de bukter hjernans yta gör och blir sålunda allt yppigare utvecklad, ju större fårornas antal och djuplek äro. -- Enligt Welcker är hjernans vigt hos en fullvuxen europeisk man i medeltal 1,300 gram; hjernans vigt hos qvinnan är i allmänhet omkr. 100--50 gr. mindre. Hos negrer har man för hjernan funnit en medelvigt af 1,255 gram; hos ännu lägre stående folkstammar är dess vigt betydligt mindre. Genom århundradens civilisatoriska arbete synes hjernans vigt tilltaga; åtminstone fann Broca vid undersökning af rymden af parisiska kranier från 1300-talet och dylika från början af 1800-talet en volymtillökning till favör för det 19:de århundradets parisare af 36 kbcm. Kineserna, hvilkas civilisation går så långt tillbaka i tiden, hafva också jämförelsevis ganska tunga hjernor. Clapham vägde elfva hjernor, som tillhört i Hongkong aflidne kulis, och fann för dem i medeltal en vigt af ej mindre än 1,430 gr. Ju högre en folkras står i andlig odling, dess större procenttal tunga hjernor finner man hos densamma. Likaså utmärka sig intelligenta män genom hjernans relativt stora tyngd. Såsom exempel derpå kunna nämnas hjernorna hos Cuvier (1,830 gr.), Schiller (1,785 gr.), Goodsir (1,630 gr.) och Gauss (1,492 gr.), Dock få vi ingalunda endast af hjernans större eller mindre tyngd draga slutsatser om den andliga begåfningen hos den individ hon i lifstiden tillhört. Tvärtom känner man många fall, der vansinniga egt mycket tunga hjernor. Den tyngsta hjernan man känner tillhörde en engelsk tegelslagare. Den vägde öfver 1,900 gr.; måhända slumrade hos honom öfverlägsna anlag. -- För öfrigt står hjernans vigt i ett visst förhållande till individens kroppslängd, sålunda, att den är tyngre hos långa än hos korta personer. Vidare är den beroende af lefnadsåldern; ända till det 30:de och 40:de året tilltager hjernan i vigt, derefter af tager den med åren alltmer och mer. De menniskor, hos hvilka hjernans vigt sjunker nedanför en viss gräns, ega ej mera normala själsförmögenheter, utan äro hvad man kallar idioter. I fråga varande gräns är enligt Broca för en europeisk man 1,049 gr., för en europeisk qvinna 900 gr. Såsom ofvan framhölls, är stora hjernans bark den del af kroppen, hvarest, så vidt fysiologien hittills hunnit utreda frågan, medvetandet och de högre andliga förrättningarna hafva sitt materiella underlag. Här tränga sinnesintrycken till förnimmelsen, härifrån utgå de medvetna viljeimpulserna. Till stöd för denna uppfattning kunna många sakförhållanden anföras. Sålunda hafva djuren stora hjernans halfklot allt rikare utvecklade, ju högre grad af intelligens de besitta; menniskor, hvilkas stora hjerna är alltför liten, hafva nedsatta själsförmögenheter; genom yttre våld eller sjukdomar framkallade störingar i den normala verksamheten i stora hjernans halfklot åtföljas, alltefter sin olika beskaffenhet, af medvetslöshet, sömnaktighet eller andlig öfverretning; borttagas hos ett djur stora hjernans halfklot, framkallas hos djuret ett sömnlikt tillstånd, i hvilket alla af viljan beroende rörelser fela, o. s. v. -- Men icke alla processer, som ega rum i det centrala nervsystemet tränga till medvetandet; tvärtom aflöper en hel mängd af de vigtigaste nervösa processer, utan att vi om dem hafva den ringaste kunskap. Deras säte är dels i de stora hjernganglierna, dels i ryggmärgens, resp. förlängda märgens o. s. v., ganglieceller. Dessa processer kunna framkallas på tvänne olika sätt: 1. Ett bestämdt ställe af hjernan eller ryggmärgen retas automatiskt, d. v. s. det försättes i verksamhet genom beskaffenheten och sammansättningen af kroppens allmänna näringsvätska, blodet. 2. Intryck ledas till bestämda ställen af hjernan och ryggmärgen samt gifva der upphof till en retning, hvilken genom särskilda nerver ledes till olika kroppsdelar: muskler, körtlar o. s. v. (reflexföreteelser). Hvarje ställe af det centrala nervsystemet, der, vare sig genom en handling af medvetandet eller genom de senast påpekade omständigheterna, ett intryck emottages eller en utåtledande nerv försättes i verksamhet, kallas ett nervcentrum. Antalet af kroppens nervcentra är mycket stort. Alldenstund nerverna i en mängd olika ganglieceller på det mångfaldigaste sätt ingå förening med hvarandra, kunna många olika delar af hjernan och ryggmärgen vara centra för en och samma kroppsförrättning. Redan i ryggmärgen finna vi sålunda en mängd vigtiga centra; ju högre vi stiga upp, dess större blir deras antal samt dess mera omfattande deras uppgift och betydelse, i det att de högre upp belägna nervcentra gentemot de lägre utöfva en sammanbindande och ordnande verksamhet, förenande en mängd enstaka processer med hvarandra till ett enda sammanhängande helt. Härvid framträder det märkliga förhållandet att en mängd kroppsförrättningar, som ursprungligen utbildats under ständig tillsyn af medvetandet, småningom börja ske alldeles oberoende af detsamma. Detta synes tala för att nervförbindelser, som ursprungligen egt rum endast i stora hjernans bark, småningom inledas och utvecklas äfven i de lägre nervcentra. Företeelser af detta slag äro t. ex. de vid gåendet nödiga rörelserna. -- För studiet af de förrättningar, hvilka utföras af hjernans särskilda delar, eger fysiologien trenne utvägar: 1) retning, elektrisk, mekanisk eller kemisk, af olika ställen på hjernan; 2) borttagande af bestämda delar af hjernan; 3) iakttagelser vid sjukbädden och obduktionsbordet. Endast genom den noggrannaste granskning af alla derigenom vunna sakförhållanden är ett inträngande i ämnet möjligt. 1. Förlängda märgen. Från den grå substansen i förlängda märgen utgår ett stort antal af hjernans nerver. Vi finna derför här närmast centra för alla de förrättningar, som af dem beherskas, nämligen för tuggning, sväljning, spottafsöndring, stämbildning, hosta, nysning, kräkning; vidare centra för hjertats hämmande nerver och måhända äfven för dess påskyndande nerver. Dertill komma äfven de vigtiga centra för andningsrörelserna, för blodkärlens nerver och det i nära samband med dem stående centrum för sockerbildningen i lefvern. Dessa sistnämnda centra böra i jämnbredd med motsvarande centra i ryggmärgen uppfattas såsom högre sammanfattande centra,