räntmästaren B. Cronberg (d. 1673), hvilkens arfvingar sålde jernbruket 1686 till brukspatronen J. Lohe. Denne inköpte äfven Smedstorps, Fräkentorps, Hvarsta och Biby gårdar i Södermanland, hvilka sedermera kommo i hans måg landshöfding A. Leijels ego. Leijels måg kammarrådet J. Wulfenstjerna kom efter svärfaderns död (1744) i besittning af godset, hvilket han ökade med Fjällskäfte. Då han afled barnlös (1758), ärfdes H. af hans svärmoder och efter hennes död, 1770, af hennes son H. Leijel, hvilken 1781 sålde egendomarna till presidenten frih. G. Celsing. Denne stiftade ett fideikommiss af Biby, H., Smedstorp. Fräkentorp, Hvarsta och Fjällskäfte, hvilket efter hans död tillföll hans broder entoyén U. Celsing. Denne stiftade 1804 "Celsingska fideikommisset", af hvilket efter hans död (1810) Biby, Smedstorp, Fräkentorp, Hvarsta, två tredjedelar af Hellefors bruk och ett hus vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm tillföllo hans brorson majoren L. G. Celsing, samt Fjällskäfte, den återstående tredjedelen i H. och huset n:r 3 vid Regeringsgatan i Stockholm dennes syster Elisabet Lovisa, gift med ryttmästaren E. Ihre. Den förres son, L. G. Celsing d. y., erhöll den del af fideikommisset, som fadern innehaft, men torde hafva utbytt huset i Stockholm mot gården Lindholm i Barfva socken, Södermanland. Denne blef H:s egentlige skapare. Han anlade mekanisk verkstad (1833), masugn med gasrostugn och gjuteri (1847), manufaktur och stamphamrar (1859). Då han dog (1881), delades det af honom innehafda fideikommisset, med bibehållande af dess fideikommissnatur, mellan hans båda äldste söner, så att den äldre, kammarherre A. Celsing, fick Fräkentorp, Lindholm och Smedstorp, den yngre, f. d. kapten F. Celsing, Biby och 2/3 i H., sedan han förut (1865), genom sitt gifte med sin syssling A. S. Ihre, fått Fjällskäfte, 1/3 i H. och huset n:o 3 vid Regeringsgatan i Stockholm. B. S. Hellekis, gods i Medelplana socken, Kinne härad, Skaraborgs län, naturskönt beläget på sluttningen af Kinnekulle, utmed Vänern. 15 27/32 mtl med underlydande. Areal omkr. 1,974 har. Taxeringsvärde 625,000 kr. (1881), hvaraf stensliperiet 20,000 kr. Mot slutet af 1400-talet flyttade till H. riksrådet Axel Matsson (klufven sköld, i högra fältet half lilja, i venstra två balkar), hvilkens måg, Axel Posse, ärfde gården, och sedermera har denna, med några kortare afbrott (1604 indrogs H. till kronan och innehades af N. Stiernsköld till 1627) varit i Posseslägtens ego till 1818. F. n. (1882) eges H. af ett aktiebolag, som 1873 bildades af kammarherren K. A. Sköldebrand. B. S. Hellen, Grek. mytol., Deukalions och Pyrrhas son, blef med nymfen Orseïs fader till Aiolos, Xuthos och Doros samt derigenom hellenernas (grekernas) stamfader. Hellener, innevånare i Hellas. Se Hellas och Grekland. Hellenister (Grek. Hellenistai) kallades af forntidens greker de främlingar, som tillegnat sig grekiskt språk och grekisk odling, särskildt grekisktalande judar. Redan efter Jerusalems första förstöring genom Nebukadnesar (585 f. Kr.) utvandrade ett stort antal judar till Egypten. Den judiska kolonien derstädes förstärktes genom en ny utvandring under Alexander d. stores tid. Det af honom grundlagda Alexandrias befolkning utgjordes från början till en ej obetydlig del af judar. Dessa antogo snart grekiskt språk och rönte stort inflytande af den grekiska bildningen, ty greker hade redan under den sista egyptiska dynastien (från midten af 7:de årh. f. Kr.) i betydligt antal börjat bosätta sig i denna del af Egypten (se Egypten, sp. 230, 231). Under de första ptolemaeerna (tiden efter 323 f. Kr.) hade judarna i Egypten redan hunnit så mycket glömma hebreiskan, att de behöfde en grekisk bibelöfversättning. Påverkade af grekisk bildning och filosofi, höllo hellenisterna ej så strängt som judarna i Palestina på sin religions yttre former och ceremonier, utan tolkade hennes läror på ett friare och mera andligt sätt. Genom hellenisterna förmedlades spridandet af monoteistiska religionsåsigter inom hednaverlden. Under den grekisk-romerska religionens förfall drogos många af hennes bekännare till främmande kulter. Några kommo till synagogorna. Då de der hörde predikas icke mera på ett för dem obegripligt språk, utan på den tidens kulturspråk, vunnos allt flere för judendomens renare gudsbegrepp, om de än icke formligen öfvergingo till dess kult. Derigenom och genom sin friare hållning gentemot ceremoniallagen banade hellenisterna väg för kristendomen. Vid tiden för den första kristna församlingens bildande var ett stort antal hellenister bosatt i Jerusalem och egde der tre synagogor "libertinernas, alexandrinernas och cyreneernas". En del af dessa hellenister anslöt sig till den kristna församlingen och representerade inom henne en friare riktning gentemot den judiska tempelkulten (Stefanus). Andre af dem voro fanatiske ifrare för denna kult och motståndare till kristendomen. -- Numera begagnas ordet hellenist i betydelsen lärd kännare af det forngrekiska språket och literaturen. -- Hellenism, den språk- och bildningsriktning, som representeras af hellenisterna. Hellenistiska språket. Se Grekiska språket, sp. 1521. Hellenofil (af Grek. hellen, grek, och filos, vän), grekvän. Jfr Filhellen. Hellens, Karl Niklas von (förut Hellenius), finsk botanist, f. i Hollola socken i Tavastland d. 1 Aug. 1745, blef student i Åbo 1765, filos. magister 1772 samt docent i kemi och zoologi s. å. Han reste 1774 öfver till Upsala, för att under Linné fortsätta sina studier, samt vann der 1777 medicine licentiatgrad. På Linnés rekommendation nämndes H. 1778 till medicine adjunkt och botanices demonstrator i Åbo, befordrades 1780 till e. o. professor i naturalhistorien och 1793 till ordinarie professor i ekonomi och naturalhistoria i Åbo. H. valdes 1788 till ledamot af Vetenskapsakademien, blef 1811 ledamot af finska Collegium medicum samt erhöll 1816 afske- såsom emeritus från sin professur och blef s. å. ads lad. Död i Åbo d. 16 Jan. 1820. Såsom professor