Johannes Kreisler in zufälligen makulaturblättern (1820--22), Meister Floh (1822) äro några bland de mest berömda af en serie berättelser, i hvilka en af demoniska bilder och brokiga karikatyrer uppfylld fantasi rör sig i vilda ytterligheter, och i hvilka bitande ironi och nykter förståndighet omvexla med en till det sentimentala gränsande lyrisk stämning. Detta diaboliska manér grep mäktigt hans romantiskt stämda samtid, som fråssade i denna spökverld, bakom hvilken skalden ofta sticker fram ett kallt ironiskt ansigte. Enstaka berättelser, såsom "Meister Martin" samt Doge und dogaresse, 1819 ("Dogen och dogaressan", 1837), sakna allt spökelsemaskineri. H. var tillika en genialisk karikatyrtecknare, och några af de populäraste karikatyrer öfver Napoleon I ledde sitt ursprung från honom. Såsom ämbetsman var H. skicklig och samvetsgrann, men lefde för öfrigt ett excentriskt lif, som undergräfde hans helsa och åsamkade honom ett ryggmärgslidande. Han hade indelat sin tid sålunda, att han arbetade på förmiddagen, sof på e. m. samt tillbragte aftonen och natten i ett vinhus, merendels i sällskap med skådespelaren Ludwig Devrient. Hans Gesammelte schriften utgåfvos 1871--73. -- H:s excentriska lif och diktning hafva sammanväfda gifvit stoff till operetten "Les contes d'Hoffmann" ("Hoffmanns äfventyr"), med musik af Offenbach. Hoffmann, Andreas Gottlieb, tysk teolog och orientalist, f. 1796, d. 1864, blef 1822 e. o. och 1826 ord. professor i teologi vid Jenas universitet. Han egnade sin verksamhet företrädesvis åt Gamla testamentets exegetik, syriskan och hebreiskan. Hans förnämsta arbete är Grammaticae syriacae libri III (1827; ny bearbetning af Merx, 1867). Han utgaf bl. a. 2:dra uppl. af Gesenius' "Lexicon manuale hebraicum et chaldaicum" (1847) och redigerade 2:dra afdelningen af Erschs och Grubers "Allgemeine encyklopädie". Hoffmann. 1. Karl Boromaeus Alexander H., polsk skriftställare, f. 1798, grundlade 1825 den juridiska tidskriften "Themis Polska", tog vid polska revolutionens utbrott 1830 liflig del i organisationen af nationalgardet i Varsjav och eldade sinnena med en sedermera till flere språk öfversatt broschyr ("Pålens befrielsevecka", 1831). 1830 utsågs han till en af de tre direktörerna i polska banken, i hvilken han sedan 1828 haft anställning som råd. Efter Varsjavs stormning (1831) vistades han än i Tyskland, än i Frankrike och än i Galizien. Död i Dresden 1876. Hans förnämsta arbete är Historya reform politycznych w dawnéj polsce (1869). -- 2. Clementine H., född Tanska, Polens största författarinna i nyare tider, den föregåendes hustru, föddes i Varsjav 1798. Redan hennes första skrift, Pamiatka po dobréj matce (Minne af min goda moder), gjorde henne till en omtyckt författarinna och skaffade henne ett bestående inflytande på den qvinliga uppfostran i hennes fädernesland. Dels i en af henne 1824 grundlagd tidskrift, "Rozrywki dla dzieci", (Förströelser för barn), dels i särskilda arbeten författade hon förträffliga berättelser för barn. 1827 utnämndes hon till första lärarinna vid uppfostrarinneinstitutet, och samtidigt lemnades åt henne öfverinseendet öfver flickskolorna i Varsjav. 1829 trädde hon i äktenskap, följde efter revolutionens slut (1831) sin man till utlandet och bosatte sig i Paris. Der sysselsatte hon sig med undervisning af polska emigranters barn och med ett omfattande skriftställeri (romaner, uppbyggelseskrifter, historiska och literära läroböcker för flickor). Död i Passy 1845. Hennes efterlemnade arbeten utgåfvos 1848. Hoffmann, August Heinrich, vanligen kallad H. von Fallersleben, tysk skald och språkforskare, f. 1798 i Fallersleben i Hannover, studerade 1816--19 i Göttingen och Bonn. Sedan han 1818 i Kassel gjort bekantskap med bröderna Grimm, egnade han sig uteslutande åt studiet af de germanska språken och deras literatur. 1824 blef han föreståndare för universitetsbiblioteket i Breslau, 1830 e. o. och 1835 ord. professor i tyska språket och literaturen vid universitetet derstädes. Till följd af de förgripliga åsigter han ansågs hafva uttalat i sina Unpolitische lieder (1840--41; "Opolitiska sånger", 1844, öfv. af Talis Qualis) afsattes han från denna plats 1842, men erhöll 1848 pension. 1853 slog han sig ned i Weimar och erhöll 1860 af hertigen af Ratibor en lättskött syssla såsom bibliotekarie på dennes slott Corvey, der han dog 1874. -- H. var en mästare i den naivt innerliga och politiskt satiriska folkdiktningen. Bland hans poetiska arbeten må nämnas: Lieder und romanzen (1821), Alemannische lieder (1827; 5:te uppl. 1843), Gedichte (s. å.), Jägerlieder (1828), Immergrün (s. å.), Deutsche lieder aus Schweiz (1843), Deutsche gassenlieder (s. å.), Kinderlieder (1843--48), Heimathklänge (1851), Liebeslieder (s. å.), Die kinderwelt in liedern (1853) och Lieder aus Weimar (1855). H:s filologiska skrifter begynte 1821 med fragment af Otfried och med en rad artiklar öfver den fornnederländska literaturen i "Algemeene konst- en letterbode" i Leiden. Frukten af hans arbete på detta område samlades i Horae belgicae (1830--62), hvilka, enligt nederländares vittnesbörd, i hög grad främjat studiet af deras literatur. Om den högtyska literaturen inlade han stora förtjenster genom sina Fundgruben für geschichte deutscher sprache und literatur (1830--37) samt Elnonensia (1837), som äfven beröra den fornfranska literaturen. Tillsammans med Haupt utgaf han den strängt vetenskapliga tidskriften "Altdeutsche blätter" (1835--40). Såsom H:s förnämsta vetenskapliga arbete torde böra skattas Geschichte des deutschen kirchenliedes bis auf Luthers zeit (1832; 3:dje uppl. 1861). I Mein leben. Aufzeichnungen und erinnerungen (1868; 6 bd) meddelade H. intressanta bidrag till sin lefnadshistoria. Hoffmann, Franz, tysk teistisk filosof, f. 1804, d. 1881 såsom professor i filosofi i Würzburg (sedan 1835), sökte i en mängd skrifter utbreda sin lärare F. B. von Baaders (se d. o.) filosofiska system och utgaf i förening med några andra dennes samlade skrifter (1851--60). H:s Philosophische schriften utgåfvos 1867--77.