Nämnden eger förbjuda, att osunda bostäder bjudas till uthyrning, hindra öfverbefolkning i rum, tillse att i större samlingsrum (kyrkor, skolrum, fattighus, domstolssalar, teatrar, auktions- och danslokaler, fabriker, verkstäder m. m.) sörjes för tillräcklig luftvexling, att skämda och skadliga födoämnen och dryckesvaror ej hållas till salu, att fabriker och näringar af helsovådlig art drifvas endast i aflägsnare, mindre tätt befolkade stadsdelar. Vidare innehåller stadgan bestämmelser om vilkoren för uppförande af afträden, svinhus, fähus, stall, gödselstackar m. m. samt bestämmelser om sopors förvaring, affalls och orenlighets afföring m. m. Hvad i förordningen stadgas om stad gäller i tillämpliga delar äfven för köping, hamn, fiskeläge och annat ställe med större sammanträngd befolkning, der K. M:ts Befallningshafvande efter vederbörandes hörande sådant förordnar genom beslut, som skall underställas K. M:ts pröfning. I öfriga fall eger kommunalnämnden närmaste inseendet öfver och befattningen med allmänna helsovården på landet, egande vederbörande provinsial- eller distriktsläkare, äfven om han icke är ledamot af nämnden, att vara tillstädes vid nämndens öfverläggningar och i dessa, men ej i besluten deltaga. Utbryter farsot inom kommun eller är fara derför för handen, vidtagas skyndsamma åtgärder af helsovårds- eller kommunalnämnd i enlighet med särskilda författningar angående farsoter och smittosamma sjukdomar, for hvilket ändamål, der sådant är nödigt och lämpligen kan ske, särskilda sjukhus eller sjukrum böra inrättas (se k. förordn, d. 19 Mars 1875 angående åtgärder mot införande och utbredning af smittosamma sjukdomar bland rikets innevånare). Vid farsoter skall, der så pröfvas nödigt, undervisningen inställas vid skolor samt annan ort, eller tid bestämmas för ting, uppbördsstämmor, marknader, auktioner, truppsändningar och andra större folksamlingar af dylik art. -- Högsta tillsynen öfver allmänna helsovården i riket tillkommer medicinalstyrelsen, som eger att i sådant afseende till ledning för vederbörande helsovårds- eller kommunalnämnd meddela nödiga råd och anvisningar. Särdeles omfattande sådana meddelades ock af Sundhetskollegium den 10 Nov. 1875. F. B. Helspant. Se Spant. Helspänn. Se Halfspänn. Helst, Bartholomäus van der, holländsk målare, hvars lefnadsomständigheter äro nästan alldeles obekanta, var en af alla tiders förnämste porträttframställare. Hans föräldrar vigdes i Haarlem 1607; men mellan 1611 och 1614 bodde de på någon annan ort, och under den tiden föddes sonen, ty hans namn finnes ej upptaget å något dopregister i Haarlem. Säkert är blott, att van der H. lefde större delen af sitt lif i Amsterdam, der han måste hafva haft borgarerätt, emedan han tillhörde S. Lukas' målaregille, till hvars stiftare han hörde (1654). Dessutom känner man, att han i framskriden ålder gifte sig med en ung qvinna, som tillhörde en framstående familj i Amsterdam, och att han dog i denna stad i Dec. 1670. -- Van der H. var en mästare i naturlig och naiv uppfattning, hvartill kom ett utförande, som i troget och samvetsgrant återgifvande af företeelsen lemnar intet öfrigt att önska. Med all sin enkelhet kan han derför kallas en historiemålare af hög rang, ty hans skildringar både af enskilda individer och i synnerhet af sådana scener, i hvilka flere personer äro förenade till en enkel gemensam handling eller sammanvaro, äro de yppersta spegelbilder af en tid, då den borgerliga klassen och med den det rent personliga hos menniskan började tränga igenom och varda en makt både i lifvet och i konsten. Till sådana arbeten hörer hans berömda tafla i Amsterdams museum, som framställer Borgaregardets festmåltid för sin anförare till firande af Westfaliska freden. Ett sådant är också den tafla i Louvre, som blifvit kallad "Les quatre bourgmestres", men som man sedan i katalogen benämnt Le jugement du prix de l'are (utdelning af pris åt bågskyttar) och hvilken finnes upprepad i Amsterdams museum med figurer i kroppsstorlek. Dessutom finnas af H:s hand många utmärkta porträtt i olika gallerier, i Sveriges nationalmuseum tvänne. C. R. N. Helstatsförfattning (D. Fällesforfatning) kallas stundom den i en förbundsstat (t. ex. Österrike-Ungern och danska monarkien, då i densamma ingingo Slesvig och Holstein) gällande, samfällda författningen. -- Helstatsmän. Se Eiderdanskar. Helsted, Edvard, dansk tonsättare, f. i Köpenhamn 1816, violinist i k. kapellet derstädes 1838, har utgifvit sånger samt komponerat eller arrangerat musik till flere af Bournonvilles balletter, såsom Toreadoren, Napoli, Psyche m. fl. -- H:s broder, Carl H., f. 1818, blef 1837 flöjtist i k. kapellet, studerade 1840--42 sångkonsten under Garcia samt blef efter hemkomsten en anlitad sånglärare. Han har komponerat sånger, en pianoqvartett, en idyllisk symfoni, Heibergs Liden Kirsten, för solo, kör och orkester, m. m. A. L. Helsyskon. Se Halfsyskon. Hel-ton, det större tonsteget i den diatoniska skalan, till skilnad från det mindre (halfton). Stor helton kallas intervallförhållandet 8:9. Detta tonsteg förefinnes i den normala C-skalan mellan c--d, f--g och a--h. Liten helton är förhållandet 9:10; i normalskalan d-e och g-a. I nutidens tempererade stämning försvinner emellertid all praktisk skilnad mellan stor och liten helton, och heltonen är der alltid lika stor, eller 1/6 af oktaven. A. L. Helvad, Niels (Nicolaus Helvaderus), dansk författare, föddes 1564 i Hellevad i Sönderjylland och blef prest der 1590. Två gånger, 1609 och 1611, afsattes han från sitt ämbete, på tillskyndelse af den ifrige calvinisten J. von Wowern. 1615 gjorde konung Kristian IV honom till sin "kalendariograf". H. skref mycket i mångahanda riktningar -- poesi, historia, naturalhistoria --, dels på latin, dels på tyska. Sitt största intresse hafva hans skrifter såsom vittnesbörd om hans och tidens vidskepelse. Död 1634. C. R. Hel-vakans. Se Vakans.