ova-herero" i "Zeitschrift der gesellschaft für erdkunde", 1869) och Fritsch ("Die eingebornen Südafrikas", 1872). H. A. Heresi (Lat. hæresis, af Grek. hairesis, egentl. något valdt, valdt lärosätt, skola, sekt). Se Kätteri. Herford, kretsstad i preussiska regeringsområdet Minden, prov. Westfalen, i en bördig och väl befolkad trakt vid Aas utlopp i Werre. 13,596 innev. (1880). Gymnasium, landtbruksskola, museum för westfaliska fornsaker, stort tukthus. Tillverkning af linne- och bomullsvaror, läder, mattor och cigarrer. H. leder sitt ursprung från ett gammalt benediktinkloster, som uppgifves vara grundlagdt 832. Under medeltiden tillhörde staden Hanseförbundet. 1631 erhöll det privilegier som fri riksstad, men införlifvades 1647 med Brandenburg. S. A. L. Herger (Fornn. Hergeirr, latiniseradt Herigarius), en höfding i staden Birka och konung Björns rådgifvare, säges hafvra redan vid Ansgars första besök i Sverige (829) antagit kristna läran och sedan hållit sig stadigt fast vid densamma. Han uppbyggde på sin fädernegård en kristen kyrka, den första i Sverige. Traditionen berättar, att H. genom sina böner till de kristnes gud afvärjt några vikingars tillämnade anfall på Birka, och äfven andra legendariska sägner om honom hafva blifvit till efterverlden bevarade. Th. W. 1. Herholdt, Johan Daniel, dansk läkare, f. i Aabenraa d. 10 Juli 1764, aflade 1785 medicinsk examen vid Theatrum anatomico-chirurgicum och 1789 vid kirurgiska akademien samt blef 1790 reservkirurg vid densamma. 1794 utnämndes han till divisionskirurg vid flottan, blef 1802 medicine doktor, 1805 e. o. professor vid Köpenhamns universitet, 1806 stabsläkare vid flottan, 1808 medlem af sundhetskollegium, 1818 ordinarie professor i medicin och var derjämte 1819--1825 öfverläkare vid Frederikshospitalet. Död d. 18 Febr. 1836. -- Stora förtjenster inlade H. om Köpenhamns universitet genom att der införa och främja fysiologiens studium. Deremot fyllde han icke rigtigt väl sin plats som hospitalsläkare. H. utgaf en mängd arbeten, af hvilka de flesta öfversatts till flere språk. 2. Herholdt, Johan Daniel, dansk arkitekt, den föregåendes brorson, född i Köpenhamn d. 13 Mars 1818, utbildade sig dels i det praktiska byggnadsyrket, dels vid konstakademien och erhöll 1849 dennas mindre guldmedalj. Han studerade 1852--54, med understöd af akademien, i utlandet, förnämligast i Tyskland, Frankrike och Italien. Bland H:s arbeten, som alla utmärka sig genom en fin konstnärlig uppfattning, må nämnas Universitetsbiblioteket, Studentföreningen och Nationalbanken. Derjämte har han utfört ett stort antal restaureringar och nybyggnader i landsorten och i Sverige. Ph. W. Héricourt [erikour], stad i franska depart. Haute-Saône. Omkr. 3,700 innev. Fabriker för linne- och bomullsvaror samt limkokerier. Vid H. segrade schweizarna 1474 öfver den burgundiska hären. I Jan. 1871 föreföllo vid H. förbittrade strider mellan fransmän och tyskar. S. A. L. Hering, Karl Gottlieb, tysk musiker, f. 1765, d. 1853 såsom öfverlärare och musiklärare vid stadsskolan i Zittau, var en bland de förste, som behandlade musikundervisningen pedagogiskt. Han nedlade sin erfarenhet i en mängd läroböcker: Neue praktische klavierschule für kinder (1805), Neue sehr erleichterte generalbass-schule für junge musiker (1805), Neue praktische singschule für kinder (1807--09), Kunst das pedal fertig zu spielen (1816), Gesanglehre für volksschulen (1820) m. fl. A. L. Hering, Eduard von, tysk veterinär, f. 1799, d. 1881, först lärare, sedan (till 1869) direktor vid veterinärskolan i Stuttgart, inlade stora förtjenster om veterinärvetenskapens och fysiologiens utveckling. Vigtigast äro hans undersökningar om blodomloppets hastighet, om hjertats tryckkraft och om skabb hos djur. Bland hans skrifter må nämnas Thierärtzliche arzneimittel (1846; 3:dje uppl. 1870), Specielle pathologie und therapie (1842; 3:dje uppl. 1858) och Thierärtzliche operationslehre (2:dra uppl. 1866). Derjämte utgaf han Repertorium der thierheilkunde (1839--76). R. T-dt. Heringsdorf, by på ön Usedom, preussiska prov. Pommern, 8 km. n. v. från Swinemünde. Omkr. 200 innev. Mycket besökt hafsbad. Herisau. Se Appenzell. Héristal [eristall] l. Herstal, köping i belgiska prov. Liége, vid Meuse (Maas), 5 km. n. ö. om Liége. Omkr. 12,000 innev. Jernindustri och stenkolsbrytning. H. har sannolikt sitt namn deraf att det varit ett frankiskt "heerstelle", eller ståndläger. Ofvanför köpingen synas några lemningar af den frankiske rikshofmästaren Pipins af H. stamslott. Såsom karolingernas familjegods var H. sedermera ofta Karl den stores (Pipins sonsons sons) vistelseort. Detta H. kallas det "frankiska H." till skilnad från det "sachsiska H.", ett gammalt slott, som låg vid den nuv. byn Herstelle i westfaliska regeringsområdet Minden. Herjan. Se Härjan. Herjedalen (Herjeådalen), Sveriges folkfattigaste landskap, är -- om till egentliga H. räknas det förr till Helsingland hörande Ytterhogdal -- beläget mellan 61° 34' och 62° 58' n. br. samt 5° 59' och 2° 37' v. lgd från Stockholms observatorium (18° 3' 30" ö. lgd fr. Greenw.). Det gränsar i n. och n. ö. till Jämtland och Medelpad, i ö. till Helsingland, i s. och s. v. till Dalarna samt i v. till Norge. Största längden, i n. v.--s. ö., är 190 km., största bredden, i s. v.--n. ö., 115 km. Hela arealen utgör 13,650,8 qvkm., hvaraf 407,5 qvkm. äro vatten. Landskapet är ett hög- och bergland, omgifvet på nästan alla sidor af höga fjäll, såsom i s. v. af Sonfjället, i v. af Ånfjället, hvilka stiga något högre än 1,100 m. öfver hafvet (enligt äldre mätningar, hvaremot nyare tyckas gifva en ännu större höjd), samt i n. af Helagsfjället (omkr. 1,500 m.); mot n. v. resa sig Ovike- och Klöfsjöfjällen. H. är rikt på vattendrag. Det största är Ljusnan, som upprinner helt nära norska gränsen vid en höjd af omkring 860 m. öfver hafvet och genomlöper landskapet med en längd af vid pass 215