Hernando, Rafael José Maria, spansk tonsättare, f. 1822, studerade i Madrid och Paris (1843), hvarest han fick uppfördt ett Stabat mater, samt gjorde sig, efter återkomsten till Madrid 1849, snart bekant genom sina "zarzuelas" (operetter), en kompositionsart, som han företrädesvis utbildade. Hans El duende upplefde 120 föreställningar på ett år, och andra af hans zarzuelas hade liknande framgång. Han har äfven komponerat hymner, kantater, votivmässa (1867) m. m. H. blef direktör för Variététeatern i Madrid, sekreterare i konservatoriet (1852) och professor i harmoni samt utvecklade en mångsidig verksamhet. Han hör till Spaniens f. n. mest betydande musiker. A. L. Hernestads kanal l. grift, i Skåne, förmedlar samfärdseln mellan Åhus och Kristianstad på Helgeån. Kanalen, som kringgår den grunda Yngsjön, har en längd af 2,7 km., ett djup af 0,6 m. och en bottenbredd af 9,5 m., fullbordades 1857 och saknar slussar. Den trafikeras endast af lastpråmar och båtar (år 1880 tillsammans 1,089 st). A. G. Hernevi, socken i Upland, fördelad mellan Vestmanlands län, Torstuna härad, och Upsala län, Lagunda härad. Arealen 1,434 har, hvaraf 1,253 har i Torstuna härad och 181 har i Lagunda härad. 442 innev. (1880). Annex till Fröshult, Upsala stift, Fjerdhundra södra kontrakt. Hernia, med. Se Bråck. Herniker (antagligen af herna, klippa), ett fornitaliskt folk, hvilket bodde n. ö. om floden Trerus med hufvudstaden Anagnia samt städerna Frusino, Ferentinum och Alatrium. De synas redan under den siste romerske konungen hafva slutit förbund med Rom. Sedermera förnyades detta förbund 486 f. Kr., då de ansattes af aequerna. År 306 f. Kr., när samnitkriget pågick, afföll en del af hernikerna, men kufvades af romarna, hvarefter sjelfständigheten förlorades. R. Tdh. Herniotomi (af Grek. hernia, bråck, och temnein, skära), kir., operation för inklämdt bråck. Se Bråck. Hernqvist, Peter, veterinär, född d. 8 Maj 1726 i Skrelunda by, Skara landsförsamling, Skaraborgs län. Han blef student i Upsala 1750, filos. magister i Greifswald, studerade sedan i Upsala väsentligen naturalhistoria och kom snart i stor gunst hos Linné, hvilken 1763 föreslog honom att antingen blifva professor i botanik i Petersburg eller studera veterinärvetenskap i Lyon under Bourgelat och sedan inrätta en skola i detta ämne i Sverige. H. antog det senare anbudet, reste jämte ett par kamrater på statens bekostnad till Lyon och qvarstannade der, äfven sedan ständerna 1766 indragit understödet, samt fortsatte sedan sina medicinska studier i Paris. Hemkallad till Sverige 1769, uppgjorde han förslag till en veterinärskola; men då dennas anläggning af brist på medel måste uppskjutas, utnämndes H. till lektor i matematik i Skara och erhöll en pension af 1,000 d. k:mt, mot vilkor att han hvart tredje år skulle utsända tvänne fullärda veterinärer. H. åtog sig att lemna undervisning åt så många, som församlingarna ville underhålla, höll dessutom föreläsningar i veterinärvetenskap för gymnasisterna samt anlade en botanisk trädgård. Sedan han lyckats få ett prebendepastorat utbytt mot ett gymnasiihemman, Brogården, och 1776 för inköp af medikament m. m. erhållit ett anslag af 480 d. s:mt samt blifvit understödd af enskilda gifvare, fick han på nämnda gård i stånd den läroanstalt, från hvilken veterinärvetenskapen sedan utgått i landet. Sedan byggnaden, med der förvarade samlingar, 1802 nedbrunnit, lät H. af egna medel uppbygga en annan, större och beqvämare, samt skänkte den och senare genom testamente hela sin fasta och lösa egendom till inrättningen. 1778 hade han erhållit professors titel. Död i Skara d. 18 Dec. 1808. Tryckta skrifter: Utförlig afhandling öfver rotsen hos hästar (1773), Nödig underrättelse om åderlåtning på hästar (s. å.), Underrättelser etc. rörande boskapsmedicin (s. å.; 3:dje uppl. 1788), Beskrifning om fårkoppor (1774), Anatomia hippiatrica, eller hästanatomien (1778) m. fl. I manuskript hade han dessutom utarbetat handböcker i nästan alla grenar af sin vetenskap, hvilka förvaras i Skara veterinärinrättnings bibliotek. Hernön, ö vid Ångermanlands kust, söder om Ångermanelfvens utlopp, omfattar allra största delen af Hernösands stad och Hernö f. d. socken, som förut bildat med staden en kyrkoförsamling, men numera, sedan år 1873, äfven i judicielt, administrativt och kommunalt hänseende är förlagd till Hernösands stad och med staden införlifvad. Arealen är 4,000 har. Hernösand, stapelstad i Ångermanland, Vesternorrlands län, är beläget å Hernön, närmaste fastland och en liten mellanliggande holme, på ett afstånd af omkr. 3 km. från Ångermanelfvens utlopp. Hela det under stadens jurisdiktion lydande området, hvartill hörer Hernön, är fullt 4,000 har, af hvilka omkr. 900 har utgöra stadens egentliga område och blott vid pass 30 har stadsplanen. Vid 1880 års slut var fastighetsvärdet af hus och tomter 5,138,700 kr. och af jorden 606,000 kr. Mycket arbete och mycken kostnad återstå för staden, för att stadsplanen skall blifva väl reglerad och väl bebyggd. Bland offentliga byggnader märkas domkyrkan (invigd 1846), landshöfdingeresidenset, biskopsgården, allmänna läroverkets hus, landtstatshuset och rådhuset. Invid kyrkan ligger stadsträdgården, en vacker anläggning, och nära derintili ligger den väl och prydligt ordnade kyrkogården. Omgifningarna deromkring, likasom kring staden i öfrigt, äro synnerligen vackra. Den lilla holmen, som ligger mellan Hernön och fastlandet, är förenad med den förra genom en svängbro öfver kanalen, Hernösands kanal (se d. o.), och med det senare genom en fast bro. Folkmängden utgjorde 1880 5,370 innev. Staden har regulier och liflig ångbåtsförbindelse med såväl kuststäderna som platser vid Ångermanelfven. Af stadens handelsfartyg öfver 10 tons användes 1880 till inrikes sjöfart 12 segelfartyg, om 482 tons, och 13 ångfartyg, om 1,428 tons och