skrifter må nämnas 18 uppsatser i Vet. akad:s handl. samt almanacker till Torneå horisont för åren 1744 och 1748, i hvilka bl. a. finnes införd äfven en beskrifning öfver staden Torneå. G. E. Hellaryd, socken i Blekinge län, Bräkne härad. Arealen 7,833 har. 3,102 innev. (1880). H. bildar med Åryd ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift, Listers och Bräkne kontrakt. Hellas (Grek. Hellas) kallas hos Homeros en stad med dess område i det tessaliska landskapet Ftiotis. Ett ännu äldre H. har man trott sig kunna spåra i Epeiros vid Dodona. Namnet H. utsträcktes sedermera till hela Grekland (se d. o.). A. M. A. Hellberg, Johan Karl, publicist, ämbetsman, född i Göteborg d. 16 Nov. 1815, blef student i Upsala 1835 och inskrefs 1839 efter aflagda ämbetsexamina såsom e. o. kanslist i ecklesiastikexpeditionen, generaltullstyrelsen m. fl. verk, men egnade sig hufvudsakligen åt publiciteten, först i tidningen "Svenska Biet", sedan i halfveckotidningen "Morgonen" (ett oppositionsblad mot konung Oskar I) samt från slutet af 1845 i ''Post- och inrikes tidningar", för hvilka han var hufvudredaktör 1847--56. Sistnämnda år blef han postkommissarie och 1857 postdirektör i Hamburg, hvilken befattning han innehade