- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1255-1256

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hindukusch (Pers.; "hindudödaren") l. Hindukuh ("hinduberget"), bergssystem i Central-Asien - Hindustan l. Hindostan, Pers. ("hinduernas land") - Hindustani, "hindostanska", kallas den muhammedanska hindiliteraturens språk (se Hindi) - Hindö, Norges största ö - Hinkmar, ärkebiskop af Reims - Hinlopen, sund mellan det egentliga Spetsbergen (Vestra Spetsbergen) och den öster derom belägna ön Nordostland - Hinnerjoki, finsk socken i Ulfsby härad - Hinneryd, socken i Kronobergs län - Hinnfrukt, Caryopsis, bot., det slags frukt, som förekommer hos gräsen - Hinschius, Franz Karl Paul

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Central-Asien, utgörande vattenskilnad mellan Indus och Amu-darja (Oxus) samt gränsvall mellan land med indisk kultur och Central-Asiens usbekstater, är en vestlig fortsättning af Karakorum och sträcker sig från Baroghilpasset under 73° 26' ö. lgd (fr. Greenw.) i sydvestlig riktning till 67° 45', der det, på andra sidan Hadjigak-passen, fortsättes af Koh-i-baba och Sija-kedjan, s. om Herat-dalen. Flere bergskedjor utgå mot s. från hufvudkedjan och bilda tvärdalar, som slutta starkt mot Kabulfloden. Endast om den Indien närmast belägna delen af H. har man en noggrannare kännedom. Der hafva på kammar, som utgå från hufvudkedjan, mätts toppar af 5,890 m. höjd; men de ännu icke uppmätta topparna på hufvudkedjan äro säkert vida högre. Passhöjden är i medeltal 3,500--4,000 m. De mest bekanta passen äro Hadjigak, Khavak och Kusjan, hvilka öfvergingos af Alexanders, Djingis-kans och Timurs härar; samfärdseln mellan Badaksjan i n. och staterna Chitral, Swat m. fl. i s. förmedlas genom det 5,180 m. höga Nuksan-passet, öfver hvilket de Lesseps ville draga jernvägen genom Central-Asien. På H. upprinner en mängd floder: på norra sidan Amu-darjas bifloder Koktsja och Kundus samt Chulm, Balch, Murghab och Herirud, hvilka förlora sig i sanden; på södra sidan den i Indus utfallande Kabul med dess bifloder, samt Hilmend, Kasch-rud, Fara-rud och Harud, hvilka utflyta i Hamun. Hindustan l. Hindostan, Pers. ("hinduernas land"), fattas dels i vidsträckt betydelse såsom betecknande det Britiska Indiens norra hälft (mera sällan inbegripes derunder äfven den sydligare hälften, Dekhan), dels, och vanligare, i inskränkt bemärkelse, då det betecknar den mellersta Gangesdalen, det central-land, hvarifrån den hinduiska bildningen utbredt sig. H. A. Hindustani, "hindostanska", kallas den muhammedanska hindiliteraturens språk (se Hindi). H. A. Hindö, Norges största ö, till en del belägen i Nordlands och till en del i Tromsö amt, är den sydligaste i Vesterålens ögrupp och skiljes från Öst-Vågö i Lofoten genom det smala Raftsund. Areal 2,238 qvkm. Omkr. 10,000 innev. Ön har många vackra partier med jämna stränder, skogklädda höjder och praktfulla fjäll i egendomliga formationer. Den högsta toppen är Mösadelen, 1,300 m., med en vacker snöbrä. O. A. Ö. Hinkmar, ärkebiskop af Reims, en af medeltidens märkligaste prelater, föddes omkr. 806 och tillhörde en förnäm slägt. Han uppfostrades i klostret S:t Denis, der han sedermera ingick som munk. Då detta klosters abbot, Hilduin, med anledning deraf att han i striden mellan kejsar Ludvig den fromme och hans söner tagit parti för de senare, landsförvistes till Sachsen, följde H. honom i landsflykten, men blef snart återkallad och utverkade äfven, att Hilduin återinsattes i abbotsvärdigheten. H. återvann fullständigt kejsarens ynnest och fick ännu större inflytande hos Ludvig den frommes yngste son, Karl den skallige. Af denne fick H. flere abbotsstift och valdes 845 till ärkebiskop i Reims. Såsom ärkebiskop utvecklade H. en stor både kyrklig och politisk verksamhet. Han var ett kraftigt stöd åt Karl den skallige och bidrog väsentligen genom sitt inflytande att omintetgöra Ludvig den tyskes försök att inkräkta dennes rike. Samma trohet visade han Karl den skalliges son och efterträdare, Ludvig den stammande (reg. 877--79), och dennes båda söner Ludvig III (879--82) och Karlman (884). Men å andra sidan tvekade han icke att mot den verldsliga makten föra ett frimodigt språk och häfda kyrkans anseende, ty ehuru konungskt sinnad, var han dock på samma gång hierark. Framförallt sökte han upprätthålla sin ärkebiskopliga myndighet och drog i fejd till och med mot en sådan påfve som Nikolaus I. I striden mot denne drog han dock det kortare strået. Biskopar, som af H. afsattes, blefvo genom påfven återinsatta i sina ämbeten. Obehagligast för honom var hans långvariga tvist med munken Gottschalk, som i en skrift ensidigt hyllat läran om det gudomliga nådevalet (predestinationen) samt derför blifvit på H:s befallning fängslad och offentligen gisslad. Den allmänna meningen åtog sig Gottschalks sak, och flere lärde teologer uppträdde till försvar för hans åsigter. Äfven denna sak drogs inför påfve Nikolaus I, som också i denna fråga uttalade sitt ogillande mot H., utan att dock fälla något bestämdt utslag i sjelfva lärotvisten, som föranledt H. att i denna fråga sjelf uppträda såsom teologisk författare. Äfven eljest gjorde H. sig känd som skriftställare, och man har ännu i behåll en mängd kyrkliga stadgar, bref och afhandlingar, som flutit ur hans penna. Af dessa förtjena särskildt omnämnas skriften De regis persona et de regio ministerio, ett slags "konungaspegel", framställande en konungs kall och pligter, samt en lång skrifvelse till de franske stormännen, som rådfrågat honom rörande inrättandet af Karlmans styrelse. Sistnämnda skrift innehåller ett utdrag ur Adalhards afhandling De ordine palatii, en upplysande redogörelse för ordningen vid Karl den stores hof och herredagar. H. dog i Dec. 882 i Epernay, dit han flytt undan nordmännen, som belägrade Reims. S. F. H. Hinlopen, sund mellan det egentliga Spetsbergen (Vestra Spetsbergen) och den öster derom belägna ön Nordostland. Hinnerjoki, finsk socken i Ulfsby härad, Vehmo domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal 123 qvkm. 1,367 innev. (1880). H. utgör ett imperielt pastorat af 3:dje kl., Vehmo prosteri och Åbo ärkestift. O. I. Hinneryd, socken i Kronobergs län, Sunnerbo härad. Arealen 23,145 har. 2,867 inv. (1881). H. utgör ett regalt pastorat af 2:dra kl., Vexiö stift, Sunnerbo kontrakt. Hinnfrukt, Caryopsis, bot., det slags frukt, som förekommer hos gräsen, är enfröig och tätt omsluten af det mer eller mindre hinnaktiga fruktbladet samt affaller, utan att fruktbladet aflossas. I sistnämnda hänseende liknar hinnfrukten nötfrukten, O. T. S. Hinschius, Franz Karl Paul, tysk kyrkorättslärare, f. 1835, var 1863--65 e. o. professor i Halle, 1865--68 i Berlin, 1868--72 professor i Kiel (hvars universitet han 1871--72

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 10 02:10:39 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free