står jämte honom sjelf och den store tyske matematikern Weierstrass i spetsen för den kraftiga, på verkliga upptäckter fruktbara matematiska rörelse, hvilken utmärker nutiden. -- H:s undervisning är i ovanlig grad egnad att utbilda vetenskapsmän. Hans föredrag är skisseradt, men entusiastiskt och i hög grad idérikt samt dessutom, i olikhet mot bruket i Frankrike, uppfyldt af literära hänvisningar. M. L. Hermocrates (Grek. Hermokrates), Grek. hist., var en syrakusan af hög börd, framstående fosterlandsvän och utmärkt i såväl politiska som krigiska värf. Redan från år 424 f. Kr. sträfvade han för att bilägga stridigheterna mellan städerna på Sicilien och förena dem till motstånd mot Athens hersklystna planer. Då athenarna år 415, på uppmaning af innevånarna i Segesta, afsände den stora expeditionen till Sicilien och tillfogade de illa anförde och rustade syrakusanerna kännbara förluster, valdes H. till fältherre och ledde, i förbund med Sparta och Korint, kriget mot Athen, till dess han (410) landsförvisades af folkpartiet. Äfven såsom landsflyktig gagnade han sitt fosterland genom att samla trupper till värn mot kartagernas angrepp; men då han, förlitande sig på sin derigenom återvunna popularitet, vågade sig in i staden med fåtaligt följe, blef han ihjelslagen (408 f. Kr.). Hans dotter var förmäld med Dionysius d. ä. A. M. A. Hermoðr. Se Härmod. Hermogenes (Grek. Hermogenes), berömd vältalare och vältalighetslärare (retor) från Tarsos i Cilicien, omkr. 160 e. Kr., uppträdde vid blott 15 års ålder med stor framgång i Rom, bl. a. inför kejsar Marcus Aurelius. Men redan vid 25 år var hans själskraft helt och hållet förslappad. Dock skall han hafva uppnått hög ålder. Han efterlemnade fem arbeten af retoriskt innehåll, hvilka länge åtnjöto stort anseende och finnas upptagna i de af Walz (1832) och Spengel (1853) utgifna samlingarna af "Rhetores graeci". A. M. A. Hermokopidprocessen (af Grek. Hermes, guden H., och koptein, hugga), Grek. hist. Kort före afsändandet af den stora expeditionen till Sicilien (415 f. Kr.) befunnos en morgon i Athen de många på stadens offentliga platser uppställda hermesstoderna (se Hermes) kullslagna eller stympade. Misstanken för detta illdåd föll på den till befälhafvare för expeditionen utvalde Alcibiades (se d. o.) och hans vänner. Knappt hade flottan afseglat, förr än hans motståndare med anledning deraf väckte en politisk rättegång, den s. k. hermokopidprocessen, hvilken, fullföljd med stor förbittring, närmast medförde Alcibiades' afsättning från befälet och blef ryktbar genom de olyckor den bragte öfver Athen. A. M. A. Hermon är i Gamla testamentet namnet på en omkr. 30 km. lång bergsträcka i Syrien, en sydlig utlöpare af Antilibanon. Till sin hufvudmassa består berget af kalksten. Vid dess vestra fot finnas rika asfaltlager, och i s. v. äro stora sträckor öfversållade med basaltblock. För sina om vintern och våren snöhöljda toppar kallas berget af araberna Djebel esch sjech, d. v. s. "den silfverhårige gubbens berg", och Djebel et telj, "snöiga berget". Dess högsta topp, 2,860 m., ligger nästan rakt ö. om Hasbeja. Utsigten derifrån är af storartad skönhet och sträcker sig öfver hela norra Palestina. Flere tempelruiner finnas på berget. H. är sannolikt det "höga berg" nära Caesarea Philippi, der Kristi förklaring egde rum (Mark. 8: 27; 9: 2). Hermosillo [ermåsiljå] l. Petic, stad i mejicanska staten Sonora, med omkr. 15,000 innev., är oregelbundet byggd, men vackert belägen vid Dolores' utlopp i Sonorafloden. Den kringliggande nejden hör till de bördigaste i riket och har i H. sin medelpunkt för handeln med landtmannaprodukter, hvilka mest gå till hamnstaden Guaymas. Förträffligt vin odlas. Tillverkning af drufbränvin och vackra läderarbeten. S. A. L. Hermundurer (Lat. Hermunduri), ett germanskt folk, tillhörande den sveviska stammen och möjligen afkomlingar af de af Tacitus omtalade hermionerna. Ursprungligen bodde de nordvest om Böhmen, mellan Elbe, som skilde dem från semnonerna, och Werra, der deras land gränsade till chatternas. Men efter markomannernas invandring i Böhmen (kort före vår tidräknings början) synas de äfven hafva utbredt sig vester om sist nämnda land, i söder ända till Donau. I förra hälften af första årh. e. Kr. omtalas en hermundurisk konung Vibilius. Denne besegrade år 19 goten Katwalda, hvilken störtat Marbod och upphäft sig till herskare öfver markomannerna. Samme Vibilius förjagade äfven, år 50, Vannius, som romarna insatt till konung öfver de mellan floderna Marus (Maros) och Cusus (Waag?) bosatte sveverna. År 58 stridde hermundurerna med chatterna om besittningen af saltkällorna vid den frankiska Saale. På Tacitus' tid (slutet af 1:sta årh. e. Kr.) stodo hermundurerna i mycket vänskapligt förhållande till romarna, men på M. Aurelius' tid (slutet af 2:dra årh.) deltogo de i markomannkrigen mot romarna. Enligt en föga tillförlitlig uppgift hos Jornandes skola hermundurer på Konstantin d. stores tid (4:de årh.) hafva varit bosatta ofvanför vandalerna, som då bodde i Siebenbürgen. Den senare delen af namnet hermun-durer anser man hafva fortlefvat i namnet Thüringen. S. F. H. Hermupolis (Syra), stad på östra kusten af den grekiska ön Syra. 21,245 innev. (1879). Staden är säte för cykladernas nomark, för en grekisk ärkebiskop och en rom.-katolsk biskop samt för en domstol af första instans. H. är Greklands förnämsta handelsstad samt drifver det största skeppsbyggeriet i Levanten. Den stora halfkretsformiga och säkra hamnen anlöpes af alla ångfartyg, som underhålla trafiken mellan Europa och Levantens hamnar. -- H. anlades under det grekiska frihetskriget, då flyktingar från Chios, Psara och Aivaly slogo sig ned der. Hernals. 1. Nordvestlig förstad ("vorort") till Wien, vid Alserbach. 60,307 innev. (1880). -- 2. Ett af de fem områden ("bezirke"), i hvilka Wiens förstäder äro delade. Areal 355 qvkm. 193,645 innev. (1880).