Oranien med en flotta af 50 skepp och 14,000 man till Englands eröfring. 1795 intogs staden af fransmännen och besattes af engelsmännen 1813. S. A. L. Hemagoga (af Grek. haima, blod, och agein, drifva), bloddrifvande medel, med., kallades förr sådana medel, hvilka ansågos ega förmåga att drifva blodet till de qvinliga könsorganen, för att sålunda påskynda eller öka månadsregleringen, eller ock att framkalla öppen "gyllenåder" (blödande hemorrhoider). O. T. S. Hemans [himens], Felicia Dorothea, f. Brown, engelsk författarinna, f. 1794, d. 1835, var en tid gift med kaptenen H., med hvilken hon hade 5 söner, men från hvilken hon sedermera skildes. Bland hennes arbeten märkas: England and Spain, or valour and patriotism (1808), Domestic affections (1812), en samling lyriska poem, The restoration of the works of art in Italy (1816), Modern Greece (1817), Tales and historic scenes in verses (1819), täflingsdikterna Wallace och Dartmoor (som 1821 belönades med pris af "Royal society of literature"), Welsh melodies (1822), Forest sanctuary (1825), de af djup religiös känsla fyllda Songs of the affectations (1830) och Hymns on the works of nature (1833). I Records of women (1828) visade hon sin talang i träffande karaktersskildring. Efter hennes död utkommo Poetical remains (1836), och nyaste upplagan af hennes Poetical works utgafs 1873. Hemarthros (af Grek. haima, blod, och arthron, led), med., blödning i en ledgång, uppstår genom ett i leden inträngande sår eller af sig sjelf vid blödaresjuka. F. B. Hematemesis (af Grek. haima, blod, och emesis, kräkning), blodkräkning (se d. o.). Hematidrosis (af Grek. haima, blod, och idros, svett), blodsvettning. Se Svett. Hematin. Se Hemoglobin. Hematit (af Grek. haima, blod). Se Blodstensmalm. Hematocele (af Grek. haima, blod, och kele, svulst), kir., blodbråck. Efter ordalydelsen skulle denna benämning kunna användas för hvarje svulst, som innehåller blod; men man betecknar dock dermed hufvudsakligen de svulster i pungen hos mannen, hvilkas innehåll är blodigt. De kunna för öfrigt hafva sin plats antingen uti bindväfven tätt under huden, eller ock inuti ett förutvarande vattenbråck. I båda fallen är ett yttre våld oftast orsaken till blödningen, men i det förra äro svulstens gränser alldeles obestämda, och dess omfång kan blifva ofantligt stort. Såsom vid hvarje annan blodutgjutning under huden färgar sig denna snart blå, så att intet tvifvel om åkommans art kan uppstå. Om svullnaden är betydlig, kan den gifva anledning till svåra smärtor och är då ej utan fara, emedan hudens starka utspänning kan medföra brand deri. Behandlingen består i hvila, kalla omslag och, om det blir alldeles nödvändigt, insnitt för blodets uttömmande. Inuti ett vattenbråck inträffa ej så alldeles sällan blödningar, äfven der mestadels till följd af yttre våld. Svulsten är härvid begränsad. Man kan sluta till, att en dylik blödning inträffat på grund af bråckets hastiga tillväxt och deraf att det förlorat sin genomskinlighet; dock äro dessa tecken osäkra, och ofta inträffar, att man vid operation af vattenbråck påträffar rester af blödningar deri, som hvarken patient eller läkare vetat om. Rsr. Hematogen (af Grek. haima, blod). Se Gulsot. Hematoidin. Se Hemoglobin. Hematokristallin. Se Hemoglobin. Hematom (af Grek. haimatoun, fylla med blod), med., en med blod fylld svulst. Det vanligaste hematomet är cephalhematomet (hufvudsvulst), en smärtlös, tämligen väl begränsad, vätskefylld svulst, som stundom iakttages hos nyfödda barn. Oftast sitter denna blodutgjutning emellan hufvudskålens ben och tillhörande benhinna. I de allra flesta fall försvinner den af sig sjelf och fordrar ingen kirurgisk behandling. R. T-dt. Hematometra (af Grok. haima, blod, och metra, lifmoder), med., uppstår då antingen hymen, moderslidan eller lifmoderns mynning är tillsluten och till följd deraf det af lifmoderns slemhinna under menstruationen afskilda blodet icke kan flyta bort. Orsaken till en dylik tillslutning kan ligga antingen i medfödda eller senare tillkomna bildningsfel i de nämnda delarna. Resultatet blir i hvartdera fallet detsamma: en stundom kolossal utvidgning och utspänning af de inre födslodelarna genom det blod, som qvarstannat. Kommer ingen läkarehjelp emellan, banar sig i många fall blodet en väg antingen igenom den hinna, som hindrar det från att rinna ut, eller också genom att spränga lifmodern eller tuberna. Behandlingen af denna åkomma består i att på lämpligt vis bereda det innestängda blodet väg utåt. R. T-dt. Hematomyeli (af Grek. haima, blod, och myelos, märg), med., blödning i ryggmärgen, är en mycket sällsynt sjukdom i jämförelse med blödning i hjernan. Den medför vanligen plötslig lamhet i nedre extremiteterna (paraplegi), men äfven, om blödningen sker högt upp i ryggmärgens halsdel, i armarna och andhemtningsmusklerna. Vid hematomyeli förlorar patienten ej medvetandet, såsom i hjernblödningen. Sjukdomen är i allmänhet mycket allvarsam och medför antingen snar död eller långvarig lamhet. F. B. Hematorrhachis (af Grek. haima, blod, och rhachis, ryggrad), med., betecknar alla blödningar inom ryggradskanalen, med undantag af den i ryggmärgen (se Hematomyeli), således blödningar såväl mellan de särskilda hinnorna som mellan dessa och ryggradskanalen. F. B. Hematoxylin (af Grek. haima, blod, och xylon, träd), kem., färgämnet (kromogenet) i blåholz, den raspade veden af Haematoxylon campechianum (se Campèche-träd), bildar färglösa, af lakrits smakande kristaller, C₁₆ H₁₄ O₆ med 1 eller 3 mol. kristallvatten. Genom inverkan af oxidationsmedel bildas brunröda kristaller af hematein, C₁₆ H₁₂ O₆, hvilkas alkaliska lösningar äro violettblå. Med kromsyra eller vanadinsyra ger hematoxylin svartblå vätskor, hvilka utgöra ingredienser i flere sorter skrifbläck. P. T. C.