Hjertén, Johan, prest, psalmförfattare, f. 1781 i Hjerttorp, Öra socken, Elfsborgs län, blef 1820 kyrkoherde i Hällstads pastorat af samma län. Död d. 10 Febr. 1835. Han blef 1814 medarbetare i psalmkomitén och författade psalmerna n:r 129, 234, 255, 312, 382 och 445 i Sv. psalmboken af 1819. Han beskrifves såsom "en man med godt hufvud och ädelt hjerta" och såsom "mycket värderad af ärkebiskop Wallin". Flere af hans psalmer vittna, enligt Schartau, "om biblisk insigt och andlig kallelse".

Hjertformig sköld (Fr. coeur), herald., en sköld, som har formen af ett hjerta. Den förekommer allmänt i Sverige såväl under medeltiden som i senare tider. B. S. Hjertförlamning. Se Hjertsjukdonar. Hjertförmak. Se Hjertat. Hjertgarn, sjöv., de garn, som ej ligga på ytan af en dukt l. part uti ett tåg. R. N. Hjertgrop. Se Bröstgrop. Hjerting, lastageplats i sydvestra delen af Jylland, vid Hjertingsbukten, omkr. 11 km. från staden Varde. Omkr. 500 innev. E. Ebg. Hjertkammare. Se Hjertat. Hjärtklappning. Se Hjertsjukdomar. Hjertlanda, socken i Jönköpings län, Vestra härad. Areal 2,453 har. 366 innev. (1881). Annex till Hultsjö, Vexiö stift, Vestra härads kontrakt. Hjertlidande. Se Hjertsjukdomar. Hjertljud, fysiol. Om man lägger örat till bröstväggen, hör man, hvarje gång hjertat sammandrager sig, tvänne tätt på hvarandra följande ljud. Af dessa är det första doft och utdraget samt sammanfaller i afseende på tiden med kamrarnas sammandragning; det senare är kortare och klarare samt höres omedelbart efter slutet af kamrarnas systole (sammandragning). Efter det andra hjertljudet uppstår en paus, motsvarande hjertats diastole (hvila). Det första hjertljudet antages allmänt hafva sin grund dels i det ljud, som framtränger vid hvarje muskelsammandragning (jfr Muskelljud), dels i ett ljud, som uppstår genom svängningar af ventilerna emellan förmaken och kamrarna, då de vid kamrarnas systole plötsligt slås tillsammans och spännas. Det andra hjertljudet uppkommer genom de halfmånformiga klaffarnas tillslutning. Tiden emellan begynnelsen af det första hjertljudet och det andra motsvarar således den tid, som kamrarnas sammandragning kräfver. Alldenstund det första hjertljudet framträder såväl i den högra som i den venstra hjertkammaren, och det andra uppstår såväl vid lungarteren som vid aortas ursprung, så äro hjertljuden till antalet egentligen fyra, ehuru de två och två sammanfalla till följd deraf att bägge kamrarna sammandraga sig på en gång. För diagnosen af hjertats sjukdomar äro hjertljuden af utomordentlig vigt; deras betydelse i detta hänseende framhölls först af Laënnec. Jfr Hjertat. R. T-dt. Hjertmussla, Cardium L., zool., ett artrikt slägte hafsmusslor, med båda skalen likformiga, tämligen tjocka, starkt hvälfda och åt ryggsidan vid ledgången krumböjda, hvarigenom musslan, sedd från sidokanten, får ett hjertlikt utseende. Skalen hafva vanligtvis tämligen framstående, strålvis löpande ribbor. Mest bekant är C. edule L., hvilken i södra Europas kusttrakter allmänt förtäres. Den finnes ymnigt i Medelhafvet och förekommer äfven i Nordsjön, t. o. m. i Östersjön. Denna art har hvitaktiga skal, med 24--26 tvärfårade ribbor. Formen är rundadt hjertlik. O. T. S. Hjertsjukdomar l. hjertlidande är det gemensamma namnet på en mängd olika sjukdomar, som kunna träffa hjertat. De äro dels medfödda bildningsfel, dels under lifvet uppkomna förändringar i hjertats olika delar, såsom i dess beklädande hinnor, i dess muskelväggar, dess invecklade klaffapparat eller i dess nerver och kärl. Orsaken till sjukdom kan till en början vara den att hjertat har ett felaktigt läge, i högra brösthalfvan i stället för i den venstra, dextrokardi. Vidare kan hjertat i ett eller flere hänseenden qvarstå på den utvecklingsgrad det hade i moderlifvet, i det att än de öppna kommunikationerna mellan båda förmaken eller mellan båda kamrarna icke behörigen sluta sig, hvarigenom arterielt och venöst blod sammanblandas, än pulmonal-arteren är förträngd eller tillsluten, så att blodet endast på omvägar och i otillräcklig mängd kommer in i lungorna, än aorta är förträngd, hvarigenom det arteriella blodets spridning i kroppen försvåras. Medfödda valvelfel göra dessa förhållanden ännu mera invecklade. Alla dessa fel medföra rubbningar i cirkulationen med svår andnöd, blåröd färg (cyanos l. blåsot) eller blekhet och vanligen snar död. Den hjertat omgifvande hinnaktiga säcken (perikardialsäcken), hvars inre blad (pericardium) bekläder hjertats yta, kan inflammeras (pericarditis), hvarvid i hjertsäcken ofta bildas ett stort flytande exsudat, som sedermera resorberas med eller utan sammanväxning af perikardialbladen. Stundom blir exsudatet varigt (pyopericardium) eller septiskt och gasblandadt (pneumopericardium). Ofta blir hjertat på ytan luddigt (cor villosum) af ett fibrinöst exsudat. I sammanhang med kroniska sjukdomar, som medföra allmän vattusot, blir äfven hjertsäcken mer eller mindre fylld med blodvatten, seröst transsudat (hydropericardium). Men äfven verkligt blod kan intränga i hjertsäcken (haemopericardium) genom hjertbristning, yttre sår och till följd af små kärlbristningar vid sjukdomar, som föranleda inre blödningar, såsom purpura, skörbjugg m. m. Sällsynta äro tuberkler och kräfta i hjertsäcken. Hjertats muskelväggar kunna angripas af inflammation, fettvandling (fettdegeneration) eller bristning. Den sistnämnda är oftast en följd af fettvandling och deraf förorsakad skörhet hos hjertat. Förstoring af hela hjertat eller af den ena hjerthalfvan (hypertrophia cordis), då väggarna kunna blifva dubbelt så tjocka och kamrarna dubbelt så vida som i normalt tillstånd och hjertat så stort som en