oxes (cor bovinum), är sällan en enstaka företeelse, beroende på ansträngning och långvarig funktionel öfverretning af hjertat, utan oftast en sekundär förändring, beroende på valvelfel och hinder för blodcirkulationen, hvilka för en tid öfvervinnas genom ökadt arbete af den växande hjertmuskeln (kompenserande hypertrofi). -- Förminskning af hjertat deremot (atrophia cordis) är antingen medfödd och gifver då anledning till blodbrist och bleksot, eller en följd af tärande sjukdomar, som förminska blodmassan och de flesta organ, t. ex. turberkel- och kräftsjukdom. Partiel förminskning af särskilda delar af hjertat framkallas af särskilda valvelfel, likasom dessa också framkalla mer eller mindre partiella utvidgningar. -- Äfven den serösa hinna, som bekläder hjertats insida, kan inflammeras (endocarditis), oftast i sammanhang med akut reumatisk feber, utslagsfeber eller tyfus, hvarvid mest klaffarna angripas, så att de blifva ojämna, trasiga, sammandragna och förkortade eller sammanväxta, qvarlemnande efter inflammationens upphörande obotliga valvelfel. En sällsyntare och svårare form af endocarditis är den ulcerösa, då det bildar sig elakartade, med mikrokocker fyllda sår, af hvilka delar föras med blodströmmen och bilda såväl i inre organ (mjelte, njurar, lefver, lungor) som i huden metastatiska abscesser, äfven fyllda med mikrokocker. De vanligaste hjertvalvelfel äro otillräcklighet (insufficens) och förträngning (stenos) i mitralisklaffar samt otillräcklighet i aortavalvlerna, den senare oftast i sammanhang med fettvandling i kärlväggarna hos supare, på senare tiden äfven funnen hos missbrukare af tobak. Valvelfelen gifva i allmänhet anledning till andtäppa, tungt bröst, hjertklappning och svullnad, först i benen, sedan äfven i buken. Hjertklappning kan äfven uppstå utan valvelfel, af sinnesrörelser, svaghet, bleksot, öfveransträngning, kaffe, te, spirituosa och excesser. Hjertförlamning uppgifves nu för tiden rätt ofta som dödsorsak. Då lifvet endast genom det arteriella blodets spridande till organismens särskilda delar kan uppehållas, är det klart, att döden nästan alltid närmast beror på upphörandet af hjertats verksamhet eller på dess förlamning. Endast i få fall ligger orsaken till denna förlamning hos hjertat sjelf, såsom vid muskelns förstöring genom inflammation, fettdegeneration eller utmattning vid marasm o. s. v. -- Tumörer i hjertat äro sällsynta; mest har man funnit tuberkler, kräfta, syfilomer (gummata) och myomer. F. B Hjertsköld, herald. Se Hjertvapen. Hjertslag. Se Hjertat. Hjertsprång hos barn är icke ett hjertlidande, såsom det olämpliga namnet antyder, utan snarare en hjernsjukdom, yttrande sig i häftiga konvulsioner och medvetslöshet. Anfallen kunna bero antingen på verklig fallandesot eller på en blott tillfällig retning af hjernan, föranledd af maglidande, intestinalmaskar eller annat. F. B. Hjertsprångsgräs. Se Hjertstilla. Hjertstilla l. Hjertsprångsgräs, bot., i folkspråket namn på Leonurus cardiaca L., en flerårig ört af nat. fam. Labiatae Juss., kl. Didynamia L., som har motsatta, handnerviga, 3--5-klufna blad och ett stort antal kransar af läpplika blommor med rosenröd öfverläpp och hvit pip, försedd invändigt med en ring af hår. Hjertstillan förekommer ofta i närheten af bostäder, men äfven å steniga utmarker och vid stränder. Örten har en obehaglig, något stickande lukt och bäsk smak samt var fordom, såsom namnet cardiaca (af Grek. kardia, hjerta) angifver, ansedd såsom ett verksamt medel mot hjertklappning. O. T. S. Hjertstock. 1. Bergv., vid hästvindar (se d. o.) den vertikala stocken, på hvilken linkorgen sitter, och genom hvilken de horisontala armarna gå, vid hvilka dragarna förspännas. Vid de gamla hammarställningarna (jfr d. o.) af trä kallades äfven den vertikala stock, som utgjorde det främre fästet för tryckaren, för hjertstock. Vid en del hjulstockar (jfr d. o.), som äro sammansatta af en grof bjelke i midten, med deromkring lagdt finare virke, kallas äfven denna inre bjelke för hjertstock. -- 2. Skogsv., den innersta, omkr. 2 m. långa stocken i en kolmila (mila med hjertstock), kring hvilken den öfriga kolveden inreses. -- 3. Sjöv. Se Gångspel och Roder. 1. C. A. D. 2. C. G. H-z. Hjertstöt. Se Hjertat. Hjertsäcken (Lat. pericardium), anat., en från alla håll tillsluten säck, som inrymmer hjertat och början af de från detsamma utgående stora blodkärlen. R. T-dt. Hjertum, socken i Göteborgs och Bohus län, Inlands Torpe härad. Arealen 13,298 har. 3,359 innev. (1881). H. bildar med Vesterlanda ett till egaren af säteriet Ström patronelt pastorat af 2:dra kl., Göteborgs stift, Elfsyssels södra kontrakt.

Hjertvapen l. Hjertsköld, herald., det förnämsta vapnet i ett af flere fält sammansatt vapen, innehåller stamvapnet och är placeradt i midten. (Se fig., der 1 är hjertvapen.) Vid beskrifning af ett vapen nämnes alltid hjertvapnet först. B. S. Hjertöra. Se Hjertat. Hjessa, anat., den öfre, hvälfda ytan af hufvudet. Regionen är icke i hvardaglig mening fullt bestämd, men torde kunna sägas ligga mellan pannan, nacken och yttre öronen. Hvalfvet bildas till största delen af de båda hjessbenen, hvilka förenas af den i medellinien längsåt löpande hjess- eller pil-sömmen. I öfrigt ingå i hjesshvalfvet delar af pann-, näck- och tinningben. Benen täckas af en egendomlig, hårklädd hud, hufvudsvålen (se d. o.). Håren förete å hjessans bakre del mer eller mindre stark hvirfling, och det är denna trakt, som vanligen först visar glesnande hårväxt eller skallighet (Lat. calvities, hvaraf hela regionens namn, calvaria). G. v. D. Hjo, uppstad vid Vettern i Skaraborgs län, Vestergötland. Stadens areal är 800 har. Vid 1880 års slut hade den 94 bebyggda tomter, och taxeringsvärdet var af hus och tomter 799,500 kr. samt af jordar 425,000 kr. 1,359 innev. (1882). Under de sista 10 åren hade