samling af antika bronsstatyer nästan uteslutande hemtats från denna s. k. casa de' papiri. Detta namn härrör från ett der gjordt fynd af ett helt antikt bibliotek. Omkring 1,800 bokrullar hafva kunnat bevaras, och med otrolig möda är omkring en tredjedel dechiffrerad och utgifven i de s. k. "Volumina herculanensia". Tyvärr innehålla dessa de berömdaste papyrusskrifter, som vi ega från forntiden, blott arbeten af obetydligt värde. -- Bland de äldre utgräfda byggnaderna är endast teatern tillgänglig. Orkestrans golf ligger 24 m. under nuvarande jordytan. Utom teatern är basilikan en af de betydligaste byggnader, som blifvit utgräfda i äldre tider. Der anträffades två berömda ryttarestatyer i marmor af M. Nonius Balbus, far och son (dessa förvaras nu i det neapolitanska museet). De nyare gräfningarna, som till en del bestått i förnyadt upptagande af redan förut genomgräfda byggnader, hafva lagt i dagen bl. a. det s. k. Argos' hus, märkvärdigt genom en vid första uppgräfningen tämligen oskadad öfvervåning. (Jfr Pompeji.) R-g. Herculano de Carvalho. Se Carvalho e Araujo. Herculanum, oriktig form för Herculaneum. Hercules. Se Herakles och Herkules. Hercyniska Skogen (Lat. Hercynia silva, Hercynius saltus), en hos flere klassiska författare förekommande benämning på hela det sammanhängande skogsområdet i mellersta Tyskland, n. om Donau, från Rhen till Karpaterna. Senare författare öfverflyttade namnet till än den ena, än den andra af dess olika delar. Nyare tyska geografer och geologer hafva upptagit det och förstå med det Hercyniska bergssystemet alla berg och höjdsträckningar mellan Ibbenbühren i Westfalen och det österrikisk-mähriska låglandet vid Donau. Herdabref kallas de rundskrifvelser (cirkulär), hvilka en katolsk biskop utfärdar till presterna och församlingarna inom sitt stift. Enligt den katolska kyrkorätten betraktas nämligen biskopen såsom sitt stifts öfverherde, hvilken eger att gifva såväl dem, som äro ställda under hans andliga vård, som dem, hvilka i detta herdekall äro hans biträden, föreskrifter rörande religiösa och kyrkliga förhållanden eller rörande presternas verksamhet inom kyrkan. I den gamla kyrkan, der biskoparnas makt ännu icke var så stor som den sedermera blef, gåfvos dessa föreskrifter i samråd med stiftets presterskap på s. k. diecesan-synoder (stiftsmöten). Sedermera upphörde dessa, och nämnda lokala kyrkliga lagstiftningsmakt öfverflyttades på biskopen allena. Genom herdabrefven hafva biskoparna ofta råkat i strid med den verldsliga makten. Äfven inom de protestantiska kyrkosamfunden förekomma herdabref, ehuru naturligtvis icke i samma mening och med samma auktoritet som de katolska. Den anglikanska kyrkans biskopar och biskoparna i de skandinaviska landen utfärda herdabref till presterna inom sina stift. Herdaminne, en samling personalhistoriska uppgifter rörande presterskap, domkapitel, lärarestat o. s. v. från äldre till nyare tid på ett visst kyrkligt område (t. ex. ett stift). Några herdaminnen innehålla derjämte topografiska och statistiska uppgifter om de särskilda pastoraten samt beskrifningar öfver kyrkor och dessas märkvärdigheter. Såsom en direkt föregångare till herdaminnena kan A. O. Rhyzelius' "Episcoposcopia sviogothica" (1752) anses. Herdaminnen äro utgifna för Upsala ärkestift af J. E. Fant och A. T. Låstbom (1842--45), för Linköpings stift af J. I. Håhl (1846--47), för Skara stift af J. V. Warholm (1871--74), för Strengnäs stift af N. Aurelius (1785) och J. E. Follén (1817), för Vesterås stift af J. F. Muncktell (1843--46) och P. A. Ljungberg (1880--81), för Lunds stift af S. Cavallin (1854--58), för Göteborgs stift af S. P. och J. G. Bexell (1835) samt af S. Pettersson och A. R. Litzén (1872), hvarjämte ett nytt sådant af C. V. Skarstedt är under utgifning (sedan 1878). Kalmar stifts herdaminne är utgifvet af N. I. Löfgren och A. Ahlqvist (1836--41), Karlstads stifts af J. Hammarin (1846--49), Hernösands stifts af J. F. Biberg (1876) samt för sistnämnda stifts lappmarksförsamlingar af I. Grape (1853), Visby stifts af O. V. Lemke (1868). För Åbo stift finnes herdaminne utgifvet af C. H. Strandberg (1832--34) samt för forna Viborgs och nuvarande Borgå stift af M. Akiander (1868--69). Vexiö stift saknar ännu särskildt herdaminne (ett sådant lär f. n. vara under utarbetning); dock ingår en kortfattad personal-historia öfver detta stifts presterskap i P. Wieselgrens "Ny Smålands beskrifning" (1844--45, med bihang 1847). Till herdaminnena höra äfven A. Westéns "Svenska kongl. hofclericiets historia" (1799--1814; fortsatt af C. E. Wenström, 1850) och A. J. Sjögrens "Anteckningar om församlingarna i Kemi lappmark" (1828). -- Herdaminnenas fortsättningar utgöras af de s. k. stiftsmatriklarna (se d. o.). R. G. Herdaspel, dramatiska stycken med en enkel landtlig karakter, i hvilka de uppträdande föreställa personer tillhörande allmogen, vanligen herdar och herdinnor. Dessa skådespel voro på 1600- och 1700-talet synnerligen omtyckta af den högre societeten, hvars medlemmar med förkärlek uppträdde i dem på de stora adliga godsens och hofvens skådebanor. Trots sitt oskyldiga namn innehöllo dessa stycken ofta ganska uddiga anspelningar af personlig eller politisk art, hvarpå som exempel kan anföras det herdaspel, med hvilket O. von Dalin på Drottningholms slott 1752 firade konung Adolf Fredriks återkomst från Finland. Se Dalin, Olof von. Herdedikt. Se Idyll. Herden, en förr såsom kanonisk betraktad skrift. Se Hermas. Herder, Johann Gottfried von, tysk tänkare och skald, föddes i Mohrungen i Ostpreussen d. 25 Aug. 1744 samt var son till en skollärare och kantor i denna stad. 1760 fick han anställning såsom skrifbiträde ("famulus") hos en prest i Mohrungen och studerade 1762--64 vid Königsbergs universitet samt mottog