uppskära fistelgången samt att en eller annan gång i veckan i fistelkanalen inspruta starkt adstringerande medel, t. ex. lösning af renad karbolsyra i vatten i förhållandet 1 : 5 à 1 : 10. Derjämte måste hornet å den skadade hofven, såväl vid krontramp som vid hofbroskfistel, hållas mjukt. -- Stengalla igenkännes derpå att en dermed behäftad häst haltar, visar tecken till smärta vid tryck å inre och bakre delen af sulan, vinkeln emellan hörnstöden och hofväggen, på en af framhofvarna, att hornet å detta ställe är blodsprängdt, eller att gråsvart var förekommer mellan hornsulan och köttsulan. Behandlingen består i att fästa en s. k. ringsko under hofven på sådant sätt, att strålen och bär-randen, med undantag af inre och bakre delen af den sistnämnda, komma att hvila emot skon, hvarjämte man håller hofhornet mjukt genom att låta hästen om dagarna stå med framhofvarna i en vattenfylld ho. -- Fel i hofkapselns form uppkomma ofta genom lidanden i fotens inre delar och gifva sig i allmänhet först till känna genom en förändrad form af hofkapseln, vanligen å framhofvarna. Hit höra platthof, fullhof, trånghof, bockhof och skefhof. Behandlingen består i att genom ändamålsenlig skoning söka förminska de ölägenheter för hästars användande, som dessa fel hos hofkapseln medföra. Fel i strålen utgöras, förutom af ofvannämnda lidanden, som med ett gemensamt namn kallas spiktramp, af strålröta och strålkräfta. Det förra, eller strålröta, yttrar sig i strålhornets sönderfallande, föranledt deraf att hästar under längre tid stå i förruttnad urin, gödsel eller annan orenlighet. För att bota detta fel erfordras att hålla väl rent i spiltorna, flere gånger dagligen skölja hofvens undre yta med vatten, aflägsna det lösa hornet samt dagligen i sprickorna å strålen pensla en lösning af renad karbolsyra i vatten (1: 5 à 1: 10). Strålkräfta består deremot i en nybildningsprocess i köttstrålen och ofta äfven i angränsande delar af köttväggen och köttsulan, som dock endast i ytterst sällsynta fall är verklig kräftnybildning (cancer). Den skiljes från strålröta derigenom att strålhornet är söndersprucket samt delvis bortfallet, och på dessa ställen hafva nybildningarna från köttstrålen nedträngt, hvilka likna en ojämn såryta, betäckt af en grå, ostlik massa. Detta lidande är i åtskilliga fall obotligt och erfordrar i öfrigt en noggrann och långvarig behandling. Det lösa hornet aflägsnas, och å den angripna delen af köttstrålen, köttsulan eller köttväggen penslas adstringerande eller frätande medel (lösning af kopparsulfat i vatten eller renad karbolsyra i vatten, antimonkloridlösning o. d.). Derjämte måste man anbringa ett ihållande tryck på de angripna delarna, antingen genom att gjuta en omedelbart förut af gips med vatten till grötlik konsistens utrörd massa på hofvens nedre yta och hålla upp foten, tills gipsmassan stelnat, eller genom att emellan hofven och skon inskjuta en puta af kautsjuk (en s. k. hof-buffer). -- Å hofkapseln kan dessutom förekomma långsåt gående sprickor i hofväggen intill köttväggen. Detta fel kallas hofspalt och föranleder understundom haltning. Behandlingen består i att hålla hornet mjukt och förhindra all rörelse emellan hornspaltens kanter, emedan i annat fall den nybildade hofväggen, i mån som den växer ned, klyfver sig i samma riktning som den förut varande hofspalten. För att förhindra rörelsen af hofspaltens kanter bortskäres af bär-randen, å det ställe hvarifrån hofspalten utgår, så mycket horn, att denna del af bär-randen icke hvilar mot skon, och derjämte göres en fåra intill köttväggen tvärs öfver hofspalten samt tätt under hofkronan. Jfr Hof, Hofbeslagskonst. C. A. L. Hofling, Salomon, miniatyrmålare, f. 1778, utförde porträtt i miniatyr och pastell, hvilka dock ej af samtiden skattades synnerligen högt, oaktadt H. bildade sig efter Sparrgren. Dessutom målade han äfven landskap och små genrestycken. H. var agré af målareakademien. Han afled i Stockholm d. 18 Jan. 1827. -rn. Hofman, en vid hofvet tjenstgörande kavaljer; person, som i sitt uppträdande lägger i dagen den utsökta takt och smidighet, som, enligt den allmänna föreställningen, äro rådande vid ett hof. -- I äldre tider benämndes frälsemännen, hvilka voro förpligtade till konungatjenst, i motsats till odalmännen, för hofmän. Se Frälseman. Hofman (Hoffman), Sven, uppviglare, var bördig från Vestergötland och vann i sin hembygd ett ganska betydligt inflytande såsom skicklig bondadvokat. Han valdes af allmogen i Vedens härad 1765 till riksdagsman; men valet kasserades af bondeståndet vid riksdagens början, emedan H. af Göta hofrätt för en af honom såsom ombud förd, oskälig rättegång blifvit förklarad ovärdig att föra andras talan. Två gånger blef han omvald, men bondeståndet vägrade fortfarande att emottaga honom. H., som genom de dryga utgifterna för de upprepade resorna till Stockholm blifvit ruinerad, upptändes af det bittraste hat till bondeståndets flertal och beslöt att söka verkställa en statshvälfning. Han lyckades äfven i Borgstena socken i Elfsborgs län samla en skara af 500 à 600 missnöjda bönder, och med denna ryckte han d. 12 Maj 1766 söderut. Men så snart bönderna märkte, att H. icke ens i grannsocknarna hade att vänta något understöd, öfvergåfvo de honom. H. sjelf sökte då fly, men blef fasttagen och förd till Borås (d. 15 Maj s. å.). Det misslyckade företaget uppväckte stora farhågor hos mösspartiet, som hade fått makten vid riksdagen. En extra hofrätt förordnades att på ort och ställe ransaka om upproret, och en ständernas kommission tillsattes för att undersöka, om H. haft några förbindelser i hufvudstaden. I Borås och Stockholm förhördes H. och underkastades tortyr, emedan man misstänkte, att han haft några förnämare medbrottslingar, men han kunde derom ej öfverbevisas. H. dömdes emellertid till döden och afrättades i Stockholm 1766. Af hans medbrottslingar dömdes två till döden och 39 till spö, straffarbete o. d. H. är hjelten i O. Rudbecks komiska hjeltedikt "Boråsiaden". Hofman. 1. Hans de H., dansk historiker, född 1713, blef 1747 amtman i Koldinghus amt och 1774 konferensråd. Död 1793. H. är i