kyrkan, men tillika i allmänhet ett förläggande af de kristna religionsurkundernas uppkomst till äldre tidpunkter, än Baur hade antagit. I vårt nuvarande "evangelium enligt Matteus" såg han en senare, dock redan i 1:sta årh., från en mildrad judekristendoms ståndpunkt gjord bearbetning och utvidgning af en äldre, på hebreiska skrifven urkund (Hebreer-evangeliet). "Evangeliet enligt Markus" betecknar han såsom likaledes tillhörande en mildrad judekristen ståndpunkt och grundadt på Petrus' muntliga föredrag samt skrifvet i Rom på 80-talet. "Evangeliet enligt Lukas" och Apostlagerningarna betecknar han såsom uttryck för en mildrad paulinism ("unionspaulinismen") och förlägger deras uppkomst till Mindre Asien, i slutet af 1:sta årh. Till samma tid hänför han den judekristna skriften Jakobs epistel. Endast i den i tiden näst före Jerusalems fall skrifna Uppenbarelseboken ser han ett uttryck för den rent judekristna riktningen med en essenisk anstrykning, likasom å andra sidan den rena paulinismen blott representeras af Paulus' äkta bref. Till dessa räknar H. utom de fyra första (af Baur såsom äkta erkända) äfven den första episteln till tessalonikerna. Till den efterapostoliska tidsåldern räknar han af Nya testamentets skrifter blott Petrus' 1:sta och 2:dra bref, 2:dra tessalonikerbrefvet, de redan mot gnosticismen polemiserande Kolosser- och Efeserbrefven, de paulinska herdabrefven, Judas' epistel samt slutligen de johanneiska brefven och Johannesevangeliet. Det sistnämndas ståndpunkt betecknar han såsom en mildrad gnosticism, och tiden för dess uppkomst bestämmer han till 130--140. Sina åsigter om den urkristliga literaturen har H. sammanfattat i Historisch-kritische einleitung in das Neue testament (1875). 1858 började han utgifva "Zeitschrift für wissenschaftliche theologie". Hilker, Georg Christian, dansk dekorationsmålare, född i Köpenhamn 1807, utbildade sig vid konstakademien derstädes och behandlade dekorationsmåleriet med så mycken smak och skicklighet, att han 1838 erhöll resestipendium för att studera i utlandet och några år derefter blef lärare vid akademien samt 1867 medlem af densamma. Bland hans förnämsta arbeten må nämnas målningarna i Universitetets försal (1844--53), dess högtidssal (1862--65), landbohöjskolen vid Köpenhamn och Sorö akademi. Från 1853 var han tillika k. vapenmålare. Död 1875. Ph. W. Hill, Karl Johan Danielsson, universitetslärare, matematiker, född i Målilla socken, Kalmar län, d. 12 Jan. 1793, blef student i Lund 1812 och filos. doktor med andra hedersrummet 1817, sysselsatte sig sedan någon tid med medicinska studier samt var 1818 vice bataljonsläkare vid Skånska husarregementet. Snart egnade han sig dock uteslutande åt de matematiska vetenskaperna, blef docent i fysik i Lund 1819 och astronomie observator 1821 samt förestod 1821--22 och 1826--27 professuren i fysik. Han utnämndes 1827 till professor i fysik vid Teknologiska institutet i Stockholm och 1830 till professor i matematik i Lund. 1870 erhöll han afsked från professuren såsom emeritus. Död i Lund d. 25 Aug. 1875. H. blef 1822 ledamot af Fysiografiska sällskapet i Lund, 1848 af Vetenskapsakademien och 1850 af Vet. societ. i Upsala. -- H. uppträdde under sina yngre år såsom författare äfven inom fysiken och astronomien, men lemnade snart dessa vetenskaper för att nästan uteslutande egna sig åt den rena matematiken, inom hvilken vetenskapsgren han visade en för svenska förhållanden mindre vanlig produktivitet. Om hans författareverksamhet icke för vetenskapen blifvit af det gagn, som man i betraktande af skrifternas omfång kunnat vänta, så har detta mindre berott på bristande skarpsinne vid de matematiska undersökningarna än på en viss originalitet i framställnings- och beteckningssättet, en originalitet, som gör, att många af hans skrifter fordra ett alldeles särskildt studium för att kunna ens nödtorftigt begripas. I synnerhet gäller detta om det arbete, som H. väl sjelf ansåg såsom sitt vetenskapliga testamente till efterverlden, den digra qvartvolymen Matheseos fundamenta nova analytica (1860--69), och tvifvelaktigt torde vara huruvida någon enda matematiker ansett eller kommer att anse det löna mödan att till fullo söka sätta sig in i detta arbete. -- Af H:s skrifter är en stor del utgifven såsom akademiska disputationer, en mängd införd i in- och utländska tidskrifter eller lärda sällskaps handlingar samt ett mindre antal särskildt utgifvet. Här må ytterligare nämnas blott: Försök till en theoretisk och practisk lära om Apollonii parabel (1832), Allmän proportionslära (1834), Om arithmetisk qvadratur (Vet. Akad:s Handl, 1854) och Sur une forme générale de développement (Lunds Univ. Årsskr. 1868--69). G. E. Hill, Sir Rowland, engelsk skolman och reformator af postväsendet, född d. 3 Dec. 1795 i Kidderminster (Worcester), började vid tolf års ålder undervisa i sin faders, T. W. Hills, skola vid Hilltop, nära Birmingham, och fick sedan ledningen af skolan. 1819 flyttade han denna till Hazelwood, likaledes i närheten af Birmingham, och skötte henne till 1833. Hufvuddragen i det skolsystem, som han der tillämpade, utvecklade han i en brochure, Plans for the government and education of boys in large numbers (1822; 2:dra uppl. 1827). De voro att gossarna skulle erhålla så mycken sjelfstyrelse och idka så mycket studier på egen hand som möjligt. Tack vare H:s kraftfulla personlighet hade ock metoden ett mycket godt resultat, och systemet vann efterföljd i andra, land, bl. a. i Sverige (se Hillska skolan å Barnängen). 1835 började H. uppträda med reformplaner rörande postväsendet. Han hade nämligen kommit till den åsigten att mottagandet och utdelandet af brefven medförde de största utgifterna i brefposten, men att den längre eller kortare väg ett bref fortskaffades var af föga inflytande på kostnaden. På grund deraf föreslog han 1837 i en liten skrift, att hvarje bref, hvars vigt ej öfversteg ett halft uns (14 gram) skulle i Storbritannien oafsedt väglängden draga ett porto af 1 penny (1,5 öre), hvarjämte han i förbigående föreslog användandet