-- Huru ofta skoningen bör förnyas beror af skornas nötning och hofvens tillväxt. I allmänhet bör hästen skos om efter 1--1 1/2 månads förlopp. -- För att befordra hofvens tillväxt hålles hornet mjukt derigenom att hästen på tider, då han icke rör sig på fuktig mark, får stå med framhofvarna i vatten några timmar i hvarje vecka. För att bibehålla det vatten hornet insugit böra sulan och den nedre delen af hofväggen, der det yttre hornlagret, eller glasyren, blifvit afraspadt, omedelbart derefter ingnidas med talg eller ister. -- På hästar med svaga hofvar -- trånga hofvar eller tunn hornsula -- har man i senare tider brukat inskjuta emellan inre kanten af skon och sulan en puta, gjord af flätad halm eller kautsjuk, hvilken täcker sulan och strålen, då foten hålles upp. Med dessa putor, i synnerhet om de äro gjorda af kautsjuk, gå hästar, som hafva svaga hofvar, mera ledigt än förut. -- Vid skoning af dragoxar nyttjas en tunn järnskålla å yttre klöfvens markyta, hvilken skålla är försedd med en brodd eller jerntagg. Hofväggen är hos oxen mycket tunnare än hos hästen, hvarför klingan å sömmen, hvarmed skon fästes, måste vara fin. Vid oxars skoning brukas en särskild fängsel-apparat, s. k. sko-stall, för att uppehålla foten å dem. Jfr Hof, Hoflidanden. I hofbeslagsskolor vid veterinär-institutet i Stockholm och landtbruks-institutet i Alnarp erhålla smideskunniga personer teoretisk och praktisk undervisning i hofbeslagskonsten. Kurserna för militära hofslagarelärlingar räcka 6 månader, för civila 4 månader. De personer, som under kursen förvärfvat sig nödig kunskap och färdighet, utexamineras såsom hofslagare. Vid veterinärinrättningen i Skara lemnas sedan några år äfven åt by- och sockensmeder praktisk undervisning i hästars skoning. C. A. L. Hofbeslagsskolor. Se Hofbeslagskonst. Hofby. 1. Socken i Kristianstads län. Se Hoby. -- 2. Socken i Skaraborgs län, Kinnefjerdings härad. Arealen 1,714 har. 648 innev. (1881). Annex till Härene, Skara stift, Kållands kontrakt. Hofden, den sydligaste delen af Nordsjön, omfattande holländska (s. k. flamska) och engelska bankarna samt inloppet till engelska kanalen. R. N. Hofdjuren, Perissodactyla, zool., bilda en ordning bland däggdjuren och omfatta blott ett ringa antal, stora eller tämligen stora, djur. Lemmarna äro fyra till antalet, försedda med hofvar samt en till tre tår, åtminstone på de bakre. Tålederna äro symmetriska. Tandsättet är än fullständigt, än ofullständigt, och kindtänderna, som i hvarje käkhalfva äro 6--7, blifva, åtminstone efter afnötningen, mer eller mindre tydligt sammansatta eller strecktecknade; en, två eller tre af de falska kindtänderna hafva kronan lika utbildad som de äkta kindtänderna. Magen är enkel, blindtarmen stor och säckformig. Bröst- och ländkotorna äro tillsammans 22--24. Dit höra endast Hästslägtet (Equus), Noshörningslägtet (Rhinoceros) och Tapirslägtet (Tapirus), af hvilka intet numera räknar många arter. Under tertiär- och qvartärperioderna omfattade ordningen deremot många former, som bilda öfvergångar mellan de nu vidt åtskilda slägtena, af hvilka hvart och ett utgör en särskild familj. De båda första slägtena tillhöra uteslutande Gamla verlden; af det tredje finnes blott en art derstädes, nämligen i sydöstra Asien, hvaremot fem arter tillhöra mellersta och södra Amerika. Af familjerna hafva Hästdjuren (Equidae) blott en och Noshörningdjuren (Rhinocerotidae) tre tår på hvarje fot samt Tapirdjuren (Tapiridae) fyra tår på främre och tre på bakre fötterna. C. R. S. Hofen, von, skald. Se Dantiscus. Hofer, Andreas, tyrolsk frihetshjelte, föddes d. 22 Nov. 1767 i St. Leonard i Passeyrdalen, der hans fader idkade värdshusrörelse, och öfvertog värdshuset efter sin fader. Han deltog i Österrikes krig mot Napoleon 1796--1805 och var medlem af en tyrolsk deputation, som efter Tyrolens afträdande till Bajern 1805 inför ärkehertig Johan på ett demonstrativt sätt uttryckte tyrolarnas tillgifvenhet för det habsburgska huset. På ärkehertig Johans kallelse begaf han sig jämte några andra bönder 1808 till Wien för att öfverlägga om en plan till Tyrolens befrielse, och på samma gång som Österrike d. 9 Apr. 1809 började kriget mot Napoleon, förmådde han sina landsmän att resa sig. De bajerska och franska trupperna fördrefvos från Tyrolen, och hufvudstaden Innsbruck föll i böndernas händer. Efter fransmännens segrar öfver ärkehertig Karl i slutet af Apr. inryckte bajrarna åter i Innsbruck (d. 19 Maj), men blefvo d. 29 Maj slagna af H. vid berget Isel och måste för andra gången utrymma landet. Ehuru Österrike i stilleståndet i Znaim, d. 12 Juli 1809, prisgaf Tyrolen åt dess fiender, som till ett antal af 40,000 man inryckte i landet, upptog H. i förening med värdshusvärdarna Martin Schenk, Peter Kemmater och Peter Mayer ännu en gång striden, slog bajrarna vid Isel d. 13 Aug. och valdes att såsom "öfverkommendant" utöfva högsta civila och militära myndigheten inom Tyrolen. Han styrde med praktiskt godt förstånd, och under några veckor fick landet njuta ett välbehöfligt lugn. Då genom freden i Wien (d. 14 Okt. 1809) Tyrolens skilsmässa från Österrike och införlifvande med Bajern bekräftades, lofvade H. (Nov. 1809) att underkasta sig den bajerska regeringen. Falska underrättelser om ett nytt utbrott af kriget mellan Österrike och Frankrike och om österrikares inmarsch i Tyrolen narrade honom emellertid att å nyo kalla sina landsmän till vapen. Men fienderna trängde omotståndligt fram från dal till dal, och H. måste fly samt gömde sig i en alphydda i närheten af sitt värdshus. Men hans gömställe uppdagades genom en landsmans, Raffls, förräderi. Han greps d. 27 Jan. 1810 af italienska trupper och bortfördes till Italien, der han d. 20 Febr. 1810 arkebuserades i Mantua. 1823 fördes hans stoft till hofkyrkan i Innsbruck, der hans staty i marmor restes 1834, midt emot kejsar Maximilian I:s. 1809 förlänades åt H. österrikiskt adelskap. Hofer, Ludwig von, tysk bildhuggare, f. 1801, erhöll sin första utbildning i Stuttgart och