beqvämlighet och trefnad. De svenska brunnarna hafva icke kunnat åstadkomma något sådant, emedan tilloppet af brunnsgäster är för ringa, för att utgifterna för dylika dyrbara anordningar skulle kunna betäckas genom brunnsafgifterna. Vid helsobrunnarna är brunnsdrickningen i allmänhet ordnad på följande sätt. Man väljer till kuren lämplig årstid, i Sverige vanligen tiden från d. 1 Juni till d. 1 Sept., delad i 2 terminer, om sex veckor hvardera. Till brunnskuren hör nämligen daglig rörelse och vistelse i fria luften, så mycket som möjligt. Endast å några af utlandets brunnsorter, såsom i Karlsbad, Wiesbaden och Aachen, kan brunns- och badkuren företagas äfven under vintern. Brunnsgästerna samlas tidigt på morgonen, vanligast kl. 6 f. m., vid källorna och dricka det af vederbörande läkare föreskrifna antalet bägare, vanligen rymmande 200 gram. Man börjar oftast med 1 à 2 bägare och stiger till 3 eller 4, hvilket sistnämnda tal sällan numera öfverskrides. Endast undantagsvis drickas fem eller sex bägare, då förr ett oerhördt antal tömdes, ja ända till 60 på dagen. Man gör ett uppehåll af 15--20 till 30 minuter mellan hvarje bägare, under det man tager sig sakta rörelse i fria luften. Den mängd vatten, som för hvarje gång drickes, vexlar för olika individer i hög grad och beror dels på vattnets "styrka", d. v. s. halt af mineraliska beståndsdelar, dels af sjukdomens beskaffenhet och brunnsgästens konstitution för öfrigt. Jämte drickandet af passande vatten i lämplig mängd, antingen enbart eller blandadt med andra mineralvatten (t. ex. Karlsbad- Ronneby- eller Porlavatten o. s. v.) eller med varm mjölk, vassla eller vanligt vatten, iakttages en af läkaren förordnad diet. Denna är nödvändig, icke i första rummet med afseende på mineralvattnet, såsom allmänheten vanligen tror, utan med afseende på sjukdomen, för hvilken brunnsdrickningen begagnas, hvarför olika dietetiska föreskrifter kunna vara nödvändiga för olika personer, ehuruväl de dricka samma slags mineralvatten. Först en half till en hel timme efter tömmandet af sista bägaren fortäres frukost, hvilket mål, likasom öfriga måltider under dagen, bör bestå af enkel, närande, lättsmält, färsk föda, såsom ägg, alla slags färskt kött, fisk, köttsoppor, mjölk, kaffe eller thé (så vidt icke för vissa individer förbjudna), lättare vin eller vin och vatten o. s. v. Med skäl böra förbjudas alla sura och syrliga närings- och njutningsmedel, hvarjämte salt och rökt endast sparsamt må förtäras af dem, som tåla dylik föda, hvilken aldrig får vara starkt saltad eller hårdt rökt. Otjenliga äro för öfrigt i allmänhet alla råa grönsaker, rotfrukter och bär, hvarjämte starkare viner torde böra undvikas. För somliga patienter äro maltdrycker nyttiga, men för andra återigen skadliga, hvilket det tillkommer läkaren att afgöra. Hvad "brunnsdieten" i allmänhet beträffar, gäller otvifvelaktigt med full sanning i första rummet den regeln, som den berömde läkaren David Becker i Karlsbad redan för ett sekel tillbaka uttalade: "Det kommer icke så mycket an på ett ängsligt urval som derpå att man icke öfverlastar magen med mat och dryck". -- Jämte brunnsdrickningen användes ofta äfven bad i mineralkällornas vatten. Genom dylika brunnskurer hafva otaliga sjuklingar vunnit lindring i eller befrielse från sina ofta mångåriga lidanden. För att vinna ett sådant lyckligt resultat är det dock i många fall nödvändigt att flere år i rad upprepa brunnskuren samt att alltid iakttaga ett ordentligt lefnadssätt och en ändamålsenlig diet. O. T. S. Helsolära. Se Hygieni. Helsovård. Se Hygien och Helsovårdsstadga. Helsovårdsföreningen i Stockholm har till uppgift att främja helsovården dels genom att verka för införande af sådana förbättringar i sundhetsväsendet, som af erfarenheten pröfvats nödiga och tidsenliga, dels äfven genom att sprida kunskap om helsovårdens betydelse för den enskildes lif, helsa och arbetsduglighet samt samhällets deraf beroende välfärd och förkofran. Föreningen bildades d. 15 Jan. 1881. Styrelsen består af en ordförande, en vice ordförande, en sekreterare samt 8 ledamöter. Vid föreningens hittills hållna sammankomster hafva i föredrag och diskussioner behandlats flere vigtiga helsovårdsfrågor, såsom stadsgrundens torrläggning, sanitära fordringar på boningshus, afloppsledningar inom hus och tomt m. m. F. B. Hälsovårdsnämnd. Se Helsovårdsstadga. Helsovårdsstadga. Den för Sverige gällande helsovårdsstadgan utfärdades af K. M:t d. 25 Sept. 1874. Dess väsentligaste innehåll är följande. Allmän helsovård i stad besörjes närmast af en helsovårdsnämnd, sammansatt af en polismästare, en magistratsledamot, en stadsläkare samt fyra af stadsfullmäktige eller rådstuga valde ledamöter. Det åligger helsovårdsnämnden, som sammanträder minst en gång i månaden, tillse: att i staden finnes ymnig och lätt tillgång på godt vatten till dryck och matlagning samt på tjenligt vatten äfven för andra hushållsbehof och för renhållningen i staden; att vattenafloppen inom staden så ordnas, att vattnet ej blott lätt afrinner från gator och andra allmänna platser, utan ock kan utan all för stor svårighet ledas från gårdar och tomter ut till de allmänna afloppen; att, der inom staden eller i dess närmaste granskap finnes vattensamling eller vattensjuk mark, som pröfvas menlig för helsotillståndet hos närboende eller inom staden i allmänhet, denna olägenhet genom vattnets afledande och markens torrläggning eller på annat lämpligt sätt undanrödjes, samt att kommunen genom sina anordningar underlättar bortforslingen af afträdesämnen från staden, afskräden från gårdar och gator samt annan dylik orenlighet, så att någon brist i renhållningen inom staden icke må uppstå till följd af svårighet att få orenlighetsämnena aflägsnade. Om orsaker till allmän sjuklighet eller stor dödlighet inom stad eller stadsdel icke kunna undanrödjas, göres framställning hos stadens eller kommunens myndigheter eller, om derigenom rättelse ej vinnes, hos länsstyrelsen och medicinalstyrelsen, till hvilken sistnämnda myndighet årliga berättelser insändas. (Se vidare Begrafningsplats, sp. 140.)