tidigaste skolåldern, tills de voro mogna att afgå till universitetet. Bland stiftarna voro D. F. Frölich, J. J. Hedrén, J. G. Richert, V. F. Tersmeden och F. J. Wrede. Anstalten grundades af ett aktiebolag, hvars angelägenheter i första hand ombesörjdes af en direktion af 12 personer. Skolan hade sitt namn efter Rowland Hill (se d. o.) och var inrättad efter mönstret af dennes skola vid Hazelwood i England. Den hillska uppfostringsmetoden gick ut på att skolan skulle vara en bild af samhället i dess renhet. Ändamålet var att dana redliga, kloka, kunniga och verksamma medborgare, och de medel, som användes för detta ändamål, bestodo i det sociala lifvets driffjädrar. Inom skolan rådde derför en långt utsträckt sjelfstyrelse. Disciplinen handhades af gossarna sjelfve, och för detta ändamål utsågs bland dem ett stort antal tjenstemän: custos depositorum, 2 öfverprefekter, hvardera med 2 eller flere ordningsmän under sig, sof- och klassprefekter, realprefekt, materialförvaltare och signalgifvare. Ämbetena tillsattes antingen af direktionen eller af gossarna genom val, eller gingo de i tur. Studierna bedrefvos också på ett sätt, som var afsedt att främja lärjungens sjelfverksamhet. I hvarje ämne voro vissa kurser bestämda, och läraren lemnade ej någon direkt undervisning, utan inskränkte sig till att endast leda lärjungen, så att han på egen hand kunde vinna de upplysningar han sökte. Efter det denne inhemtat en kurs i ett ämne, anmälde han sig till särskild examen för läraren deri och fick, om han tillfredsställande kunde göra reda för sig, öfvergå till följande kurs. -- Skolan var ett fullkomligt internat. Lärjungarna bodde vid Barnängen, liksom äfven de fleste lärarna, jämte en läkare. Dessa åto vid samma bord som eleverna samt deltogo med dem om aftnarna i ett sällskapslif, hvari äfven inrättningens husmoder och tillfälliga besökande togo del. För öfrigt gjorde sig en viss militärisk ordning gällande, i det samlingar och marscher till måltider och lekar skedde efter trumma. På den fysiska utbildningen lades äfven stor vigt, i det anstalten ej blott, såsom redan är nämndt, hade en särskild läkare, utan äfven gymnastik der infördes vida tidigare än vid statens läroverk, hvarjämte gossarnas lekar öfvervakades af vakthafvande läraren. I hvarje logement hade äfven en lärare sin plats. -- Till den första uppsättningen af lärare hörde J. Reuter, såsom intendent, J. A. Afzelius, J. L. Asping, J. I. Elfving, J. J. Guinchard, Edv. Lewin, en engelsman, som fått sin uppfostran vid Hazelwood, och N. Lindgren; läkare var C. U. Sondén och gymnastiklärare A. v. Vegesack. Bland senare lärare märkas E. G. Björling, J. Kr. Julin-Fabricius, J. F. Loenbom, A. May, N. G. Wennerström m. fl. -- Liksom den hillska metoden vid Hazelwood under Hills egen ledning bar goda frukter, så visade den äfven sådana på Barnängen under Björlings kraftfulla rektorat (1831--40). Sedan Björling frånträdt rektorsplatsen, uppkommo vid inrättningen oordningar, som störde allmänhetens förtroende och kommo lärjungeantalet att nedgå, till dess skolan (1846) alldeles måste upphöra. Bland de lärjungar. som utgått från detta läroverk, må nämnas presidenterna K. J. Berg (den förste, som derifrån dimitterades till universitetet) och C. F. Waern, justitierådet E. H. Carleson, frih. C. J. A. Skogman och professoren H. Schultz. En senare skola på Barnängen under J. Reuters ledning hade med den hillska intet direkt sammanhang. A. F. Hilmend (Helmend), Afganistans största flod, upprinner på södra sidan af Hindukusch och faller, efter ett lopp hufvudsakligen i s. v., v. och n. v., ut i norra änden af sjön Hamun, vid Afganistans sydvestra gräns. Längden uppskattas till omkr. 850 km. Floden är delvis farbar med ångfartyg och af stor vigt genom den bevattning, som hon gifver sina i allmänhet tätt befolkade stränder, och genom hvilken i synnerhet mynningsområdet, Seistan, förvandlats till fruktbart land. Dess största tillflöden äro från h. Musa och från v. Argandab, med hvilken Tarnak förenar sig. Hilperik (Chilperik). Se Merovinger. Hiltensperger, Johann Georg, tysk historiemålare, f. 1806, fick sin första undervisning vid akademien i München, studerade sedan under Cornelius i Düsseldorf och återvände 1825 med sin lärare till München, der han prydt bl. a. det kongl. slottet med åtskilliga fresker. Bilderna ur Aristofanes' komedier (efter Schwanthalers utkast) äro hans i koloristiskt afseende bästa arbeten. H. blef 1850 professor vid konstakademien i München. Himalaja l. Himalaya (Sanskrit, "snöns hem"), jordens väldigaste bergmassa, skiljer vestra indiska halfön från Tibet och Central-Asien samt sträcker sig i sydöstlig riktning från Indus (72° ö. lgd) till Brahmaputra (95°). Ehuru ordet H. af Indiens innevånare nyttjas endast om de bergskedjor, som de se betäckta med evig snö, hafva europeiska geografer länge användt det om hela den bergstrakt, för hvilken infödingarna ej hafva något annat namn än pahár, bergen. H:s vestra början under 36° n. br. sammanhänger så nära med utgreningarna af det med H. parallella Karakorum samt med Hindukusch, att dessa tre kunna betraktas såsom delar af ett bergssystem, af hvilka H. är den sydligaste och högsta. Den östra änden af H. öfvergår ungefär under 26° n. br. i alplandet Jynling, hvarifrån det skiljes genom Brahmaputras dalgång. Betraktad i sin helhet, består H. af en rad parallella kedjor, sins emellan förenade genom sidokammar, som utgrena sig från bergsknutarna och krönas af ovanligt höga toppar. För vinnande af en bättre öfversigt af det i enskildheterna ännu i många afseenden obekanta berget hafva flere indelningar föreslagits, bland hvilka den i tre delar (af Ritter föreslagna) är den vanligaste: vestra H., från Indus till Satledj, mellersta H., derifrån till Arun (den östligaste af Kosjis källfloder), samt östra H., derifrån till Brahmaputra. H. har de väldigaste bergstoppar på jorden. Alla äro dock ej på långt när kända; t. o. m. listan på toppar af mer än 6,000 m. (hittills 120 kända) är icke fullständig; ensamt v. om 80 1/2° ö. lgd finnas 450 toppar af mer än 5,000 m. höjd. I mellersta H.