- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1237-1238

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hilker ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blef en verkligt populär konstnär, och hans alstring kunde knappt hålla jämna steg med den efterfrågan hans små, behagliga genrestycken rönte. -- Målareakademien kallade honom 1794 till professor i teckning, och i denna egenskap bildade H. många elever. 1805 erhöll han befattning som akademiens "rektor" och kallades 1810, efter Masréliez, till hennes direktör. Han var emellertid då för gammal att kunna uträtta något väsentligt för läroverket. Ännu in i sena ålderdomen fortfor han likväl att flitigt, fastän naturligtvis ej med samma kraft som förr, utöfva sin konst. Han afled i Stockholm d. 13 Aug. 1816. H. försökte sig i nästan alla slag af måleri, ehuru hans egentliga styrka låg i genren eller, som det då hette, "konversationsstycket". Som genremålare utgick H. omedelbart från Boucher, om hvilken hans tidigaste stycken mycket erinra. Sveriges nationalmuseum eger i Morgontoaletten ett prof från denna tid, början af 1760-talet. Emellertid fortfor ej detta inflytande länge, utan mildrades, synes det, genom en närmare bekantskap med den enkle och allvarlige Chardin. Småningom utpräglade H. sin sjelfständiga stil, som från midten af 1780-talet framträdde i en liflig skildring af hvardagslifvet, en lätt, men precis teckning, enkel, naturlig gruppering, en ljus, men likväl harmonisk och behaglig färg samt stor trohet i alla bisaker. Hans ämnen stå i öfverensstämmelse dermed: än är det en piga, som synar ägg eller idkar någon annan huslig sysselsättning; än en mor, som undervisar sina barn; än en elegant dam, som skrifver bref i sin boudoir; än ett samtal i ett förmak, en tebjudning eller något dylikt. Dervid behöllo nästan alltid hans taflor små mått; blott mycket undantagsvis vidga sig dukarna och blifva figurerna större. Mot slutet af sin konstnärsbana sysslade H. ofta med eldskenseffekter: hammarsmedjor, husliga interiörer vid ljus o. dyl. lemnade i rask följd hans staffli. Dessa hans arbeten lida dock i allmänhet af tyngd i färgen. Naturligtvis mattades hans oafbrutna alstring med åren, så att arbetena från 1800-talet ej kunna, i afseende på jämnhet och konstnärligt värde, mäta sig med hans föregående. De äro likväl kanske de mest spridda och hafva derför gifvit anledning till uttalanden om H:s konst, hvilka icke äro rättvisa. Under Gustaf III:s tid användes H. ofta att måla "karuseller", högtidligheter o. dyl. Dessa arbeten behandlade han tämligen flyktigt: de äro endast att betrakta som illustrationer till dagens historia, men som sådana ganska njutbara genom öfverskådlig gruppering och skickligt val af moment. På Rosersberg förvaras några dylika stycken, och flere karuseller finnas å Drottningholm. H. utförde äfven åtskilliga ganska lyckade porträtt. Mest bekant bland dem torde vara det af Bellman (nu i Nationalmuseum). Hans små historiska bilder och några religiösa taflor härröra från det sista skedet af hans lif och äro, som naturligt, ganska svaga, enär H. alldeles saknade den stora stil, som för dylika verk är oundgänglig. Äfven inom landskapet lemnade han ej förkastliga arbeten. Han tillhörde inom detsamma den äldre riktning, som representeras af Korn, hvilken, enligt en uppgift, skulle någon tid hafva varit hans lärare. Slutligen må, såsom en antydan om det folkliga drag, som genomgår hela H:s konstnärsskap, nämnas, att han var den förste i Sverige, som till pittoresk behandling upptog våra folkdrägter och i en följd genreartade kostymbilder gaf dem burskap i den svenska konsten. -- H:s arbeten äro, till följd af konstnärens stora alsterrikedom, mycket spridda öfver hela Sverige. Af hans teckningar äro åtskilliga, som illustrera poetiska bref från Bellmans sista tid (delvis facsimilerade i Carléns upplaga af skaldens skrifter), de mest bekanta. Flere af H:s taflor äro graverade af Joh. Fr. och Fr. E. Martin. Hans sjelfporträtt af 1785 förvaras å Gripsholm. -rn. 2. Hilleström, Karl Peter, landskapsmålare, den föregåendes son, föddes i Stockholm 1760 och blef elev vid Målareakademien, der han vann åtskilliga belöningar. Han valde landskapsmålning till sitt fack och bildade sig till en början noga efter Korn. Med mycken flit strödde han likt denne kring sig en mängd små bilder, lifliga, om än ofta maniererade i komposition och färggifning. Han blef 1795 agré af Målareakademien och vid samma tid lärare i teckning vid k. krigsakademien på Karlberg. Vid denna befattning kunde H. dock ej bibehållas, emedan en olycklig böjelse för ett utsväfvande lif alltmer tog öfverhand hos honom. Under sina sista år skall han, enligt en samtidas intyg, varit mycket förfallen, och hans konst rönte naturligtvis inflytande deraf. Utom landskap i olja, i hvilka han tog intryck af Belanger och senare af Fahlcrantz, utförde han många målningar i gouache, hvilka numera äro tämligen sällsynta, flyktigt och något rått utförda som de voro. H. afled i Stockholm 1812. I sina bästa arbeten, som oftast äro utförda på trä, utvecklade han en ganska aktningsvärd talang. Väl delar han med hela sin samtid förkärleken för en arrangerad, egendomligt utstyrd natur, med bjärta ljuseffekter och långa synvidder, men inom denna genre lägger han i dagen både rik sammansättningsgåfva och en dugtig färg. H. är ej representerad i någon statens samling, men hos enskilda egare äro hans ofta signerade taflor ej alldeles sällsynta. -rn. Hillevioner (Lat. hilleviones) kallades, enligt Plinius den äldre, innevånarna på en del af den stora ön "Scandinavia" (den skandinaviska halfön), som de, enligt samme författare, skola hafva bebott i 500 härad och kallat "en annan verld" (Lat. alter orbis terrarum). Namnet är sannolikt att härleda antingen af Fornn. hella (bergshäll) eller af Sv. hall, pl. hallar (Eng. hill), hvaraf Halland har sitt namn. S. F. H. Hills galvaniska stapel, fys., består af zink och koppar, skilda genom ett oledande ämne. Zinken omgifves med koncentrerad lösning af zinkvitriol eller koksalt, kopparn med kopparvitriollösning. Denna stapel uppgifves hafva samma styrka som Groves, men vara konstantare än denna. L. A. F. Hillska skolan å Barnängen, en i Stockholm 1830 upprättad läroanstalt för gossar, ända från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 10 02:10:39 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0623.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free