intellectum exhibetur. På teologernas begäran förbjöd konsistorium afhandlingens utgifvande och ställde dess författare till ansvar. Sedan ett stillestånd slutits i konsistorium, afsände presteståndet en deputation till universitetets kansler, grefve M. G. de la Gardie, med anhållan att den nya läran måtte förbjudas vid akademien; men striden slutade dermed att kanslern förmanade till enighet och öfverlemnade frågan om den nya filosofiens värde till framtidens afgörande. Genom H:s outtröttliga bemödanden vann medicinen i Sverige en ojämförligt större aktning än den före honom haft. Han bildade en skola af hängifna lärjungar, hvilka till rikets olika delar medförde mästarens värme och nitälskan för sitt kall. Ett literärt minnesmärke af H:s senare lärareverksamhet äro de 17 disputationer, som innefattas i Synopsis physica (1678, ny uppl. 1698). I detta arbete framlade han fysikens vigtigaste läror, och det begagnades ännu långt efter hans död såsom lärobok i fysik. H. dog i Upsala d. 23 Maj 1682. (Jfr I. Hwasser, "Valda skrifter", bd IV, 1870.) R. T-dt. Hof-församlingen, den församling, som omfattar alla de inom kongl. slottet och dertill hörande, af de kungliga och furstliga hofven nyttjade byggnader boende och skattskrifna personer, med deras hustrur, barn och tjenstfolk, äfvensom den kungliga och furstliga stallbetjeningen samt all annan betjening, som bär det kungliga livrét, jämte samma betjenings hustrur och barn. Församlingens kyrka är Slottskapellet i Stockholm, dess pastor en ordinarie hofpredikant. Hof-församlingen lyder under hofkonsistorium. Vid 1881 års slut räknade den 2,031 medlemmar. Hofförvaltningen, ett konungens enskilda ämbetsverk för förvaltning af hofvets finanser. I spetsen för detsamma står en särskild chef, som till sitt biträde har en kamrerare och en kammarskrifvare. Hofgeismar, stad i regeringsområdet Kassel (Hessen-Nassau). 4,244 innev. (1880). Hofgode, Isl. Hofgoði, ett fornnordiskt ord, som betyder tempelprest. Se Gode. Hofhaimer (Hoffheymer), Paulus (von), tysk musiker, f. 1459, kejserlig hoforganist i Wien 1493, dog 1537. H. gällde i Tyskland såsom en orgelspelare utan medtäflare och njöt äfven såsom komponist stort anseende. Bland hans arbeten må nämnas de jämte Senfl satta Harmoniae poëticae (1539, ny uppl. 1868). A. L. Hofkalender. Se Statskalender. Hofkansler, förv., en ämbetsman inom kansliet, som omtalas redan under Karl IX:s tid och som i 1634 års regeringsform nämnes såsom "assessor" i kanslikollegium. Denne ämbetsman, hvars uppgift bestämdt angafs i kansliordningarna, fortfor att inom kansliet och till konungens rådgifvare intaga en egendomlig ställning, till dess att ämbetet upphörde med 1840 års omorganisation af rådet (under åren 1786--92 hade ämbetet varit obesatt). Hofkansleren blef först 1809 ledamot af statsrådet, men inom kansliet intog han plats näst efter de riksråd, som deri voro bisittare intill 1789. Enligt 1809 års kansliordning var han chefens närmaste man och sjelfskrifne ställföreträdare inom kansliet. Innan hofkansleren 1809 blef ledamot af rådet, deltog han i rådets sammanträden vid föredragning af sådana saker, som kanslikollegiet kollegialt handlagt, samt svarade för att de beslut, som i rådkammaren fattats, blefvo behörigen utfärdade i enlighet med de justerade protokollen. Såsom ledamot af statsrådet efter 1809 ålåg det honom särskildt att öfvervara ministeriella måls föredragning inför konungen och att i statsministerns för utrikesärendena frånvaro dessa ärenden föredraga. Han skulle jämväl enligt regeln föra protokoll öfver de utrikes angelägenheter, som sålunda af konungen afgjordes. Genom hofkansleren öfverlemnades kungliga propositioner, statsrådets protokoll och andra handlingar till riksens ständer och mottogos deras skrifvelser till K. M:t. I Kanslikollegiet (till 1802) hade hofkansleren till uppgift att biträda vid utredning och handläggning af alla de angelägenheter, som kollegialt företogos, i synnerhet de utländska, hvarjämte han skulle uppsätta skrifvelser i vigtiga in- och utländska frågor, då sådant behöfdes. Enligt 1809 års kansliordning hade han endast att föra den utrikes brefvexlingen angående förmälningar, födelser och dödsfall inom det kungliga huset samt att utfärda kreditiv för sändebud, diplom för konsuler och kungliga pass för utrikes resor. En särskild sida af hofkanslerens uppgift var det öfverinseende, som han från den s. k. frihetstidens början utöfvade öfver Riksarkivet och Kungliga biblioteket samt sedan 1785 öfver dramatiska stycken och, enligt instr. af d. 23 Febr. 1802, öfver boktryckerier, bokhandeln, lånbibliotek och bokauktionskamrar samt tryckfrihetens bruk. Enligt 1812 års tryckfrihetsförordning egde hofkansleren att öfver tryckfrihetens bruk utöfva den tillsyn, som efter 1840 är åt justitieministern uppdragen. (Jfr Censur, sp. 163, 164.) K. H. B. Hofkanslersexpeditionen, förv., kallades den särskilda expedition, som 1809--40 biträdde hofkansleren. Före denna tid hade han endast haft en kanslist till sin hjelp. K. H. B. Hofkapell, egentligen orkester, anställd i tjenst hos något hof. Emedan den svenska kungliga scenen ända till 1882 stod under konungens enskilda förvaltning, fick den vid operan tjenstgörande orkestern namn af hofkapell, och den officiella benämningen på de k. teatrarna (stora och dramatiska) var K. M:ts hofkapell och teatrar. Hofkapellet, som inrättades af Uttini (1773) och reorganiserades af Naumann samt redan 1786, vid tiden för operan "Gustaf Vasas" uppsättande, uppdrefs till en styrka af 48 medlemmar, bland dem 17 violiner, räknar för närvarande omkr. 50 spelare, men bland dem endast 12 violiner. Klarinetter anställdes der 1780, trumpeter och pukor 1782, harpa 1811, basuner 1816. Kapellets första chefer under åren 1773--1882 hafva varit Uttini (Naumann var ej anställd som hofkapellmästare), Kraus, Vogler, Haeffner, Eggert (tillförordnad), Küster, Du Puy, J. F. Berwald, Foroni, Lachner, Norman, Dente. -- För medlemmar af hofkapellet finnes en särskild pensionsinrättning. A. L.